Förbrytarslang. Därför använder kriminella ett hemligt språk.

Kriminella har länge använt hemlig slang för att undanhålla information från resten av samhället. Med tiden har slangen fått andra funktioner.

FERRE KOMMER FRÅN ett socialt utsatt område, ur narkotikamissbruk och har länge bott på institution för ungdomar med sociala problem. Han visar upp en dikt har han skrivit, som berättar om att lämna en destruktiv livsstil.

Vem är jag utan vapen Vem är jag utan kokset Jag känner mig sjukt naken Det är många som förrått en

Vem är jag utan subben Vem är jag utan laro Jag bröstar Nike air Max Och byxer som är cargo

Nu är Ferre 24 år och en viljestark ung man som har lämnat drogerna bakom sig. Han säger att han vill att alla ska kunna relatera till dikten, men också förstå.

– Det är väldigt svårt att komma ut och börja ett nytt liv. Jag vill att folk ska förstå vad det är man möter om man ska börja om, säger Ferre.

I fråga om specifika ord är nog vissa lättare att relatera till för folk i allmänhet. Kanske känner man till att koks är

kokain. Svårare kan det vara med subben, som syftar på läkemedlet

Subutex.

Kriminella och narkomaner har sitt eget ordförråd med en tydlig funktion inom gruppen. En term som används för detta är

argot, hämtat från parisisk slang. Det är bildat till latinets ergo, som betyder ’alltså’. Termen används sparsamt i svensk språkforskning. Den är mer synlig i sociologiska, etnologiska och kriminologiska sammanhang.

Argoten har anor från medeltidens skråväsende med hantverkare, men blomstrade i fängelserna under andra hälften av 1800talet, när skam, kropps och dödsstraffen fasades ut, och i stället blev fängelsestraff.

VAD SOM SKILDE argoten från en del andra gruppspråk var att utomstående inte skulle förstå den – av uppenbara skäl. Den var ett sätt att hålla information hemlig. Genom former av så kallad relexifiering

bytte man ut ord, till exempel genom att använda lånord och metaforer.

På så vis har gola, ’skvallra, ange’, lånats in från resandefolkets romska, där betydelsen är ’skrika’. Tjack och intjack,

’inbrott’, har hämtats från västgötaknallarnas månsing,

där det använts i bemärkelsen ’handelsvara’. Tjacket, som egentligen hade en hederlig innebörd, är en för det traditionella förbrytarspråket karakteristisk eufemism, en förskönande omskrivning. En annan är kamma, som i romska används i betydelsen ’ha; få’, men i argoten har innebörden ’stjäla’.

Argoten har en komplex historia med kopplingar till såväl romska som skråspråk och landstrykarnas rodi (som även kallas rotvälska). Uppteckningar av och forskning om dessa språk tog fart under 1800 och 1900talen – men det tog sin tid att reda ut begreppen. Numera förknippas inte romska med fängelseslang.

Gerd Carling, docent i lingvistik med särskilt intresse för romska, menar att de romska orden i argot var en fråga om tillgänglighet. Romerna var integrerade i storstäderna och rörde sig i samma socioekonomiska områden som de kriminella.

För tjugo år sedan gjorde Gerd Carling en enkätstudie med interner på anstalten Hall om deras kunskaper i traditionell argot. En observation var att internerna kunde fler ord om de hade suttit inne länge.

Både en yngre och en äldre generation svarade på enkäten – och skillnaden mellan dem var tydlig. Gerd Carling säger att den traditionella funktionen av argot, att undanhålla information genom ständiga förändringar i ordförrådet, verkar ha försvunnit. Förändringarna i sig är nödvändiga, eftersom rättsväsendet så småningom snappar upp kodorden.

– Men nu tror jag att förändringarna mer har att göra med att man vill visa att man är en i gänget, att man är någon att lita på, säger Gerd Carling.

”Gemene man skulle INTE haka på”

Bengt Eringstad