Vietnamesiska.
VIETNAMESISKAN ÄR ETT så kallat tonspråk, där samma stavelse får olika betydelse beroende på vilken melodi den uttalas med. Dessa toner är det som modersmålsläraren Ngoc Luus elever har svårast att lära sig.
– När de skriver brukar de glömma bort tecknen som anger tonerna. Eftersom de är vana att prata svenska med sina kompisar och lärare, så måste de kämpa ganska mycket med uttalet faktiskt, säger hon.
Det händer också att eleverna blandar ihop vietnamesiskans många "klassmärken", som placeras framför ett substantiv för att visa vilken sorts objekt substantivet beskriver.
– Framför ord för djur använder vi till exempel klassmärket con. Det gör bland annat språket tydligare, eftersom man vet att det som kommer efter betecknar ett djur, oavsett om man känner till ordet eller inte, säger Ngoc Luu.
Dessutom används ett otal uttryck i stället för pronomen som du, hon eller dem. Ens egna barn kan man till exempel benämna các con yêu của mẹ, ’mina älskade barn’, i stället för att bara säga dem. För Ngoc Luu uttrycker det både tydlighet och respekt.
I gengäld tycker hon att vietnamesiskans grammatik är enklare än svenskans, eftersom orden saknar böjningsformer. I stället för i går gick jag till skolan säger man helt enkelt i går jag gå till skola.
– Vietnamesiskan har också mycket kortare och enklare ord. Ta bara ett ord som sjuksköterska – på vietnamesiska räcker det att säga y tá.