Engelska kan ge framtida problem

Läser den intressanta artikeln om undervisning på främmande språk i 8/2020, och funderar över att en i mina ögon viktig aspekt knappt berörs: hur blir det med kunskaperna om vad saker faktiskt heter på svenska?

Vi lever redan i en värld där man kan få läsa om Danubefloden i Bavarien och om forskning vid University of Paris, som om det faktiskt inte fanns svenska namn och uttryck .

Detta är än så länge vanligast just på geografins område, och i fråga om institutioner – men vad händer när allt fler släpps ut som har lärt sig även historia, fysik och biologi på engelska? Hur kommunicerar den som behöver mer syre med den som saknar oxygen?

Om en viktig del av det uppväxande släktet lär sig centrala begrepp i skolans kunskapspensum på engelska, så måste de antingen därefter lära sig hela uppsättningen på svenska – eller så får alla andra också övergå till svengelska, för att vi alls ska kunna kommunicera.

Så länge undervisning på engelska begränsas till gymnasieskolan kan kanske effekterna hållas under kontroll

– i hopp om att grundskolan försett eleverna med basordförråd – men vem vågar räkna med att så sker i längden, när vi ställs inför den flödande entusiasmen över att hänga med i utvecklingen? Finns här inte ett förbisett problem? – Torbjörn Jacobsson