Saras grammatik. Vi har blivit tjenis med coronan.
Under året har vi blivit nära bekanta med covid-19. Det märks på att sjukdomen har fått en bestämd form.
HAN HAR FÅTT covidden.” Jag hör det av några främlingars om passerar mig på dropp smit teavstånd i elljusspåret, och en normalmänniska skulle kanske ägna en stund åt att tycka synd om främlingarnas sjuka bekanta. Men nu är jag ju språkvetare, så det jag ägnar resten av min makliga joggningstur åt är något som vi kan kalla tjenis-aspekten av bestämd form.
Det har hänt något när covid19 kallas covidden. Det som rent grammatiskt har hänt är att ett böjningssuffix (en) har lagts till ordet covid, som i och med det har fått bestämd form.
Man, mannen. Hus, huset. Covid, covidden.
Det som betydelsemässigt har förändrats är att covidden, i och med denna förändring, plötsligt känns riktigt folklig.
EN AV FUNKTIONERNA hos bestämd form är nämligen att visa att man talar om något man känner till. Lisa har sålt ett hus antyder att samtalspartnern inte känner till vilket hus det gäller. Lisa kanske äger flera olika hus, eller så jobbar hon som mäklare. Lisa har sålt huset säger vi när vi känner till, eller förstår, eller det kan antas självklart vilket hus det gäller.
En effekt av den här funktionen är att vi kan få saker att kännas mer bekanta genom att ge dem bestämd form.
Den som säger covidden och coronan följer en stark men något godtycklig tradition av att förse vissa sjukdomar med bestämd form. Pest, mässling och koppor kan få bestämd form, medan difteri, polio och herpes sällan får det. Röda hund har en särställning, då röda är bestämd form av adjektivet men hund är
obestämd form av substantivet.
Vi säger varken röd hund eller röda hunden numera (historiskt har man sagt röda hunden), utan väljer den grammatiskt knepiga medelväg som jag inom andraspråksundervisningen brukar kalla blandad fras.
Man säger sällan att någon fått cancern, men dess äldre svenska synonym kräfta användes ofta i bestämd form. Kanske kan man skönja en tendens till att ge inhemska svenska sjukdomsnamn bestämd form och låta lånorden vara. Men covid kommer inte från svenskan, och inte heller corona.
Jag har ännu inte hört någon säga sarsen.
EFTERSOM JAG BEFINNER mig i elljusspåret när dessa tankar drabbar mig, vandrar de lätt över till det där med milen. Folk som springer milen är sannerligen mer löpbenägna än jag, och inte nog med det: de känner milen. De är tjenis med den. Den som ändå hade självförtroendet att kalla en mil för milen. Kilometern i bestämd form är det aldrig någon som springer. Troligen är den för kort för att någon skulle vilja skryta om att vara van vid den.
Den som springer milen har ett personligt förhållande till den, till skillnad från den som springer en mil. Den som har haft coronan är mer tjenis med den än någon som har haft corona.
Innan någon kastar sig på mejlen (sic!) för att redovisa för andra eller liknande sätt att använda bestämd form, vill jag bara påminna om att detta är lösa tankar i huvudet på en motvillig motionär som frekvent tränger ut sig själv i diket för att övriga joggare tycks ha glömt bort att vi befinner oss i en pandemi. För att poängtera hur lösa tankebanorna är, kan jag rapportera att min avslutande reflektion rör sig om just uttrycket tjenis.
OM TJENIS ÄR obestämd form, tänker jag medan jag lunkar den sista biten och piggare människor passerar mig på avstånd som aldrig skulle godkännas av Folkhälsomyndigheten, är då tjenixen bestämd form?
Och i och med att bestämd form gör att något känns tjenis, är i så fall tjenixen mer tjenis än tjenis själv?
Svaret är komplext, kommer jag fram till.
Tjenis, som jag använder det i detta sammanhang, är en sorts adjektiv medan tjenixen är en interjektion av samma humoristiska slag som (det av studentspexare på 1800talet använda)
tjenarissimus, och det förstår väl vem som helst att en interjektion inte kan vara bestämd form av ett adjektiv. Samtidigt är tjenix just en skämtsam variation av tjenis, och tjenixen troligen grundat på vårt böjningsmönster för bestämd form.
VAD, UNDRAR MÅNGA säkerligen vid det här laget, kan vi då lära oss av mina reflektioner i elljusspåret? Jo, om du befinner dig i ett löpspår med andra människor under en pandemi, håll avstånd! Särskilt om du känner någon som har fått covidden.