Frågor & svar. Experter svarar på frågor om svenska och engelska.
Språkvårdare, forskare och terminologer svarar på frågor om svenskt och engelskt språkbruk.
Du kan jobba på och i kommunen ?
Hur säger man egentligen: Jobbar jag i eller på kommunen? Och ska det vara i eller på skolan? – Linda
! Valet mellan i och på är inte alltid självklart. Prepositionerna kan användas för att uttrycka rumslighet, det vill säga att något sker inuti eller ovanpå något. Men de kan också användas mer abstrakt, och då är de mindre förutsägbara.
Jag jobbar i Ljusdals kommun kan betyda dels att du arbetar i den geografiska kommunen Ljusdal, dels att du har kommunen som arbetsgivare.
Jag jobbar på Ljusdals kommun tolkas däremot förmodligen enbart som att du arbetar i den kommunala verksamheten.
Vad gäller skolor används ofta på för att tala om specifika skolor, medan i används för att tala om skolgången. Vilken skola arbetar du på? Det ska anställas en ny rektor på Spinettskolan. Alla måste gå i skolan. Båda barnen var duktiga i skolan.
För att hänvisa till den konkreta skolbyggnaden används oftast i: Det var bara 18 grader i skolan. Ingrid Olsson, Språkrådet
Rea räknas inte som förkortning ?
Reastart eller reastart? Reaspurt eller rea-spurt? Det ska väl vara bindestreck i sammansättningar med en förkortning? – Jessica
! Rea räknas som ett eget ord, inte som en förkortning, och de här sammansättningarna skrivs därför utan bindestreck: reastart, reaspurt. Gabriella Sandström, Språkrådet
Bäst att låta vinet klarna
? Filtrering av ett vin kallas för klarning, men vilket verb ska användas: att klara eller klarna vinet? –Therese
! Båda verbformerna för denna process är vanliga i bruket och i vinordböcker, liksom i matordlistor för klarning av andra livsmedel.
Både klara och klarna är möjliga former utifrån verbalsubstantivet klarning. Möjligen kan man associera klara lite mer med den konkreta processen att ’göra vinet klart’, medan klarna kan associeras mer dels med den mer abstrakta processen klarning med de olika steg och metoder som ingår, dels med den mer utsträckta processen att ’bli klart’. Jämför till exempel med att väder eller tankar klarnar. Verbet klarna har ordformen gemensamt med andra adjektivavledda så kallade inkoativa verb med betydelsen ’bli (till)’, som blekna, glesna, gulna, hårdna, kallna, mörkna och tjockna.
Här har vi i princip talat om att vintillverkaren gör något. Men vinet i sig kan ju också göras till agent: ”Vinet klarnar ofta på en halvtimme med detta klarningsmedel.” I det fallet är bara klarna möjlig som form.
För enkelhetens och samhörighetens skull föreslår jag att man använder klarna över hela linjen. Det ger en tydligare koppling till processen klarning. Ola Karlsson, Språkrådet
Svensk Fredag har ofta tyskt påbrå
? Det medeltida binamnet Fredag/ Freitag brukar man i allmänhet anse vara tyskt. Finns det belägg för att det i Sverige förekommit inhemska, svenska personer som har hetat Fredag på medeltiden eller 1500-talet? – Fredrik
! Vårt äldsta belägg för binamnet Fredagh är Willekinus Vridach från Visby 1319. Som du påpekar är det mest belägg på personer som verkar vara tyskar eller av tyskt påbrå som har detta binamn i Sverige på medeltiden. Den ende som möjligen avviker från detta är
Per Ericsson Fredag som finns belagd 1516–24 och som var bosatt i Östra kvarteret i Stockholm. 1521 nämns en
Per Fredagh som sjörövare, för vilken hövitsmannen på Kastelholms slott på Åland varnas.
Senare under 1500talet finns en handfull personer med binamnet Fredagh belagda på den uppländska landsbygden, i Frötuna, Länna, Rasbokils och Vätö socknar. Dessutom finns namnet under 1500talet belagt en gång från vardera Hälsingland, Nyköping och Stockholm.
Binamnet Fredagh verkar sålunda i Sverige under medeltiden, åtminstone fram till 1500talets början, bäras av tyskar eller personer av tyskt påbrå och med kopp
ling till städer. Under 1500talet verkar namnet dock inte längre bara bäras av tyskar och deras ättlingar och det finns dessutom belagt även på landsbygden. Daniel Solling, Institutet för språk och folkminnen
Kraken har redan bestämd form ?
Jag har sett Trumpsupportrar använda sig av uttrycket release the Kraken i samband med de ogrundade påståendena om valfusk i det amerikanska valet 2020. Men står inte Kraken redan i bestämd form – blir det inte tårta på tårta att säga the Kraken? – Ingrid
! Kraken är ett sjöodjur från den nordiska mytologin och ändelsen -n markerar mycket riktigt bestämd form, vilket torde göra den bestämda artikeln the överflödig. Eftersom ändelsen inte känns igen i engelska är det dock inte ovanligt att den bestämda artikeln the läggs till ändå (till exempel the Aftonbladet).
I populärkulturen är uttrycket kanske mest känt från filmen Clash of the titans, där Zeus ger order om att ”release the Kraken” (analogt med release the beast). Uttrycket trendade på Twitter i samband med det amerikanska valet efter att en advokat från Trumps läger hävdade att det förekommit valfusk. Hon sade då att hon skulle ”release the Kraken” – och finna sanningen. Tove Larsson, Uppsala universitet
Förväntan är inte alltid positivt
? Mitt språköra reagerar när jag hör att ”vi kan förvänta oss en ytterligare ökning av dödsfallen”. Vad då förvänta? Borde det inte heta vänta eller hellre befara? För mig har orden förvänta och förväntan en positiv innebörd. Har jag fel? – Inga-lena
! Den vedertagna betydelsen av förväntan är, som du påpekar, något som är positivt. Så här beskrivs betydelsen i Svensk ordbok: ’hopp om viss utveckling som också bedöms som sannolik.” Exempelvis ”premiären gick över förväntan”; ”de ser fram mot matchen med spänd förväntan”.
Det är dock inget ovanligt att ord får nya bibetydelser och ibland förändrad betydelse. I det här fallet kan det vara så att många börjat använda förväntan som något neutralt eller till och med negativt. Ett liknande exempel är ordet knappt, som av många används neutralt i betydelsen ’strax under’, det vill säga utan att det finns någon förväntan (!) om att det borde ha varit mer.
Här kan det uppstå missförstånd, men ofta framgår innebörden av sammanhanget. Vill man vara på den säkra sidan kan man använda förväntan i den vedertagna betydelsen, som i Svensk ordbok, men samtidigt vara beredd på att inte alla språkbrukare tolkar det likadant. Gabriella Sandström, Språkrådet
Eskimå kom från kolonisatörerna ?
Hur är det med ordet eskimå – uppfattas det som nedsättande på svenska, och vad skriver man i så fall i stället? – Sam
! Vi rekommenderar de mer specifika benämningarna inuit, yupik eller aleut för de besläktade men skilda folkgrupper som tidigare grupperades ihop som eskimåer. De folkgrupper som kallar sig inuiter lever på
Grönland samt i Alaska och Kanada. I framför allt Alaska och Sibirien lever också aleuter och yupiker.
Ordet eskimå uppfattas nu av många som stötande. Ordet är ursprungligen skapat av kolonisatörer och är inte en benämning som de olika grupper som kallats eskimåer valt själva.
Eskimå används i några andra svenska uttryck, där det ofta går att formulera om, som kajakroll i stället för eskimåsväng och vinterjacka med pälsklädd huva i stället för eskimåjacka. Maria Bylin, Språkrådet
Vanligare men inte smartare ?
I John le Carrés roman Agent running in the field funderar en av karaktärerna på skillnaden mellan soy milk och soya milk: ”Does he mean soya? Is soy the smart man’s version these days?” Är jag smart om jag beställer soy milk i stället för soya milk till mitt kaffe i framtiden? – Udo
! Soy är kanske inte ett smartare val, men väl det vanligaste. I textdatabaser förekommer båda varianterna i liknande sammanhang, till exempel soy/soya beans/sauce/milk/oil. Lite oväntat har omnämnandet av både soy och soya nu sjunkit brant i olika sorters texter efter en topp i början på 2000talet, vilket kan tyda på ändrade kostvanor. Magnus Levin, Linnéuniversitetet
Provins saknar ofta engelsk artikel
? Jag har i engelsktalande program flera gånger hört in Helmand province. På svenska och tyska skulle man använda bestämd form: i Helmandprovinsen/in der Helmand Provinz. Är det normalt att utesluta den bestämda artikeln på engelska? – Jan
! Helmand province i Afghanistan skrivs nästan alltid utan bestämd artikel på engelska, liksom de flesta andra provinser som Quebec province i Kanada, Anbar province i Irak och Guangdong province i Kina. Bestämd artikel förekommer dock ibland och i vissa fall är det nästan lika vanligt, som till exempel (the) Punjab province i Pakistan. Hans Lindquist, Malmö universitet
Två sätt att se på en ny dag
? Jag sitter och filar på en sångtext och funderar på om man kan säga a new day is to come? I mina öron låter det bra på något sätt, men är det korrekt engelska? – Mats
! Det finns flera olika sätt att uttrycka framtid på engelska och be + to är ett av dem. Det används vanligen när något är en plikt eller något förutbestämt som i he is to be home by midnight och be sure to show up ten minutes before the train is to depart.
Om man säger a new day will come betyder det att man själv är övertygad om att en ny dag kommer, medan a new day is to come antyder att någon – ett högre väsen? – har beslutat att en ny dag ska komma. Det har således en lite högtidlig eller mystisk klang. Kanske passar detta i sångtexten? Hans Lindquist, Malmö universitet
Superhjältar som skipar rättvisa
? Jag brukar titta på superhjältarna i Avengers. Men jag är lite osäker på hur ordet uttalas och vad det betyder. – Bertil
! Avenge och avenger uttalas med betoningen på det första e:t, alltså på andra stavelsen. The Avengers brukar översättas till ’Hämnarna’. På engelska finns två verb och substantiv med likartad betydelse: avenge och
revenge. De kan vara svåra att skilja åt, men en tumregel är att avenge vanligen handlar om att utmäta ett straff eller skipa rättvisa för någon annan, medan revenge ofta handlar om personlig hämnd för en skymf eller oförrätt:
Hamas vowed to avenge the Israeli strike and the assassination of its military leader Ahmed Jabari; ”They were unjust to us. We will take revenge!”, Vladimir Putin said. I många fall görs dock ingen tydlig skillnad mellan betydelserna. Hans Lindquist, Malmö universitet
Så kallad skillnad som kan minska
? Är där någon skillnad i betydelse mellan svenskans så kallad och engelskans so-called? – Jenny
! Både den svenska och den engelska varianten har två olika betydelser – en neutral där man helt enkelt bara introducerar en ny term i en text: fast-growing so-called emerging economies, ’snabbt växande så kallade framväxande ekonomier’, och en negativ där man ger uttryck för ett avståndstagande till det introducerade begreppet:
our so-called needs become ever more specific, ’våra så kallade behov blir alltmer specifika’.
Den neutrala betydelsen är vanligare på svenska än på engelska, vilket illustreras av att svenskans så kallad rätt ofta översätts till något annat än so-called på engelska ’ett så kallat Qslkort’ blir
what was called a QSL card, eller att så kallad ”läggs till” i svenska översättningar från engelska (the males – known as drones; hanarna – de så kallade drönarna).
Värt att notera är att Oxford English dictionary anger att den neutrala betydelsen är på frammarsch i engelskan, så skillnaden mellan språken kan förmodas avta. Magnus Levin, Linnéuniversitetet
Skribent inriktad på användarna ?
Vad ska man på svenska säga för den engelskklingande yrkestiteln UX writer? – Pelle
! Vi rekommenderar ux-skribent på svenska, alltså att den engelska förkortningen ux, som står för user experience, eller användarupplevelse på svenska, skrivs med små bokstäver i svenska texter.
Den som arbetar med ux sägs ha ett förhållningssätt där användaren sätts i centrum när man informerar och kommunicerar i ett digitalt medium, som en webbplats, en programvara eller en app.
I yrkesrollen som uxskribent ingår mycket mer än att bara skriva, bland annat användarundersökningar för att man ska få klart för sig hur man på bästa sätt får kontakt med användarna. Just uxskribenten hanterar olika slags texter, såväl längre informationstexter som mikrotexter av typen ledtexter, felmeddelanden, hjälptexter, knapptexter och länktexter.
I stället för ux-skribent
skulle förstås en direktöversättning vara möjlig, alltså användarupplevelseskribent eller kanske au-skribent. Men de uttrycken finner vi inga belägg för. Även om förkortningen ux kan vara svår för en utomstående att förstå så hjälper efterledet -skribent
till att förklara vad för typ av yrke det handlar om.
Även andra yrkesinriktningar förekommer om man är ux:are (ett mer ledigt uttryck för någon som arbetar med ux), till exempel ux-designer, ux-specialist, ux-strateg. Åsa Holmér, Språkrådet
Det säger både sig själv och självt
? Heter det Det går av sig själv eller Det går av sig självt? – Rasmus
! Vår rekommendation, och grundmönstret för själv i skrift, är att det böjs efter det ord det syftar på: Gräsklipparen startade av sig själv. Bilarna körde av sig själva, utan någon förare. Huset målar inte sig självt.
Men själv böjs inte alltid. Särskilt i ledigare skrift och tal tenderar man att använda själv som om det vore oböjligt, och så har det varit i flera hundra år. Det gäller framför allt i uttryck med sig själv, som det går av sig själv, det säger sig själv, där det också går att använda självt: det går av sig självt, det säger sig självt.
Böjningen av själv kan också utebli när man talar om levande varelser som är tord, som i Barnet berättade själv. Där är det inte heller fel med Barnet berättar självt, men själv böjs sällan när det är en bestämning till barnet. Maria Bylin, Språkrådet
Josa är bäst för stavningens skull ?
Hur ska man skriva det man gör när man använder en råsaftscentrifug? Josa? Juicea? Juica? – Sirje
! Det är ett ovanligt verb som inte finns med i ordböckerna än – kanske för att det mest förekommer i talspråket.
Både juicea och josa är tänkbara, men jag rekommenderar den enklare stavningen josa. Juica är en mindre lämplig stavning eftersom den inte avspeglar uttalet. Gabriella Sandström, Språkrådet
Krog kan ha gett namn åt berget
? Min far föddes vid Älmeberg, Vireda socken, och berättade att man från berget bakom torpet såg skogarna ovanför Örserum utanför Gränna. Han sa att de kallade det de såg Pinkeruseberga.
När jag nu nämnde ordet för Örserums hembygdsförening visade det sig att ordet lever kvar hos dem som är födda på 1980-talet. Jag har hittat ordet pinkrus ’(ett litet) rus ’ i Svenska Akademiens ordbok, SAOB. Finns platsnamnet förtecknat för Gränna socken? – Olle
! Namnet Pinkeruseberga finns inte upptecknat i Gränna socken i vårt ortnamnsarkiv. Dock finns ett Pinkerus upptecknat i Ringarums socken i Östergötland och där framkommer det att det var namn på en krog. Namnet är mycket riktigt bildat till ordet
pinkrus, ’lindrigt rus’ – liknande ord förekommer i namn på krogar. Jag kan också hitta ett gårdsnamn i Dalarna, Pinkrus(es), med kommentaren att det antagligen är ett soldatnamn i grunden.
Vad som ligger bakom namnet i Gränna är så klart svårt att uttala sig säkert om, men från annat håll finns det alltså två förslag: att det funnits en krog med namnet
Pinkerus i närheten eller att det är ett torp eller personnamn. Elin Pihl, Institutet för språk och folkminnen
Visst har vi Havre i våra samlingar
? Förekommer binamnet Havre/haver under medeltiden och på 1500-talet i Sverige? – Fredrik
! Binamnet Havre/ Haver – ofta skrivet Hafwre – förekommer i våra samlingar. Det äldsta belägget är från Skåne 1361. Många belägg är från just Skåne. 1383 finns binamnet dock belagt i en källa från Nyköping och även i Uppland. Dessutom förekommer belägg från Östergötland och Småland på 1300 och 1400talen. Från 1500talet finns endast en Staffan Eriksson Havre från Malax i Österbotten i nuvarande Finland belagd i vårt arkiv. Daniel Solling, Institutet för språk och folkminnen
Ofullständigt kan fylla en funktion ?
Jag retar mig på meningar som Detta trots att de redan var antagna? Det är ju inte en fullständig mening. Får man skriva så? – Torkel
! I ett samtal är det naturligt att svara tio över fem när någon frågar efter tiden, eller Ingrid som svar på frågan om vem som kallar till möte. I skrift däremot gäller generellt att vi uttrycker oss i fullständiga meningar, det vill säga huvudsatser med subjekt och tidsböjt verb som obligatoriska delar.
Men även i skrift finns det sammanhang då ofullständiga meningar kan fungera:
”Nästa ämne är den marksända digitalteven. Ett lika kostsamt som svåröverskådligt projekt.” ”Syftet var att klarlägga kvinnliga forskares arbetsvillkor och karriärutveckling. Detta för att få reda på varför så få kvinnor är professorer.” ”Så långt kommentarer till statistiken. Därmed kan vi gå över till den viktiga frågan varför priserna inte ökat mer när räntorna fallit.”
Sammanhanget och genren har betydelse för hur läsaren uppfattar ofullständiga meningar. I vissa texter kan de fylla en särskild funktion. Skribenten kan använda dem som ett stilgrepp för att skapa dynamik och rytm i texten. Det gäller till exempel vissa nyhets och reklamtexter och dialogen i skönlitteratur. Man bör däremot inte överanvända det här stilgreppet. Johanna Ledin, Språkrådet
Börja pulka på rasterna i skolan ?
Varför finns det inte ett ord som heter pulkade? – Klass 1A, Elinsborgsskolan, Tensta
! Nu har ni använt ordet pulkade, och då finns det! Så enkelt är det faktiskt. Ordet finns inte med i ordböckerna, men ni har tyckt att det behövs. Om ni börjar använda det, kanske det sprids så att fler börjar säga ”vi pulkade på rasten” i stället för ”vi åkte pulka på rasten”.
Ett exempel på ett ord som ett barn hittade på, och som sedan blev ganska känt, är ordet fickla, som betyder ’lysa med ficklampa’. En tvååring skickade in ordet till en tävling om barns bästa ord, ordet vann och kom sedan med på Språkrådets nyordslista. Anna Antonsson, Språkrådet
Hans och sin leder till regelkrock
? Ska det vara sin eller
hans i den här meningen: ”Enligt
hans/sin manager dog han i Paris av hjärtstillestånd.” Jag vill skriva hans, men min korrekturläsare vill skriva sin. Vilket ska det vara? – Madeleine
! Här har vi verkligen att göra med en mening där de grammatiska reglerna krockar med de semantiska
– betydelsemässiga – reglerna så mycket att man nog bör överväga att skriva om. Annars kommer alltid några att tycka att det låter helt fel.
Anledningen till denna förvirring är att man ska använda sin om det syftar på subjektet i samma sats. Här är subjektet han (”han dog”), och då skulle vi ha sin. Men två saker talar ändå emot sin. Dels är vi mindre villiga att använda sin när det står före subjektet, som det gör här, dels är vi mindre benägna att använda sin när vi har en satsförkortning: enligt hans manager tolkar vi nog ungefär som ”hans manager sa att”, och då har vi en hel sats – och då ska vi ha hans.
Mitt bästa råd är att hitta en lite annorlunda formulering.
På sjön blir kartor numera till kort ?
Varför heter det sjökort och inte sjökarta? – Anna
! Det finns många äldre belägg på ordet
sjökarta, men av någon anledning tycks det ha konkurrerats ut av sjökort på senare tid.
Svensk ordbok konstaterar att ordet kort ibland används ’om större pappersark, särskilt om (viss typ av) karta’. Exempel: ”ta fram kortet över Skagerrak”.
Till ursprunget är kort och
karta besläktade ord, så det är egentligen inte konstigt att de är utbytbara. Varför det är just på sjön som kartor blir kort är dock något av ett mysterium. Linnea Hanell, Språkrådet
Återigen händer gång på gång
? Vad är skillnaden mellan återigen och igen? Det räcker väl att säga igen? – Jeff
! Ofta är det ingen skillnad, men det kan vara så att igen
indikerar att något hände en gång till, medan återigen
antyder att upprepningen ägde rum mer än vid ett tillfälle.
Detsamma gäller återupprepa,
som också kan signalera att det var mer än en upprepning. Maria Bylin, Språkrådet
Språktidningen samarbetar i Frågor & Svar med språkvårdare och forskare vid Linnéuniversitetet, Malmö universitet och Uppsala universitet samt Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet i Göteborg, Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala, Namnarkivet i Uppsala och Språkrådet i Stockholm vid Institutet för språk och folkminnen.