Staffan Dopping SPANAR: Akta dig för svenska sjukan
Språkpolisen.
Staffan
Dopping och läsarna språkspanar.
I BÖRJAN AV
sommaren, lagom till att coronapandemin hade visat tecken på att mattas av, skickade Världshälsoorganisationen, WHO, ut nya språkliga direktiv till världens språkbrukare. WHO ville få bort de ”stigmatiserande och diskriminerande” mutationsnamnen, det vill säga de varianter av coronaviruset som först blev uppmärksammade i Storbritannien, Brasilien, Sydafrika respektive Indien. Nu uppmuntras vi att i stället använda variantnamn som bygger på bokstäver i det grekiska alfabetet: alfa, beta, gamma, delta.
Tänk så smart! Genom att byta namn på de virusmutationer, som hundratals miljoner människor hade kunnat läsa om i månader, så skyddar man människor från ord som kan såra och undviker att stryka fördomar medhårs.
DET ÄR HÖGKONJUNKTUR
för språktips i vårt moderna samhälle. Välmenande personer spejar efter ord som kan flaggas som olämpliga eller kränkande. I våras förklarade 1177 Vårdguiden att man vill undvika ordet kvinna för att beskriva kroppar. Och Skatteverket skriver i ett dokument att den som föder ett barn automatiskt blir vårdnadshavare: ”detta gäller oavsett om den som föder barnet är en kvinna eller en man.”
Det är förstås helt i sin ordning att vi diskuterar vilka ord som används i olika sammanhang; många ord har myntats en gång på svag grund eller till och med genom missförstånd. Men det språkpolitiska utspel som WHO gjorde i juni är ett exempel på när makthavare försöker ta sig in i huvudet på journalister, politiker och privatpersoner.
I ett reportage i radioprogrammet Medierna tog jag mig friheten att kritisera vissa redaktioners påtagliga beredvillighet att ”följa John”. Visst kan och bör mediespråkets tillkortakommanden och diskutabla enskildheter kritiseras, hårt till och med. Men jag föredrar att det sker genom breda diskussioner och dialog med publiken, och inte som ett fall av underkastelse gentemot politiska krafter eller resursstarka, globala institutioner.
SPANSKA SJUKAN, SOM
tog livet av miljontals människor för hundra år sedan, är ett exempel på att sjukdomsnamn kan vara mycket orättvisa. Den förödande virussjukdomen grasserade under första världskriget, och genom att Spanien var neutralt och inte underkastat krigscensur, kom de första rapporterna om den nya pesten därifrån. Alltså framstod det som om ursprunget var spanskt, trots att det sannolikt var amerikanska soldater som hade tagit med sig viruset till Europa. Men att försöka ändra namnet hade nog varit mer eller mindre omöjligt redan 1918.
I Sverige leder trenden att säga funktionsvarierad i stället för handikappad till att många framför ordet med en skämtsam eller raljant underton. Likadant kan det vara för alla som känner på sig att de inte borde säga eller skriva byggherre, indian eller att någon är blind.
Ja, jag har ju inget emot språkpoliser (av lätt insedda skäl), men jag tycker att alla bör fundera noga på vilka rekommendationer som man vill följa.