Gräddbullens gräns.

Vilka bakverk har egentligen rätt att få etiketten semla? Terminologen Henrik Nilsson åtar sig att bringa ordning i den svällande konditoridisken.

Henrik Nilsson om vad som egentligen är en semla.

”Det där är ingen riktig semla!” Kan man höra någon utbrista när grädden färgas gul, mandelmassan byts mot Nutella – eller hela bullen omformas till en taco, en tortilla eller en varmkorv. Hur ska en semla egentligen se ut för att få kallas just semla? Behovet av riktlinjer växer i takt med alla nya semmelvarianter som intagit Sverige under de senaste åren.

Många svenskar har en intuitiv känsla för hur en ”prototypsemla” ska se ut, det vill säga vad man bör få om man beställer en semla, rätt och slätt. Men för att strikt definiera begreppet, behöver man först hitta kännetecken för begreppet semla – och därefter

välja vilka av dessa som är nödvändiga och särskiljande.

Är det möjligtvis bullen, locket, grädden och mandelmassan som är nödvändiga för att bakverket ska kallas semla?

Svenska semleakademin – den finns! – har satt upp tre kriterier för en semla: 1) bulle (med tydlig kardemummasmak) 2) mandelmassa (inte marsipan) 3) grädde (riktig, normalvispad)

Här sägs inget ytterligare om formen, locket eller flor sockret. Saknas gör också kännetecknet ”ätperiod”, som man kan läsa ut ur en ganska vanlig definitionsliknande beskrivning av semlan: ’vetebulle med fyllning av mandel massa och vispgrädde som traditionellt äts under fastetiden’ ( Svensk ordbok).

Semleakademin testar enbart semlor som saluförs mellan nyårsdagen och påsk, men uppluckringen avse mm el försäljningen har inneburit att det går att få semlor under en längre period än under fastan. Så kanske behövs alltså inte detta kännetecken – men då blir det å andra sidan svårt att upprätthålla synonymen

fastlagsbulle.

Själva ordet semla kan ju härledas ur latinets simila för ett (finare) vetemjöl (se sidan 22), vilket alltså kan kopplas till själva bullkännetecknet. Om man gick vidare i det terminologiska arbetet, skulle man eventuellt kunna lägga till kriterierna ”lock” – alltså att bullen ska delas för att ge plats åt fyllningen – och ”dekoration” (i form av florsocker).

Som i många andra sammanhang verkar man kunna koka ner semlan (med eller utan varm mjölk) till en fråga om form respektive innehåll.

Detta kan också användas för att avgöra huruvida ett annat bakverk kan ta benämningen semla i anspråk. Å ena sidan borde något som har

formen av en ”vanlig” semla kunna få efterledet -semla i en sammansättning, oavsett vad det innehåller.

Svenska sammansättningar är i och för sig ibland luriga att tolka, men nästan alltid kommer det viktiga, karaktäriserande ledet sist. Alltså liknar chokladsemlan, nutella

semlan, saffranssemlan och blåbärssemlan prototypsemlan till formen, men är gjorda med (helt eller delvis) andra ingredienser. Huvudingrediensen ingår i första delen av namnet;

blåbärssemlan innehåller till exempel blåbär, saffranssemlan innehåller saffran.

I dessa namn kan man också utläsa en ganska stor variation. Namnen berättar till exempel om degens karak tär, som i karlsbadersemla och wienersemla, och vilken fyllning bakverket innehåller eller vilken färg det har, som i prinsessemla. Vissa namn är mer kryptiska i fråga om innehållet, som julsemla, där en lussekatt delats och försetts med mandelmassa och grädde. Julsemlan bryter ju även av mot kännetecknet att semlan – eller fastlagsbullen – ska ätas under fastetiden.

Å ANDRA SIDAN påverkar ingredienserna andra ätbara (och drickbara) företeelser. För nu finns semmelwrap och till och med semmelöl. I dessa företeelser är det ingredienserna som har lånats från prototypsemlan och presenterats på nytt sätt, som en wrap eller i en öl. Och förledet

semmel-ska uttolkas som ”semmelliknande” eller kanske ”semmelsmakande”.

Ingen skulle få för sig att kalla en öl med grädde och mandel för ölsemla. Men varför heter det då tacosemla och nachosemla? Här är ju inte formen avgörande, utan just ingredienserna.

Hade språket varit konsekvent och inga marknads-hänsyn hade tagits – och en termi nolog anlitats – borde dessa produkter heta semmeltaco och semmelnacho, i analogi med semmelwrapen.

Ett bakverk som däremot varken till form eller innehåll påminner om en semla kan definitivt inte göra anspråk på semmeletiketten. Där går gränsen!

ATT TERMFLORAN berikas när begrepp utvecklas är inget att rädas, men som terminolog önskar man – som alltid – mer stringens i benämningarna. På Terminologicentrum, TNC, har vi härmed lyft på locket och doppat näsan i grädden – och snart kanske vi har en skyddad Eu-beteckning även för semla. Fotnot: Finlandssvenskan har en annan definition av semla: ’småfranska, kuvertbröd’ ( Svenska Akademiens ordlista). Fotnot 2: Förledet semmel- förkommer också i formen semle(som i semleakademin).