Det är tid för en ny stavningsreform!

Vi bör skriva som det låter, tycker LARS FORNARVE.

SVENSK STAVNING HAR i stort sett likadan ut sedan stavningsreformen 1906. Denna reform var ett steg mot att anpassa stavningen till det talade språket. (Se Språktidningen 6/2016.)

Jag anser att det nu är dags för en ny stavningsreform. Låt oss införa en stavning som är ljudenlig, det vill säga att varje språkljud konsekvent har en och samma skriftliga representation. Finskan och turkiskan är exempel på språk med i stort sett ljudenlig stavning. Jag är övertygad om att en sådan stavning skulle välkomnas av alla människor med läs- och skrivsvårigheter och av alla nyanlända som brottas med svenskan. Dyslektiker har visserligen problem med stavningen oavsett hur skriftspråket ser ut, men problemen blir väsentligt mindre vid inlärning av en ljudenlig ortografi. Detta har flera forskare visat.

ETT PROBLEM I svensk stavning är den ologiska skriftliga representationen av kort respektive lång vokal. I svenskan är vokallängden betydelseskiljande, medan konsonantlängden inte är det. Trots detta är det konsonanttecknet efter vokalen som