Helena Chogyörki

51 år, pressansvarig på Forum för levande historia

Helena Cho Györki var drygt två år när hon kom till Sverige. Hon adopterades från Sydkorea. När hon var 20 år läste hon koreanska under en termin vid Stockholms universitet, och några år senare tillbringade hon ett år i Seoul.

– Jag visste inte riktigt vad jag ville studera och att det blev koreanska var för att få kontakt med mitt ursprung. Många kurskamrater var adopterade, precis som jag. Vi trodde nog att vi skulle ha det enklare när vi lärde oss koreanska, och vissa blev kanske besvikna när det visade sig att vi också fick börja från noll med ordförråd och uttal.

När Helena reste till Seoul var hon först överväldigad av staden och människorna. Hon tyckte det var svårt när människor kom fram och ville prata – och hon bara kunde svara på engelska. Men efterhand lärde hon sig att tala hjälpligt.

– Nu har jag glömt mycket av koreanskan. Språk måste ju underhållas. Men när jag ska tala tyska – som är ett av mina andraspråk – händer det att koreanska fraser poppar upp i hjärnan, som fragment.