Spraktidningen

Månader utan självklar status

-

Jag har just läst Selma Lagerlöfs dagbok från 1873, utgiven 1932 som en del av Mårbackasv­iten. Hon skriver Januari,

Februari etcetera. När slutade vi skriva månadernas namn med versaler? – Katarina Skrivsätte­t med liten begynnelse­bokstav på månaderna verkar ha kommit i bruk mot slutet av 1800-talet, om än i varierande grad. En svensk skrivregel­samling från 1886, Nils Linders Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift , anger stor bokstav, medan Erik Brates Svensk språklära, som kom ut ett decennium senare, anger liten bokstav. Den historiska ordboken

Svenska Akademiens ordbok, SAOB, pekar i samma riktning; månaderna skrivs med liten bokstav från omkring 1890-talet och framåt.

Många tidningar från den tiden har dock månadsnamn med stor bokstav, åtminstone i datumangiv­elsen på första sidan, vilket kan bero på att datumet i det sammanhang­et behöver synas extra tydligt.

Det är inte helt självklart vilken status som beteckning­arna på månaderna har. De kan betraktas som namn, vilket ordvalet månads

namn vittnar om, eller som substantiv. I svenskan betraktar vi dem inte som namn i dag och skriver dem därför med liten bokstav.

Detsamma gäller benämninga­rna på veckodagar­na, som måndag, liksom det vi brukar kalla växtnamn, som lilja.

Ola Karlsson, Språkrådet

 ??  ?? Den som plankar smiter in utan att
betala för sig – kanske genom att klättra över
ett plank.
Den som plankar smiter in utan att betala för sig – kanske genom att klättra över ett plank.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden