Pluralböjningar levde längst i skrift

Tack för en intressant artikel i Språktidningen 7/2020 om de svenska verbens pluralformer i äldre svenska! Jag saknade dock en uppställning över hur verben böjdes för de olika personerna. Var det olika böjning från verb till verb? Böjdes verben endast i skrift eller också i talad svenska? Tack för en bra tidning!

I presens användes verbens pluralformer i första och tredje person plural: vi gå, de gå. Starka verb, som gå, hade också särskilda pluralformer i preteritum: vi gingo, de gingo.

Svaga verb hade inga särskilda preteritumformer: vi hoppade, de hoppade.

Pluralböjning av andra person plural försvann i ett tidigare skede när det talspråkligare ni ersatte I i skrift. Då blev I hoppen till ni hoppar.

Verbens pluralformer var i princip borta ur talspråket när skiftet genomfördes i skriftspråket. De började försvinna ur informellt talspråk redan på 1600talet. Under sent 1800tal var de sällsynta utanför mer formella sammanhang.

Anders Svensson