Nyheter i språket dör ofta direkt

?

För cirka 50 år sedan jobbade jag i byggbranschen i Göteborg. Då hade vi en arbetsledare som använde en förkortad version av uttrycket det spelar ingen roll, nämligen sproll, för att upplysa om att flera lösningar var likvärdiga. Uttrycket tycks ha fått viss spridning bland byggfolk, men verkar inte vara i bruk längre. Vad är det som gör att en del ord blir snabbt etablerade och används av väldigt många, till exempel hen, medan det behändiga ordet sproll inte har blivit allmänt känt eller ens överlevt som yrkesjargong? – Maths

!

Din fråga tangerar den historiska lingvistikens eviga fråga: varför förändras språk så som de gör? Att svara på frågan innebär i praktiken att man kartlägger vad som redan hänt, och så försöker man förklara varför det blev som det blev. Rätt mycket som händer med språket är språkbrukarna omedvetna om, och förändringarna sker också så långsamt att ingen märker dem. De flesta svenska dialekter har exempelvis under de senaste 500 åren gått från att ha negationen efter verbet i bisatser (när jag var inte glad) till att ha den före (när jag inte var glad). När det gäller ordförrådet kan förändring för all del ske långsamt och nästan osynligt också, men ibland är språkbrukarna både aktiva, medvetna och kreativa. I sådana fall kan den spontana språkutvecklingens ”regler” sättas ur spel. Till exempel kan man göra en avledningsändelse som ism (i feminism, marxism, liberalism) till ett substantiv och tala om att det uppstått ”så många nya ismer på senare tid”. I spontan språkutveckling är en sådan utvecklingsordning – från avledningsändelse till substantiv – högst oväntad.

Hen är ett paradexempel på kreativ och medveten förändring: språkbrukare har hittat på ett nytt pronomen, börjat använda det och så har det fått spridning. Att hen har kunnat slå igenom är egentligen rätt anmärkningsvärt – det är svårt att inlemma nya ord i ordklassen pronomen.

För att det ska ske spontant krävs nog väldigt intensiv språkkontakt: senast svenskan fick helt nya pronomen var under medeltiden, då vi tog in det generiska man

och det adjektiviska sådan

(från dåtidens prestigespråk lågtyskan). Hen har dock haft starka förespråkare, som framgångsrikt kopplat hen

till vår tids viktiga värden (demokrati, jämställdhet etcetera) och på så vis fått med sig fler tongivande personer. Att hen kom in i Svenska Akademiens ordlista 2015 har säkert påskyndat utvecklingen.

Sproll har helt enkelt inte samma förutsättningar att lyckas: det är en fyndig rationalisering, som tydligen fått viss spridning men som knappast har slagit igenom på bred front. Att få viss spridning är ändå inte så dåligt. De flesta nymodigheter vi introducerar lever bara en kort stund (i anslutning till att vi skapar dem), och sedan dör de.

?

Bör jag använda strax eller straxt? – Markus

!

Formen strax är alltid korrekt och den som Språkrådet rekommenderar.

Straxt är en form som kan användas i informellt språk. Den har bildats i anslutning till andra adverb som slutar på t, till exempel genast och snabbt. Formen straxt har funnits länge i svenskan, men den har blivit mindre vanlig, åtminstone i skrift.