Spraktidningen

Titta vem som snackar nu!

Att prata med orörlig mun är en konst. Men för att skapa illusionen av att det är någon annan som talar, måste en skicklig buktalare också förställa rösten och avleda uppmärksam­heten. Och helst ha humor.

- Av EVA BARKEMAN Foto JONAS MALMSTRÖM, ANNA HÅLLAMS

SYSTER GÖREL SVARAR mig pipigt på ettrig skånska:

– Nää, jag har inte testat för corona – jag valde självkaran­tän! Då kan jag sitta hemma i lugn och ro och dricka mitt vin …

Anna Fornarve, infektions­läkare på Länssjukhu­set i Jönköping och hobbybukta­lare, förmanar sin handsydda kollega: ”Så kan du väl inte säga?” Och till mig: ”Hon är lite snorig, det är därför hon är hemma.”

– Nä, jag tänker inte ta hand om alla sjuka, inte jag inte. Bara di snygga …, säger syster Görel, och skakar på huvudet så det grå kuddfodral­shåret fladdrar.

SYSTER GÖREL KOM

egentligen till av en slump. Anna Fornarve handleder At-läkare som övar på dockor med svåra infektione­r. Då spelar hon olika roller – från stödjande infektions­läkare till en ifrågasätt­ande sjuksköter­ska som ska sätta käppar i hjulet.

– Jag blev trött på min egen röst och började leka med olika röster, dialekter och personligh­eter, säger Anna Fornarve.

Så föddes Görels karaktär, och kompletter­ades sedan med en tygdocka som förstärkte illusionen av att det var en annan person. Anna Fornarve kollade på Youtube och lärde sig hur man buktalar genom att testa framför spegeln.

– Tekniken är löjligt enkel. Det svåra är att interagera med dockan och få den levande, säger hon.

FAST … ATT PRATA utan att röra på läpparna är inte så lätt. Det vet nog alla som har försökt säga ord med b, f, m,p

och v med lätt öppen mun.

Så hur klarar buktalare det? Ett sätt är att byta ut vissa ord. Som att ersätta pengar med sedlar. Men det räcker inte om man vill kunna improviser­a. En buktalare behöver knep för läppljuden, och det vanligaste är att ersätta med närliggand­e ljud.

B görs med d, m med n och p med t.

Anna Fornarve visar i egna bukta ler i lektioner på Youtube hur mamma, pappa och barn,

egentligen sägs som ”nanna, tatta och darn”. Sedan övas uttalet upp så att det allt mer liknar originalet, genom att

”Tekniken är löjligt enkel. Det svåra är att interagera med dockan och få den levande.”

man provar sig fram med tungan i gommen.

Allt handlar om artikulati­on, enligt fonetikern Kristina Lundholm Fors, lektor i lingvistik och logopedi vid Göteborgs universite­t.

– I vanliga fall använder vi både läppar och käkar när

*

”Det handlar om att få folk att skratta”

John Houdi om hur buktaleri är en kombinatio­n

av humor och teknik.

 ??  ??
 ?? Foto: Jonas Malmström ??
Foto: Jonas Malmström

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden