Engelskan kan ha urvattnat älska
Tack för intressant och inspirerande läsning av Språktidningen! Läste med stort intresse Lars Melins artikel om älska och kärlek i 2/2022. Jag saknar dock en aspekt som jag tydligt har upplevt, orsakad av den alltmer påträngande anglifieringen av svenskan. På 1970-talet arbetade jag som ingenjör utanför London – med min skolengelska i botten. När jag första gången stod i kön i företagets kantin, uppfattade jag att tanten som slevade upp maten frågade mannen framför mig: want som more peas, dear? ”Ojdå”, tänkte jag, ”vad har de för förhållande?” När det var min tur frågade hon lika kärvänligt: want som more gravy, love? Hoppsan, jag vet inte om jag rodnade och tyckte det var pinsamt – men självklart vande jag mig snart vid språkbruket.
Med den anekdoten och det otal gånger ett telefonsamtal på film mellan amerikanska makar avslutas med I love you så upplever jag love väldigt urvattnat. Jag har noterat att det språkbruket har nått svenskan. Jag tror att den markant ökade användningen av älska helt enkelt beror på att ordet delvis har förlorat sin styrka på grund av influensen från engelskan.