Månader utan självklar status
Jag har just läst Selma Lagerlöfs dagbok från 1873, utgiven 1932 som en del av Mårbackasviten. Hon skriver Januari,
Februari etcetera. När slutade vi skriva månadernas namn med versaler? – Katarina Skrivsättet med liten begynnelsebokstav på månaderna verkar ha kommit i bruk mot slutet av 1800-talet, om än i varierande grad. En svensk skrivregelsamling från 1886, Nils Linders Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift , anger stor bokstav, medan Erik Brates Svensk språklära, som kom ut ett decennium senare, anger liten bokstav. Den historiska ordboken
Svenska Akademiens ordbok, SAOB, pekar i samma riktning; månaderna skrivs med liten bokstav från omkring 1890-talet och framåt.
Många tidningar från den tiden har dock månadsnamn med stor bokstav, åtminstone i datumangivelsen på första sidan, vilket kan bero på att datumet i det sammanhanget behöver synas extra tydligt.
Det är inte helt självklart vilken status som beteckningarna på månaderna har. De kan betraktas som namn, vilket ordvalet månads
namn vittnar om, eller som substantiv. I svenskan betraktar vi dem inte som namn i dag och skriver dem därför med liten bokstav.
Detsamma gäller benämningarna på veckodagarna, som måndag, liksom det vi brukar kalla växtnamn, som lilja.
Ola Karlsson, Språkrådet