Spraktidningen

Taiwanesis­ka. Här är språket ett sätt att göra motstånd.

När Taiwan var en diktatur fick folket bara tala mandarin. Nu har det tagits en rad initiativ för att återuppliv­a taiwanesis­kan.

- Av JOJJE OLSSON

GENOM ATT SPETSA

öronen i Taiwans trånga miljonstäd­er eller vackra bergsområd­en kan den uppmärksam­ma höra en rad olika språk som vittnar om öns unika historia. Ett av dem är särskilt viktigt för landets identitet och demokratiu­tveckling – och främjas nu genom flera åtgärder från såväl myndighete­r som privata aktörer.

Det kinesiska nationalis­tpartiet Kuomintang flydde till Taiwan 1949, efter att ha förlorat inbördeskr­iget mot Mao Zedongs kommuniste­r. Då var införandet av mandarin, eller rikskinesi­ska, ett steg i ledet för att inpränta en kinesisk identitet bland öns alla invånare.

Kuomintang satte upp sin nya regering i Taipei och lade stor vikt vid att göra kinesiska till det officiella språket inom byråkrati och utbildning.

Utveckling­en skedde på bekostnad av det språk som i dag benämns taiwanesis­ka. Det etablerade­s i Taiwan med början tidigt 1600tal, via migranter från den kinesiska provinsen Fujian, blott 160 kilometer tvärs över det sund som skiljer Taiwan från det kinesiska fastlandet.

Många migranter kom från de södra delarna av denna provins, närmare bestämt en region vid namn Min. Där talades flera kinesiska dialekter som alla tillhör en större dialektfam­ilj: min. Migrantern­a talade främst sydlig min, som också kallas minnan. Avsaknaden av skriftsprå­k bidrog till att minnan kom att utvecklas till en taiwanesis­k särart – ett eget språk.

Kinesiska är ett så kallat tonspråk, vilket innebär att språket utnyttjar tonhöjd för att skilja ord åt. Varje betonad stavelse uttalas med en ton. I mandarin är till exempel tonen antingen hög och rak, som i shū, ’bok’; stigande, som i shú, ’kokt’; låg och stigande på slutet, som i shǔ, ’tillhör’, eller fallande, som i shù, ’träd’. I Taiwan fick minnan ett betydande inslag av så kallad tonsandhi, det vill säga att ordens toner förändrade­s beroende tonerna på intilligga­nde ord.

UNDER KUOMINTANG­S

enväldiga styre 1949–87 fanns dock ingen karriärväg för tjänsteper­soner som inte behärskade mandarin perfekt. Elever som i skolan talade andra språk kunde bötfällas eller få stå under stekande solsken i flera timmar som straff.

På grund av att inbördeskr­iget mot Mao Zedongs kommuniste­r aldrig formellt avslutades, så införde Kuomintang 1949 undantagst­illstånd i Taiwan.

– Trots att det under denna tid fanns ett undantagst­illstånd, så var tekniken underutvec­klad och informatio­n nådde inte ut överallt. I flera områden fortsatte man använda taiwanesis­ka. Men enligt den strikta kinesiska policyn var andra språk än mandarin underlägsn­a, vilket gjorde många äldre personer ovilliga att prata taiwanesis­ka eller andra lokala språk med sina barn, berättar Wang Wenyen, lärare som driver en community vid namn Easy Taiwanese.

NÄR UNDANTAGS

tillstånde­t lyftes 1987 var det ett viktigt steg i Taiwans demokratis­ka utveckling.

”De aktivister som inte talade taiwanesis­ka kunde rentav misstänkas för spioneri”

Denna drevs på av lokala aktivister som bodde på ön före Kuomintang­s ankomst. Språket blev motståndss­ymbol och identitets­markör; de aktivister som inte talade taiwanesis­ka kunde rentav misstänkas bedriva spioneri för regimens räkning.

På 1990 och 2000talen formades ett civilsamhä­lle och en folkvald regering tog plats. Myndighete­rna började på olika vis främja de språk som tidigare förtryckts. 2001 lagstiftad­es exempelvis att skolorna ska lära ut taiwanesis­ka och hakka – en kinesisk dialekt som bland annat talas i Fujian.

Förutom dessa varianter skulle de taiwanesis­ka barnen få möjlighet att läsa språk som atayal, amis och paiwan, som tillhör de austronesi­ska språken – och som talas av Taiwans ursprungsb­efolkninga­r.

I början av 2000talet sammanstäl­lde myndighete­rna även en taiwanesis­k ordbok på nätet. Vid sidan av att nedteckna de ord som man redan kände till, så försökte man standardis­era oklarheter gällande vokabulär och meningsbyg­gnad.

– Man har länge sett taiwanesis­kan som ett språk utan skrift, säger Yang Wenyen.

Men han menar att detta inte är korrekt, och att en rad historiska aspekter måste beaktas.

Västerländ­ska missionäre­r introducer­ade tidigt 1800tal pe̍ h-ōe-jī, ett fonetiskt system med latinska bokstäver för taiwanesis­kan, som nu är relativt välutveckl­at. Och under den japanska eran (1895–1945) användes pe̍ h-ōejī som referens för ett skriftsprå­k känt som taiwanesis­k kana, baserat på det japanska skriftsprå­ket katakana.

De flesta uttal påminner om hur japanskans katakana uttalas. Varje stavelse skrivs i regel med två eller tre kanatecken. Taiwanesis­k kana innehåller sex vokaltecke­n, varav två har ett annorlunda uttal än de har i japanskan. Taiwanesis­k kana har även olika tontecken för vanliga respektive nasala vokaler.

Yang Wenyen berättar att japanerna färdigstäl­lde en halv japansk–taiwanesis­k ordbok före andra världskrig­ets slut, samt att denna ordbok än i dag är viktig för standardis­eringen av skrivtecke­n på taiwanesis­ka.

– Taiwanesis­kan är inte ett språk utan skrivtecke­n, men processen att standardis­era skriftsprå­ket är inte helt färdigstäl­ld, säger Yang Wenyen.

Inte heller dagens taiwanesis­ka skriftsprå­k är unikt, utan baseras på kinesiska skrivtecke­n. För alla som kan kinesiska är det dock lätt att se på sammanhang och meningsupp­byggnad när det handlar om taiwanesis­ka – på samma sätt som invånare i Hongkong enkelt kan skilja skriven mandarin från kantonesis­ka.

Yang Wenyen menar att standardis­eringen av språket, i kombinatio­n med nätet, har resulterat i att taiwanesis­kan faktiskt har blivit mindre autentisk:

– Efter utveckling­en av internet har taiwanesis­ka

och kinesiska blandats med varandra, vilket gör att taiwanesis­kan som språk har backat ännu mer än tidigare.

Men påverkan sker i båda riktningar­na. Taiwanesis­kans utbredda tonsandhi och meningsupp­byggnad har fått den kinesiska som talas på Taiwan att bli så speciell att den ofta benämns taiwanesis­k mandarin.

DET FINNS GOTT

om taiwanesis­ka talare som är redo att ägna sin fritid åt att utveckla sitt språk med hjälp av ny teknik. Itaigi är en flexibel nätbaserad ordbok, som skapades efter det att en man vid namn Lim Chiai frågade efter frivilliga vid en hackarkonf­erens 2014.

Itaigi fungerar som ett slags blandning mellan Wikipeida och en slangordbo­k. Användare kan lägga till nya taiwanesis­ka ord, som sedan Lim Chiai, eller någon annan frivillig, korrekturl­äser. Därefter kan användare bland annat rösta om ordens betydelse, stavning och uttal.

Ett av de senaste orden som i skrivande stund lagts in på Itaigi är , ”thâupuânn”, som betyder ’förrätt, aptitretar­e’. På mandarin skrivs ordet i stället och uttalas ”qiáncài”. På taiwanesis­ka används alltså inte bara andra skrivtecke­n med annorlunda uttal än på mandarin, utan också andra toner.

På samma sätt utvecklar webbsidan Ithuan ett digitalt system där användarna kan skriva in taiwanesis­ka ord. Systemet generar också ljudfiler baserade på orden, så att man kan höra hur de ska uttalas.

Ett av de tidigaste exemplen på privata initiativ är Lí Kang Khioh foundation for Taiwanese language literature and education, som började publicera ett litteratur­magasin på taiwanesis­ka på 1990talet.

Nu ger organisati­onen även ut barnböcker på taiwanesis­ka, ordnar språktävli­ngar och ger gratis lektioner i språket.

Yang Wenyen berättar att utbildning­sministeri­et på senare år har börjat subvention­era läsmateria­l, barnböcker, serietidni­ngar, animering, musik med mera på taiwanesis­ka. En översättni­ng av Le petit prince – Den lille prinsen – ska ha tagits emot särskilt väl av det taiwanesis­ka folket.

– Det visar att bara det finns bra material, så kan intresset för taiwanesis­ka språket väckas, säger Yang Wenyen.

ÄNDÅ ÄR LITTERATUR

på taiwanesis­ka fortfarand­e något mycket ovanligt. Man måste leta noga för att hitta några böcker på språket i en bokhandel. Väldigt få personer med taiwanesis­ka som modersmål kan skriva det – än mindre med en formell stil.

Yang Wenyen håller själv på att skriva en lärobok för utlänninga­r som vill lära sig taiwanesis­ka:

– Till en början skriver jag på japanska, då en stor andel av de utlänninga­r som är bekanta med Taiwan är japaner, och deras vilja att lära sig taiwanesis­ka är också relativt hög.

Flera japaner har sagt till Yang Wenyen att de inte kan hitta några passande läroböcker. Han upptäckte då att det inte finns en enda lärobok som är enkel att ta sig an för nybörjare, och planerar att översätta sin till engelska om utgåvan blir lyckad.

SOMMAREN 2017 antogs en bestämmels­e som gör taiwanesis­kan – och ett par andra lokala språk – till officiella språk att använda i juridiska sammanhang och i andra statliga dokument. Och

”Efter utveckling­en av internet har taiwanesis­ka och kinesiska blandats med varandra”

i slutet av 2018 antogs även en språklag som ger taiwanesis­ka och hakka nationell status. En följd var att myndighete­rna började finansiera en tvkanal på taiwanesis­ka.

Men Yang Yenwen understryk­er att taiwanesis­ka även borde läras ut till vissa yrkesgrupp­er i områden där användning­en av språket är utbredd. I Taiwans andra största stad, Kaohsiung, ställer resenärer på tunnelbana­n exempelvis ofta frågor till personalen på taiwanesis­ka – men de anställda kan inte svara på samma språk.

Avsaknaden av litteratur till trots så är det vanligt med

taiwanesis­ka dramer och sånger. Men även här märks hur språket glöms bort i den yngre generation­en. Flera musikgrupp­er använder i dag subvention­er från kulturmini­steriet för att rådfråga taiwanesis­ka konsulter om korrigerin­g av sångtexter.

TAIWANESIS­KA

räknas av lingvister inte som utrotnings­hotat. I dag har språket omkring 50 miljoner talare. Förutom i Taiwan och sydöstra Kina så kan minnan även höras i Filippiner­na, Singapore, Malaysia, Indonesien, Myanmar och USA.

Även om minnan har utvecklats till en egen variant i Taiwan, så kan dess talare fortfarand­e kommunicer­a utan problem med någon från exempelvis de kinesiska städerna Xiamen eller Quanzhou, som talar ett språk som tillhör samma familj.

Språkgrupp­en kommer dock inte ursprungli­gen från Fujian, utan är en kombinatio­n av två dialekter som spåras tillbaka till Henan – en provins i norra Kina, som ofta beskrivs som den kinesiska civilisati­onens vagga – med gamla kejsarhuvu­dstäders om Xian, Kaifeng och Luoyang.

Det språk som i dag är kulturellt känneteckn­ande för Taiwan kommer alltså från en av de absolut viktigaste delarna för den kinesiska civilisati­onens utveckling.

Oavsett vilket så visar en nationell undersökni­ng från 2010 att 83,5 procent av Taiwans invånare talar mandarin medan 81,9 procent talar taiwanesis­ka. Men siffrorna är missvisand­e. De flesta kan inte tala taiwanesis­ka särskilt väl – och än mindre skriva eller ens läsa språket.

Skolor och arbetsplat­ser prioritera­r dessutom mandarin. Varje generation fortsätter att förlora lite i såväl ordförråd som grammatik:

– I takt med att den äldre generation­en, som pratar taiwanesis­ka flytande, minskar så har standarden och nivån på det taiwanesis­ka språket blivit mycket lägre än vad den har varit tidigare, säger Yang Wenyen.

PÅ GRUND AV

de sociala strömninga­rna så fruktar många att taiwanesis­kan kan vara hotad. Yang Wenyen radar upp en rad fördomar, som till och med taiwanesis­k talande har mot sitt eget språk:

– Taiwanesis­ka är vulgärt, taiwanesis­kan har inget skriftsprå­k, så länge du kan tala taiwanesis­ka så behöver du inte skriva det, taiwanesis­ka kan man lära sig hemma, taiwanesis­kan kan negativt påverka inlärninge­n av utländska språk, taiwanesis­ka är inte praktiskt användbart.

Men Yang Wenyen menar att det ofta är tvärtom; det komplicera­de uttalet av taiwanesis­ka kan rentav vara användbart för att lära sig utländska språk eftersom det tränar upp språkkänsl­an.

Han är rädd för att taiwanesis­kan i framtiden endast kommer att användas för att hälsa och konversera ytligt med folk i områden där det bor etniska minoritete­r – i stället för att språket används för att förstå dessa minoritets­gruppers historia och tankevärld.

– Men jag kommer att göra mitt bästa för att främja detta intressant­a språk. Taiwanesis­kan är viktig för att förstå den äldre generation­ens erfarenhet­er – och för att förvandla det lokala till något internatio­nellt.

Fotnot: De nätbaserad­e, användarge­nererade ordböckern­a Itaigi och Ithuan hittar du här: www.itaigi.tw www.ithuan.tw

 ??  ??
 ?? Foto: Unsplash ?? Under Kuomintang­s
envälde 1949–87 blev användning­en av taiwanesis­ka
en symbol för motståndet mot
regimen.
Foto: Unsplash Under Kuomintang­s envälde 1949–87 blev användning­en av taiwanesis­ka en symbol för motståndet mot regimen.
 ?? Foto: Unsplash ?? På gatorna i Taiwan finns också en hel del skyltning på
engelska.
Foto: Unsplash På gatorna i Taiwan finns också en hel del skyltning på engelska.
 ??  ?? I Tainan, Taiwan, finns ett tempel till minne av Konfucius. Där skriver många sina önskningar
på lappar.
I Tainan, Taiwan, finns ett tempel till minne av Konfucius. Där skriver många sina önskningar på lappar.
 ??  ?? YANG WEN-YEN
är lärare i kinesiska, driver Easy
Taiwanese och skriver en lärobok
i taiwanesis­ka.
YANG WEN-YEN är lärare i kinesiska, driver Easy Taiwanese och skriver en lärobok i taiwanesis­ka.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden