Svenska börsen är ofta urstark

? Jag funderar på prefixet ur-. I dagligt tal uppfattar jag ursom ett vanligt förstärkningsprefix, om än mindre populärt än till exempel motsvarigheterna jätte-, as- och super-. I medierna verkar det emellertid som att åtminstone urstark är det mest använda, på bekostnad av de andra. Man ser inte rubriker om en superstark svensk börs, men däremot en urstark. Har ordet i medierna en annan betydelse än den vardagliga, eller har det bara blivit norm att skriva just

urstark? – Jack

! Sådana här förstärk ningsprefix, eller förstärkande förled som de också kallas, har en tendens att växla. Ena året är allt super- eller dunder-, nästa år är det rå-, tok- eller något annat som gäller. Ofta förekommer de i talspråk och i mindre formella skriftspråk liga sammanhang. Det intressanta med ditt exempel är att ur- i till exempel urstark används även i mer formella sammanhang, som tidnings text.

I tidningstext får jag över 560 träffar på urstark + börs,

men bara cirka 35 på superstark + börs, så det verkar ligga en hel del i din iakttagelse.

Förmodligen har ur- mindre vardaglig prägel än många andra förled med samma funktion. (Jämför med exem pelvis as-, tok-, vrål-.) Ur- som förstärkande förled är inget nytt i svenskan utan förekom i skrift redan på 1600talet (urgammal), liksom hyper-.

Ett ännu äldre förled är ärke-, som fanns med redan i Västgötalagen från slutet av 1200talet.

Om du är intresserad av äldre slang och stockholmska kan jag tipsa om boken Vrålbedåriskt – en bok om flickslang,

som språkforskaren Ulla Kotsinas gav ut 1994. Den bygger på en slangordbok som gymnasisten Astrid Brisman sammanställde 1932. Hennes lista över förstärkande prefix: as-, blå-, döds-, ill-, jubel-, jätte-, kalas-, kläm-, patent-, smock-, ur-, vrål- och ärke-. Gabriella Sandström, Språkrådet