Kvällsmåltid på svenska dialekter

Jag undrar vilka ord det finns i dialekterna för våra olika måltider, och i synnerhet den på kvällen. Lunch är ju ett nytt lånord som kom in efter att middagen försköts från middagstid till kvällstid. Jag gissar att det ord som användes för kvällsmåltiden förr var kvällsmat eller kanske kvällsvard, men har det funnits andra ord?

I traditionell dialekt finns det många ord för olika måltider. Här exempel från Skåne:

Fast ä dai froköst, sijn ä da davan o sijn ä da meddan o sijn ä da me:aftan o sijn ä da na:dan, ’först är det frukost, sedan är det dagvarden (måltid på förmiddagen), och sedan är det middagen (lunch) och sedan är det merafton (måltid på eftermiddagen) och sedan är det nattvarden (kvällsmat)’.

Vid vissa tider på året, till exempel vid tröskning, när man steg upp extra tidigt – redan klockan två på morgonen – hade man även ett slags förfrukost, som också har olika benämningar i traditionell dialekt, bland annat

tirkebete.

Termen aftonvard är allmän i Sverige, men åsyftar olika tidpunkter beroende på var i landet man bor, men vanligen används den om den måltid som intas någon gång mellan klockan tre till sex på eftermiddagen, det vill säga sen eftermiddag. Denna måltid kallas också bland annat

merafton, midafton, undar/ undun eller öton/ötvard.

Kvällsmaten kallas ofta nattvard, med olika uttal: nattval, nattvan, nattål, nadare, nader och så vidare, som på många håll senare ersätts med

kvällsvard, kvällsmål, kvällsmat eller kväll, kväller. Nattvard har alltså inte haft sakral betydelse i traditionell dialekt. Vidare har man sagt nattbit, nattamat

och så vidare.

Om du vill fördjupa dig i ämnet så rekommenderar jag Bertil Ejders Dagens tider och måltider från 1969. Han tar upp ord för måltider och måltidsordning ur ett nordiskt (och historiskt) perspektiv.

Annika Karlholm, Institutet för språk och folkminnen