Särdrag hos svenskan i öst
Ett vidare avstånd mellan tal och skrift, en större skillnad mellan vardagligt och formellt talspråk samt en starkare ställning för dialekterna. Det är några drag som utmärker svenskan i Finland. Allt detta är i någon mån ett resultat av en tydligare språkvård och språkpolitik – vilket i sin tur är typiskt för ett språk som är modersmål för en minoritet.
Det konstaterar Olle Josephson i den här antologin som skildrar svenskan i Finland, ett mastodontverk som utkom 2015–19. Det är en berättelse om samspel och särdrag. Svenskan på Bottniska vikens östra sida nås i regel av samma förändringar som svenskan i Sverige – men ofta med viss fördröjning. Nu är till exempel uttalet dom på frammarsch även i Finland när allt fler överger de/di och dem.
Ann-marie Ivars betraktar dialekternas förändrade ställning. Debatten kulminerade på 1990-talet när nyhetsuppläsare i Österbotten tvingades dölja sin dialekt och skolor förbjöd det lokala målet. Sedan dess har attityderna blivit mer tillåtande. Och det är bara några av alla intressanta berättelser i denna antologi.