Vanligt verb med ovanlig bakgrund

?

Jag har en fråga om verbet be: hur kommer det sig att böjningen skiljer sig så mycket beroende på person och tempus (I am, you are; I was, you were)? Nästan alla andra verb verkar ha mer regelbunden böjning (I run, you run; I ran, you ran etcetera). – John

!

Verbet be har en mycket intressant bakgrund: dess former är i själva verket en blandning mellan olika indoeuropeiska verbstammar. Oxford English dictionary nämner tre huvudsakliga grupper: is/am, be och

was/were. Den första gruppen

(is/eom på fornengelska) har alltid haft betydelsen ’vara’; den andra gruppen (bēo, bēom på fornengelska) hade ursprungligen betydelsen ’bli’; den tredje gruppen (med roten

wes på fornengelska) betydde ursprungligen ’förbli’. I nutida engelska hör alla dessa former till verbet be.