Bo Bergman om ordet trauma.
TRAUMA har gått från fysiskt till psykiskt lidande
NÄR TRAUMA BÖRJADE
användas på 1800-talet betydde det ’sår; kroppslig skada som förorsakats av (yttre) våld’. Den senare betydelsen lever kvar, främst i medicinskt språk. Redan i början av 1900-talet kunde man också tala om psykiskt trauma som i Svenska Dagbladet 1904: ”Åsynen af grymma scener har förorsakat hvad man skulle kunna kalla ett ’psykiskt trauma’.”
Här har psykiskt trauma ungefär innebörden ’själssår, psykisk skada; sinnesskakning som utgör sjukdomsorsak’ och ’psykiskt besvär’. Numera används gärna om svår sorg eller psykisk chock, och om kvarstående skada efter olustbetonad, uppskakande upplevelse och psykisk påfrestning.
TRAUMA GÅR YTTERST
tillbaka på det grekiska trauma, ’skada, sår; läcka; förlust’, som hör samman med några verb som betyder ’såra, skada; genomborra; tröska; uppriva; nöta, gnugga’, och är rotbesläktat med latinets terere, ’gnida, gnugga; tröska; riva sönder’. Till samma indoeuropeiska ordrot, ter-, tre-, ’gnida, riva, vrida, borra’, hör bland annat dreja, drilla, tarm, tråd, tröska, trema och tribad.