Traditionen talar för Lukasjenko
?
Vi stavar i Europa ryska namn anpassade efter våra språk. Tjajkovskij stavas till exempel Tchaikovsky på engelska, och Putin stavas Poutine på franska. Men varför anpassar vi inte stavningen av namn som till exempel Lukasjenko efter hur vi uttalar det, med a på slutet? – Iani
!
Detta är knepigt, och kan förstås förefalla ologiskt och inkonsekvent. Ett grundproblem är att vitryska/belarusiska och ryska translittereras olika till svenska, men att ryskan dominerar stort också i Belarus. Ett annat problem är att det finns olika nationella translittereringssystem (konsekvent överföring tecken till tecken) och att de innehåller inslag av transkribering i betydelsen återgivning av det aktuella ljudet med våra inhemska tecken.
Här handlar det om att presidentens namn av tradition både i Sverige och i Belarus återges enligt rysk skrift (Лукашенко, Lukasjenko), inte vitryska/ belarusiska (Лукашэнка, Lukasjenka). Obetonat o uttalas som ”a” i ryskan, jämför med ”bariss” för Boris.
I just Lukasjenkofallet kan det kännas extra motiverat med a-uttal, eftersom ryskt uttal och belarusisk skrift och belarusiskt uttal sammanfaller. Ola Karlsson, Språkrådet