Spraktidningen

Saras grammatik. Vi har blivit tjenis med coronan.

Under året har vi blivit nära bekanta med covid-19. Det märks på att sjukdomen har fått en bestämd form.

-

HAN HAR FÅTT covidden.” Jag hör det av några främlingar­s om passerar mig på dropp smit teavstånd i elljusspår­et, och en normalmänn­iska skulle kanske ägna en stund åt att tycka synd om främlingar­nas sjuka bekanta. Men nu är jag ju språkvetar­e, så det jag ägnar resten av min makliga joggningst­ur åt är något som vi kan kalla tjenis-aspekten av bestämd form.

Det har hänt något när covid19 kallas covidden. Det som rent grammatisk­t har hänt är att ett böjningssu­ffix (en) har lagts till ordet covid, som i och med det har fått bestämd form.

Man, mannen. Hus, huset. Covid, covidden.

Det som betydelsem­ässigt har förändrats är att covidden, i och med denna förändring, plötsligt känns riktigt folklig.

EN AV FUNKTIONER­NA hos bestämd form är nämligen att visa att man talar om något man känner till. Lisa har sålt ett hus antyder att samtalspar­tnern inte känner till vilket hus det gäller. Lisa kanske äger flera olika hus, eller så jobbar hon som mäklare. Lisa har sålt huset säger vi när vi känner till, eller förstår, eller det kan antas självklart vilket hus det gäller.

En effekt av den här funktionen är att vi kan få saker att kännas mer bekanta genom att ge dem bestämd form.

Den som säger covidden och coronan följer en stark men något godtycklig tradition av att förse vissa sjukdomar med bestämd form. Pest, mässling och koppor kan få bestämd form, medan difteri, polio och herpes sällan får det. Röda hund har en särställni­ng, då röda är bestämd form av adjektivet men hund är

obestämd form av substantiv­et.

Vi säger varken röd hund eller röda hunden numera (historiskt har man sagt röda hunden), utan väljer den grammatisk­t knepiga medelväg som jag inom andraspråk­sundervisn­ingen brukar kalla blandad fras.

Man säger sällan att någon fått cancern, men dess äldre svenska synonym kräfta användes ofta i bestämd form. Kanske kan man skönja en tendens till att ge inhemska svenska sjukdomsna­mn bestämd form och låta lånorden vara. Men covid kommer inte från svenskan, och inte heller corona.

Jag har ännu inte hört någon säga sarsen.

EFTERSOM JAG BEFINNER mig i elljusspår­et när dessa tankar drabbar mig, vandrar de lätt över till det där med milen. Folk som springer milen är sannerlige­n mer löpbenägna än jag, och inte nog med det: de känner milen. De är tjenis med den. Den som ändå hade självförtr­oendet att kalla en mil för milen. Kilometern i bestämd form är det aldrig någon som springer. Troligen är den för kort för att någon skulle vilja skryta om att vara van vid den.

Den som springer milen har ett personligt förhålland­e till den, till skillnad från den som springer en mil. Den som har haft coronan är mer tjenis med den än någon som har haft corona.

Innan någon kastar sig på mejlen (sic!) för att redovisa för andra eller liknande sätt att använda bestämd form, vill jag bara påminna om att detta är lösa tankar i huvudet på en motvillig motionär som frekvent tränger ut sig själv i diket för att övriga joggare tycks ha glömt bort att vi befinner oss i en pandemi. För att poängtera hur lösa tankebanor­na är, kan jag rapportera att min avslutande reflektion rör sig om just uttrycket tjenis.

OM TJENIS ÄR obestämd form, tänker jag medan jag lunkar den sista biten och piggare människor passerar mig på avstånd som aldrig skulle godkännas av Folkhälsom­yndigheten, är då tjenixen bestämd form?

Och i och med att bestämd form gör att något känns tjenis, är i så fall tjenixen mer tjenis än tjenis själv?

Svaret är komplext, kommer jag fram till.

Tjenis, som jag använder det i detta sammanhang, är en sorts adjektiv medan tjenixen är en interjekti­on av samma humoristis­ka slag som (det av studentspe­xare på 1800talet använda)

tjenarissi­mus, och det förstår väl vem som helst att en interjekti­on inte kan vara bestämd form av ett adjektiv. Samtidigt är tjenix just en skämtsam variation av tjenis, och tjenixen troligen grundat på vårt böjningsmö­nster för bestämd form.

VAD, UNDRAR MÅNGA säkerligen vid det här laget, kan vi då lära oss av mina reflektion­er i elljusspår­et? Jo, om du befinner dig i ett löpspår med andra människor under en pandemi, håll avstånd! Särskilt om du känner någon som har fått covidden.

 ??  ?? Sara Lövestam är författare och föreläsare.
Sara Lövestam är författare och föreläsare.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden