Språkpolisen. Staffan Dopping och läsarna språkspanar.
Staffan Dopping SPANAR:
DET MÅSTE VARA
svårt, snudd på omöjligt, att lära sig svenska om man kommer till Sverige i vuxen ålder. Jag tänker ofta på det – inte minst de senaste åren, när samhällsdebatten så mycket har ägnats åt den bristande integrationen av alla nya invånare. Nästan alla politiska kulörer kan enas om mantrat att det absolut viktigaste är att lära sig svenska så fort som möjligt.
Men kan man alls lära sig ett språk som innehåller så många dubbelbetydelser och motsägelser som svenskan? Och där vi dessutom glatt hälsar välkommen till nya betydelser av gamla ord?
TA ORDET TUFF.
När jag var ung var en av de populäraste seriefigurerna Tuffa Viktor. Han förekom i både egen tidning och dagligen på sista uppslaget i Aftonbladet. På vilket sätt var han tuff? Tja, han var den tidens slacker som gick sin egen väg, gärna smet från disken och föredrog ölschappet och fotbollsarenan framför biblioteket eller jobbet. Men han var inte hårdför eller hotfull. Snarare harmlös och inställd på att skapa så lite uppmärksamhet som möjligt – så länge han kunde smita från plikter som att arbeta eller att bidra till hemmets många sysslor. (I den engelska originalserien hette Tuffa Viktor Andy Capp. Det var knappast en slump att namnet lät snarlikt handicap.)
Tuff är ett av många ord som har genomgått en stark betydelseförändring. I dag används det alltmer sällan som i 1970-talets seriestrippar. I stället står det ofta för något besvärligt och plågsamt – kanske otacksamt. Det har gått från att handla om en viljestark persons karaktär till att beskriva obarmhärtiga påfrestningar på människor som kanske inte har valt detta öde själva.
Ett färskt exempel kan vi hämta från den intensiva svenska coronadebatten. ”Det är tuff att få kritik men det går inte att komma ifrån att det finns stora kvalitetsbrister”, yttrade Folkhälsomyndighetens chef Johan Carlson när Sveriges regioner hade fått bottenbetyg för att inte ha erbjudit läkarvård på äldreboenden till alla som behövde. På Tuffa Viktors tid stod ordet för ’kaxig’, ’käck’ och ’tålig’. På Anders Tegnells tid betyder det ’svårt’, ’kämpigt’ och ’slitsamt’.
Slår ni upp tuff på synonymer.se belönas ni med inte mindre än 30 alternativ som leder åt tre skilda håll. Jag gissar att en och annan nyanländ
sfi-elev ger upp redan efter fem.
ETT ORD SOM
har genomgått motsatt resa i betydelseglidning är grym. Under min skoltid var den som betecknades så en elak fan, kanske sadist. Det kunde likställas med att vara hårdhjärtad, brutal och till och med omänsklig. En språklig lustifikation kunde höras ibland: ”Livet är hårt, sa bonden. Grymt, sa grisen.” Men i dag är det den som har åstadkommit ett lysande resultat som är den grymma.
Om de som nyligen invandrat hit vänder sig till synonymordböcker och synonymsajter, riskerar de att överväldigas över ordens mångtydighet. Inklusive de som kan betyda sin egen raka motsats. Tuff va?