Kärnkraft är inte den bästa vägen ur klimathotet

”Invånare jublar över planer på kärnkraftverk i staden”. Så lyder rubriken i P4 om planerna att bygga kärnkraftverk i Stenungsund. Invånare intervjuas och tycker att ”det är la roligt”. Ingen kritisk röst kommer till tals.

Här kommer den istället: Vi tycker inte alls att det är särskilt skoj med kärnkraftsreaktorer i Stenungsund, hur små eller modulära de än är. Trots att det ”inte är sannolikt” med olyckor. Inte ens om antagandet att politiska och geografiska förutsättningar är evigt stabila vore rimligt. Inte ens fast vi själva kommer att vara döda sedan länge när avfallet ska tas om hand. Tvärtom tycker vi att det låter tråkigt.

En stenungsundspolitiker väger riskerna med kärnkraft mot det ännu farligare klimathotet. Detta är missledande. Kärnkraft är INTE vägen ur klimathotet. Vi är i sak inte emot att existerande kärnkraft används under omställningen. Men att bygga nytt? NU?

Gällande CO2-utsläpp är vind- och kärnkraft likartade. Men ekonomiskt? Etiskt? Här är sol- och vind-el överlägsna. Globala siffror visar hur sol- och vindkraft ökar stort medan kol och gas fasas ut. Kärnkraft är knappt närvarande. Den minskar, inte för att världen blivit mer riskmedveten och etisk, utan för att förnybart är billigare och lönsammare. Samt möjligt att försäkra. Företagen vill satsa där jobb, utveckling och hopp finns.

Elefanten i rummet är ändå behovet av el. Finns det ett kausalt samband mellan lycka och förbrukad energi? Det torde vara uppenbart att det stora energislöseriet är den verkliga boven. Vi måste omdefiniera välfärd, lycka och resursanvändande. Få detta att rymmas inom en jämställd, ekologisk och demokratisk modell i stället för ett låtsassystem där energitillgången är oändlig.

Sol och vind kommer alltid att finnas till förfogande. Särskilt där man inte bromsar potentialen genom att hålla fast vid kärnkraftssnutten. Vi kan anpassa oss till ett förnybart energisystem. Cirkulärt och modernt. Detta är vår önskan för Stenungsund. Det blir la roligt.