Språket och talaren. Nederländska.

NÄR SVENSKAR FRÅGAR Sara Van Meerbergen om hon talar holländska så känner hon inte helt igen sig. Hon kommer ju inte från Holland, utan från det nederländsktalande Flandern i Belgien.

– Holländska är en identitetsmarkör som hör samman med en annan del av språkområdet, och därmed delvis med en annan kultur. Jag säger alltid att jag pratar nederländska.

Hon jämför skillnaderna mellan flamländsk och nederländsk nederländska med amerikansk och brittisk engelska. Det är inte bara uttalet som skiljer sig, utan också ordval och uttryckssätt.

I Flandern är det till exempel fortfarande vanligt att nia varandra. Dessutom används i talspråket pronomenet gij, ’du, ni’, som i Nederländerna ibland associeras med gammaldags bibelspråk.

– Vi driver gärna med varandras språk, ungefär som svenskar och norrmän. Det kan bli lite som två parallella världar, säger hon.

Några har till och med velat se flamländskan som ett eget språk. Men det finns även en strävan efter större enhet. 1980 bildade belgiska Flandern och Nederländerna en språkunion med uppgift att definiera ett gemensamt standardspråk och stimulera intresset för hela språkområdet.

– Min bild är att det har lyckats särskilt bra utomlands. Det var först när jag började undervisa i nederländska i Sverige som jag blev mer uppmärksam på vad som verkligen händer i Nederländerna, säger Sara Van Meerbergen.

Sara Van Meerbergen är studierektor och lektor i nederländska vid Stockholms universitet – det enda svenska lärosätet som undervisar i språket.