Språket och talaren. Kantonesiska.

NÄR MODERSMÅLSLÄRAREN

Yanjuan Zeng läser en text med kinesiska tecken, tänker hon inte på om den är på mandarin eller kantonesiska.

– Jag bara förstår den. Men om jag läser högt gör jag det på mandarin för mandarintalande och på kantonesiska för kantonesisktalande.

Trots att kantonesiskan använder samma skriftspråk som mandarin är uttalet så annorlunda att språken inte är inbördes begripliga.

Själv behärskar Yanjuan Zeng, som kommer från staden Guangzhou i södra Kina, båda språken lika bra. Kantonesiskan är hennes modersmål, mandarin har hon lärt sig i skolan.

– Där är det bara mandarin som gäller, oavsett skolnivå. Men om man redan talar kantonesiska lär man sig det ganska snabbt.

Mellan de talade varianterna finns det också vissa grammatiska skillnader. För en del kantonesiska ord som förekommer i talspråket saknas dessutom kinesiska tecken.

Det gör, enligt Yanjuan Zeng, att avståndet mellan tal och skriftspråk är större för kantonesisktalande – något som hennes modersmålselever får kämpa med när de lär sig skriva.

Även språkmelodin är annorlunda. Yanjuan Zeng beskriver det som att kantonesiskan är lägre och mindre varierad i tonen.

– Min chef brukar säga att det låter som att vi sjunger och är glada när vi pratar mandarin. När vi pratar kantonesiska låter det i stället som att vi bråkar och är arga.