Hur många kvin­nor

Star Wars - - INNEHÅLL - Av: To­ve Björnlundh

Två fil­mer av sex kla­rar Be­ch­del­testet och prin­ses­san Leia är mest känd för sin me­tall­bi­ki­ni. Star wars-bi­beln bor­rar ner sig

i ga­lax­ens ge­nus­pro­blem.

Ar in­te du li­te kort för att va­ra en storm­troo­per?”

Prin­ses­san Leia är minst sagt skep­tisk när Lu­ke Sky­wal­ker

dy­ker upp i hen­nes fäng­el­se­cell. De flyr till­sam­mans med Chew­bac­ca och Han Solo men blir snart upp­täck­ta och skott­loss­ning bry­ter ut.

”Vil­ken rädd­ning, sä­ger hon sar­kas­tiskt, skju­ter sön­der en vägg och upp­ma­nar de and­ra att hop­pa ner i sop­ned­kas­tet. ”Nå­gon mås­te ju räd­da oss”.

Leia har re­dan i sin förs­ta scen vi­sat att hon in­te lå­ter sig ku­vas av va­re sig Darth Va­der el­ler Grand Moff Tar­kin. Hon ger kax­igt svar på tal och ger in­te upp nå­gon in­for­ma­tion trots att de tor­te­rar hen­ne och spräng­er hen­nes hem­pla­net. Hon är prin­ses­sa, hon är se­na­tor, hon är re­bel­le­da­re och spi­on. Hon är en fe­mi­nis­tisk ikon i ett hav av män.

För när man ser Star wars-fil­mer­na är det det man ser. Män, män, män. Ro­bo­tar som är män. Spek­ta­ku­lä­ra va­rel­ser som är män. Sol­da­ter, pi­lo­ter, jedi.

Rym­den är kort sagt en korv­fest. I he­la ori­gi­nal­tri­lo­gin får vi ba­ra se tre namn­giv­na kvin­nor.

Det in­ne­bär att he­la ori­gi­nal­tri­lo­gin, samt epi­sod III, in­te kla­rar av Be­ch­del­testet. Ett test som ska­pa­des av den ame­ri­kans­ka se­ri­e­teck­na­ren Ali­son Be­ch­del 1985. Det dök först upp i hen­nes se­rie ”Dy­kes to watch out for” och är ett en­kelt test för att för att se hur kön re­pre­sen­te­ras i film. Fil­men ska upp­fyl­la tre kri­te­ri­er: 1 De ska fin­nas minst två namn­giv­na kvinn­li­ga ka­rak­tä­rer 2 Som pra­tar med varand­ra 3 Om nå­got an­nat än män

– Själ­va Be­ch­del­testet är väl var­ken bra el­ler då­ligt. Det vik­ti­ga är den de­batt som följ­de ef­ter att testet bör­ja­de an­vän­das i stör­re ska­la. Kri­te­ri­er­na sä­ger myc­ket om hur då­ligt ställt det fak­tiskt är i film­bran­schen, sä­ger film­ve­ta­ren och jour­na­lis­ten Re­bec­ca Un­ne­rud.

En­ligt sta­tistik från saj­ten Silk, där de ana­ly­se­rat 175 fil­mer som släpp­tes 2014, så kla­ra­de ba­ra 55 pro­cent av fil­mer­na testet, 36 år ef­ter förs­ta Star wars-fil­men. ”Stjär­nor­nas krig” gick upp på bi­o­gra­fer­na 1977, ef­ter 60-ta­lets and­ra vå­gen-fe­mi­nism med kvinn­lig fri­gö­rel­se i fo­kus.

– Det hän­de myc­ket på 60- och 70-ta­let. Prin­ses­san Leia kan man se som en för­läng­ning av den kvinn­li­ga fri­gö­rel­sen. Sam­ti­digt var hen­nes roll oty­pisk. Det var in­te main- stream i po­pu­lär­kul­tu­ren med star­ka kvin­nor. Det var myc­ket väs­tern-fil­mer och Bond-fil­mer med ty­pis­ka köns­rol­ler, sä­ger Marcus Klas­son, som fors­kar i po­pu­lär­kul­tur och ge­nus­kon­struk­tio­ner vid Lunds Uni­ver­si­tet. Men ba­ra för att kvinn­lig fri­gö­rel­se ham­na­de på agen­dan så speg­la­des det in­te i al­la sam­häl­lets sfä­rer. I Sve­ri­ges riks­dag satt det till ex­em­pel 1977 ba­ra 79 kvinn­li­ga le­da­mö­ter av 349.

För­u­tom att ta över sin egen kid­napp­ning, le­da pi­lo­ter och sty­ra över re­bell­ba­sen på Hoth så fram­ställs Leia som en kax­ig kvin­na som vet hur man han­te­rar ett va­pen.

– Hon var smart och på­hit­tig. Och stark – hon var ju en ac­tionhjäl­te, sä­ger Marcus Klas­son och fort­sät­ter:

– Det är ty­piskt att folk of­ta kom­mer ihåg bi­ki­ni-sce­nen, då re­pro­du­ce­ras den sex­u­el­la ob­jek­ti­fi­e­ring­en av prin­ses­san Leia som fak­tiskt var en stark in­di­vid i res­ten av fil­mer­na. Hon har fram­ställts in­om ge­nus­ve­ten­ska­pen som en stor ka­rak­tär för fe­mi­nis­men. Bi­ki­ni-sce­nen är bå­de hyl­lad och ha­tad. Den gjor­de Car­rie Fisher till en sex­sym­bol sam­ti­digt som den vi­sar upp film­bran­schens

’’Det är ty­piskt att folk of­ta kom­mer ihåg bi­ki­ni-sce­nen’’

sex­is­tis­ka si­da. Ef­ter Lei­as för­sök att räd­da Han Solo fång­as hon av Jab­ba the Hutt. Straf­fet? Hon blir klädd i en me­tall­bi­ki­ni och får en ked­ja runt hal­sen som bin­der hen­ne till Jab­ba som hans slav.

–Leia var norm­bry­tan­de in­om gen­ren på 70-ta­let. För­u­tom i epi­sod VI när de oför­klar­ligt sät­ter hen­ne i sla­ve girl-out­fi­ten. He­la si­tu­a­tio­nen är väl­digt märk­lig. Var­för skul­le Jab­ba the Hutt ens gil­la nak­na tje­jer, jag tror in­te att hut­ter­nas skön­hetsnor­mer är som män­ni­skor­nas, men här gis­sar jag ba­ra, sä­ger Sa­ra Berg­mark El­f­gren, för­fat­ta­re och film­ve­ta­re.

Så in­te ens i en ga­lax långt, långt bor­ta kan man fan­ti­se­ra ihop en värld där kvin­nor in­te straf­fas ge­nom sex­u­a­li­se­ring. Det är ju egent­li­gen in­te Jab­ba som är sex­is­tisk, det är ett ex­em­pel på hur sam­häl­lets sex­ism av­speglas i fil­men via för­fat­tar­na.

En­ligt Ge­e­na Da­vis In­sti­tu­te on Gen­der in Me­dia så vi­sas kvin­nor även i dag upp i av­slö­jan­de klä­der el­ler av­kläd­da dub­belt så of­ta som män. Och ing­en är väl för­vå­nad över att se kvinn­li­ga hjäl­tar slåss i otympligt hö­ga klac­kar och ur­ring­ning­ar.

Men Leia och Pad­mé är väl två gans­ka på­kläd­da hjäl­tin­nor?

– Ut­om just sla­ve girl-out­fi­ten. Där det kän­des som att de tänk­te, oj nu har vi haft den här kvin­nan för på­klädd i de ti­di­ga­re fil­mer­na, vi mås­te gö­ra nå­got åt det. Sen tyc­ker in­te jag att en roll in­te kan va­ra kraft­full ba­ra för att nå­gon har mind­re klä­der, det be­ror på hur per­so­nen fil­mas, sä­ger Sa­ra Berg­mark El­f­gren.

– Det är nog en med­ve­ten tan­ke för att kom­ma ifrån den klas­sis­ka ob­jek­ti­fi­e­ring­en och vi­sa dem som star­ka kvin­nor. Fast det gäl­ler ju ock­så ba­ra de två. De få and­ra kvin­nor­na kan va­ra gans­ka lätt­kläd­da, på­min­ner Marcus Klas­son. I ori­gi­nal­tri­lo­gin mö­ter vi för­u­tom Leia ba­ra två and­ra namn­giv­na kvin­nor; Lu­kes fas­ter Be­ru och re­bel­le­da­ren Mon Moth­ma, som för­u­tom att le­ve­re­ra den klas­sis­ka re­pli­ken ”Ma­ny Bot­hans di­ed to bring us this in­for­ma­tion” in­te får så myc­ket spelut­rym­me. I pre­quel­fil­mer­na är det Pad­mé och Shmi Sky­wal­ker som står ut, möj­ligt­vis även Na­boos drott­ning Ja­mil­lia. Men fak­tum är att det ba­ra ver­kar fin­nas plats för en le­dan­de kvin­na per tri­lo­gi.

– Det kvar­står en över­re­pre­sen­ta­tion av män och en ob­jek­ti­fi­e­ring av kvin­nor. De se­na­re fil­mer­na var väl en ut­veck­ling mot det bätt­re, men det är ju in­te bra, sä­ger Marcus Klas­son.

Star wars är in­te den en­da bo­ven i dra­mat när det gäl­ler en sned­vri­den könsfördelning in­om sci­ence fic­tion- och fan­ta­sy­film.

– Of­ta får kvin­nor­na in­te va­ra med, el­ler så är hon ett kär­leks­in­tres­se el­ler så finns det en cool tjej som får va­ra med och slåss. Så var det of­ta i de fil­mer som jag väx­te upp med. De är be­rät­ta­de ut­i­från ett man­ligt per­spek­tiv. Kort­fat­tat kan man väl sä­ga att det har va­rit gans­ka be­dröv­ligt, sä­ger Sa­ra Berg­mark El­f­gren och fort­sät­ter:

– Star wars är ett tyd­ligt ex­em­pel på ty­pen av fil­mer där det ba­ra får va­ra en en­da cool tjej med på även­ty­ret. Och själv­klart är al­la ro­bo­tar ko­da­de som män ock­så. Så är det of­ta fort­fa­ran­de, spe­ci­ellt i barn­fil­mer. Så fort du har ta­lan­de ro­bo­tar el­ler ta­lan­de djur så är de näs­tan all­tid män. Som i ”Frost”, där An­nas he­la en­tou­rage ba­ra är snub­bar.

Var­ken då el­ler nu är kvinn­li­ga film­hjäl­tar nå­got som väx­er på träd.

– När man pra­tar om kvinn­li­ga hjäl­tar på film så är det of­ta Si­gour­ney We­a­vers Ripley från ”Ali­en” man näm­ner. Hon har fått skam­ligt få ef­ter­föl­ja­re, fast det är över 30 år se­dan ”Ali­en” kom. Hur deppigt är in­te det? sä­ger Sa­ra Berg­mark El­f­gren. Som Star wars-äls­kan­de tjej är det Leia man växt upp med som fö­re­bild, och kanske Pad­mé för den yng­re ge­ne­ra­tio­nen, me­dan kil­lar­na har haft en upp­sjö av ka­rak­tä­rer att iden­ti­fi­e­ra sig med.

’’Ripley från ’Ali­en’ har skam­ligt få ef­ter­föl­ja­re’’

– Män och kvin­nor vill kun­na iden­ti­fi­e­ra sig med ka­rak­tä­rer­na, kun­na se upp till el­ler kän­na igen sig i nå­gon i fil­men, sä­ger Re­bec­ca Un­ne­rud.

– Man kan ju iden­ti­fi­e­ra sig med fle­ra ka­rak­tä­rer men det trå­ki­ga är att när det ba­ra finns en kvin­na så blir hon ba­ra ”kvin­nan”. Det be­hövs fler. Det be­hövs star­ka kvin­nor, sva­ga kvin­nor, go­da kvin­nor, löms­ka el­ler mo­di­ga kvin­nor. Mitt bäs­ta tips: Ha in­te ba­ra med en! Sä­ger Sa­ra Berg­mak El­f­gren.

Så det är fort­fa­ran­de en stor mans­do­mi­nans in­om po­pu­lär­kul­tu­ren?

– Ja. Det är en över­re­pre­sen­ta­tion av män i hu­vud­rol­ler. Dock är det fler kvin­nor än nå­gon­sin i hu­vud­rol­ler nu. Vi har sett en ök­ning de se­nas­te 15 åren. Suc­ces­sivt bry­ter man mot de nor­mer som finns. Men i den tak­ten det går i nu så är det en väl­digt lång­sam för­änd­ring och vi är långt ifrån ett sam­häl­le där me­dia re­pre­sen­te­rar kvin­nor och män på sam­ma pre­mis­ser, sä­ger Marcus Klas­son.

Tit­tar man på köns­för­del­ning­en över­lag i film så är det en väl­digt dys­ter läs­ning. Ge­e­na Da­vis In­sti­tu­te on Gen­der in Me­dia vi­sar att det går 1 kvin­na på 2,24 män i fil­mer. In­om ac­ti­o­noch även­tyrs­fil­mer är det ba­ra 23 pro­cent av rol­ler­na med re­pli­ker som är kvin­nor. Övrig film kan ”stolt­se­ra” med att i al­la fall ha 31 pro­cent kvin­nor som ta­lar.

– Ca­te Blan­chett sa det väl­digt bra i Oscarsta­let hon höll för ”Blue Jas­mi­ne” 2014. Att det finns en fö­re­ställ­ning om att folk in­te vill se fil­mer med tje­jer i hu­vud­rol­len,men det stäm­mer in­te. Publi­ken vill det, oav­sett kön. Det finns sta­tistik som vi­sar att de fil­mer som upp­fyl­ler Be­ch­del­testet till och med är mer in­komst­bring­an­de, sä­ger Re­bec­ca Un­ne­rud.

– Jag tror att ”Hung­er ga­mes”-suc­cén har gjort myc­ket för att få film­bo­lag att fat­ta att det går att gö­ra fram­gångs­ri­ka fil­mer med en kvin­na i hu­vud­rol­len. Men man mär­ker tyd­ligt att när man ska gö­ra så­na fil­mer så läg­ger man in­te ned li­ka myc­ket peng­ar på ef­fek­ter, sä­ger Sa­ra Berg­mark El­f­gren.

Char­li­ze The­rons roll som Fu­ri­o­sa i ”Mad Max: Fu­ry ro­ad”, tas of­ta upp som ett bra ex­em­pel på en stark kvin­no­roll.

– Där lyc­ka­des de ska­pa en ka­rak­tär som har en funk­tion och för hand­ling­en fram­åt. Nu rå­kar hon va­ra otro­ligt vac­ker men de har var­ken gjort nå­got för att fo­ku­se­ra på det vack­ra el­ler för att för­fu­la hen­ne – ut­se­en­det är in­te fo­kus, hon ba­ra är, sä­ger Re­bec­ca Un­ne­rud och fyl­ler i:

– En van­lig fall­grop när man ska vi­sa upp star­ka kvin­nor på film är att de an­ting­en får va­ra som män el­ler va­ra den per­fek­ta kvin­nan, ut­an någ­ra fel. Kvin­nan ska kun­na va­ra allt och in­te an­ting­en el­ler. De ska va­ra full­stän­di­ga män­ni­skor som du och jag med bris­ter och ny­an­ser. Om Lei­as sta­tus som fe­mi­nisti­kon för­blir oho­tad så ser det vär­re ut för Pad­mé Ami­da­la, pre­queltri­lo­gins fram­trä­dan­de kvin­na.

– Pre­quels-fil­mer­na är ett en­da stort fe­mi­nis­tiskt skämt. Ba­ra för att Pad­mé har en pi­stol är hon in­te en fe­mi­nisti­kon, sä­ger Sa­ra Berg­mark El­f­gren och fort­sät­ter:

–Pad­mé får åter­i­gen vi­sas upp som näs­tan den en­da kvin­nan i uni­ver­sum. Som obe­grip­ligt nog går om­kring och trå­nar ef­ter Ana­kin och i slu­tet ba­ra är gra­vid och olyck­lig. Sen dör hon. De kan byg­ga rymd­skepp men de kan in­te räd­da hen­ne. Det är ett fruk­tans­värt kvin­no­por­trätt.

Blir det in­te ett bre­da­re kvin­no­por­trätt i och med att hon får va­ra bå­de ac­tionhjäl­tin­na och va­ra gra­vid och gråt­mild?

–Det är ba­ra en il­la skri­ven ka­rak­tär. Hon por­trät­te­ras på ett sätt och se­dan bör­jar hon oför­klar­ligt be­te sig på ett an­nat sätt för att hon ska pas­sa in i be­rät­tel­sen, sä­ger Sa­ra Berg­mark El­f­gren.

Marcus Klas­son hål­ler med om det ske­va i hen­nes ka­rak­tärs­ut­veck­ling. –Pad­mé var cool, en ba­dass war­ri­or, men sen för­svin­ner det och hon by­ter ka­rak­tär

mot en tra­di­tio­nell pas­siv kvin­no­roll i epi­sod III. Då fal­ler man in i den klas­sis­ka dra­ma­tur­gin av hur en kvin­na ska va­ra. Om man tän­ker på de sto­ra Dis­ney­fil­mer­na som ”Törn­ro­sa”, ”Snö­vit”, ”Skön­he­ten och odju­ret” och ”Askung­en”, det är kvin­nor som vän­tar på sin man. Vis­sa mås­te dö och bli kyss­ta igen. Kvin­nan är hjälp­lös, be­hö­ver räd­das och mås­te själv­klart va­ra vac­ker. Det har länge va­rit grund­dra­ma­tur­gin i Hollywood och i po­pu­lär­kul­tu­ren i hur kär­leks­hi­sto­ri­er fram­ställs. Till för­svar för pre­quel-fil­mer­na mås­te det än­då näm­nas att den förs­ta ro­bo­ten vi mö­ter, en pro­to­koll­ro­bot, är ko­dad med kvinn­lig röst. Det finns allt­så kvinn­li­ga ro­bo­tar! Pri­sjä­ga­ren, Zam We­sell, som för­sö­ker lönn­mör­da Pad­mé är förs­ta gång­en vi i rym­den får se en ond kvin­na. He­la Pad­més föl­je be­står av kvin­nor och hen­nes hem­pla­net Na­boo ver­kar va­ra nå­got av ett mat­ri­ar­kat som styrs av val­da mo­nar­ker, i fil­mer­na ba­ra kvin­nor.

Den sto­ra kri­ti­ken mot Pad­mé från fe­mi­nis­ter och, ja, i stort sett al­la som sett epi­sod I till III, rik­tar sig fram­förallt mot två sce­ner. Fe­mi­nis­tis­ka blog­ga­re har äg­nat spalt­me­ter åt att dis­ku­te­ra Pad­més ba­ra mid­ja. På are­nan i epi­sod II blir Pad­mé, Ana­kin och Obi-wan fast­ked­ja­de vid varsin ko­lonn. Som den star­ka och driv­kraf­ti­ga kvin­nan hon por­trät­te­ras som lyc­kas hon lir­ka upp hand­klo­var­na och klätt­ra upp för den hö­ga sten­ko­lon­nen. Men ti­ger-råt­tan, nex­un, som ja­gar hen­ne kan ock­så klätt­ra. Med en väl­rik­tad tass blir hon klöst över ryg­gen. Och vips så rivs trö­jan av för att vi­sa upp en välträ­nad mage.

”Den ökän­da me­tall­bi­ki­nin ad­de­rar fak­tiskt nå­got till histo­ri­en i Jedins åter­komst; den un­der­stry­ker Jab­bas vid­ri­ga per­son­lig­het och Lei­as styr­ka och mod att vän­da ked­jan mot sin plå­go­an­de. Det­sam­ma kan in­te sä­gas om Pad­més upp­le­vel­se i are­nan. Det ad­de­rar ingen­ting till histo­ri­en el­ler hen­nes ka­rak­tär. Istäl­let föl­jer det här ba­ra det ty­pis­ka mönst­ret av att mar­gi­na­li­se­ra kvinn­li­ga ka­rak­tä­rer ge­nom att vi­sa hud.” Skri­ver till ex­em­pel blog­ga­ren Tri­cia Barr un­der nam­net Fan­girl.

Den and­ra av­gö­ran­de sce­nen som sän­ker Pad­més ka­rak­tär är hen­nes an­tik­li­max till slut. Ana­kin har för­ut­spått att hon kom­mer dö i barn­säng. Myc­ket rik­tigt så dör hon – all tek­nik till trots – för att hon ver­kar ha gett upp hop­pet att le­va när hen­nes kil­le in­te läng­re är den fi­na man­nen hon trod­de att han var. Bor­ta är ac­tionhjäl­tin­nan och den klo­ka se­na­torn.

Så vi har en kvin­na som ba­ra ger upp sitt liv. Och den and­ra fram­trä­dan­de kvin­nan, Shmi Sky­wal­ker vi­sar sig va­ra nå­gon slags jung­fru Maria-ka­rak­tär som fö­der Ana­kin själv, via jung­fru­föd­sel.

–Ge­or­ge Lucas var väl­digt med­ve­ten om att han an­vän­de sig av klas­sis­ka my­ter i de förs­ta fil­mer­na, som hjäl­tens re­sa. Men i de nya fil­mer­na har han ta­git det li­te för långt, sä­ger Sa­ra Berg­mark El­f­gren.

Men nu är det änt­li­gen dags för en ny chans. I trai­lers och tea­sers till Epi­sod VII har man kun­nat ut­lä­sa att Rey (Dai­sy Rid­ley) med störs­ta san­no­lik­het kom­mer att va­ra hu­vud­ka­rak­tä­ren. Man ser en kvin­na få ett la­ser­svärd i sin hand. Och vi får för­mod­li­gen se en or­dent­lig kvinn­lig ond ka­rak­tär i Gwen­do­li­ne Christi­es kap­ten Phas­ma. För­hopp­ning­ar­na är på topp. Och Star wars har up­pen­bar­li­gen en del att le­va upp till.

– Det är skönt när man blir äld­re att man kan bli mer kri­tisk mot de ka­rak­tä­rer som har be­tytt myc­ket för en. Man kan fort­fa­ran­de äls­ka dem och det kan fin­nas po­si­ti­va gre­jer men man kan ock­så se vad som kan gö­ras bätt­re, sä­ger Sa­ra Berg­mark El­f­gren.

Kathleen Ken­ne­dy, pro­du­cent till epi­sod VII och di­rek­tör på Lucasfilm, är ut­ta­lad fe­mi­nist och har ta­lat öp­pet om kvo­te­ring i film­bran­schen. Hon har be­rät­tat att hen­nes när­mas­te med­ar­be­ta­re på fil­men be­stod mesta­dels av kvin­nor och att det för­änd­rar histo­ri­en, di­a­lo­gen och syn­vin­keln på fil­men.

Nu är Lucasfilm upp­köpt av Disney, som in­te di­rekt är kän­da för att bry­ta med könsnor­mer el­ler att fron­ta med kvinn­li­ga hu­vud­ka­rak­tä­rer.

–Men man ser en viss för­änd­ring hos Disney. ”Mo­dig”, ”Frost”, ”Prin­ses­san och gro­dan”. I Frost väl­jer hon sys­tern fram­för man­nen – det är än­då fram­åt­tän­kan­de Det blir spän­nan­de att se vad som kom­mer hän­da med Star wars, sä­ger Marcus Klas­son. När jag sat­te igång med ar­be­tet in­för den här tex­ten så vil­le jag be­vi­sa att trots bris­ter, spe­ci­ellt i re­pre­sen­ta­tion och ob­jek­ti­fi­e­ran­de sce­ner, så finns det en fe­mi­nis­tisk glöd i Star wars uni­ver­sum. De kvin­nor man mö­ter är le­da­re, po­li­ti­ker och ac­tionhjäl­tin­nor som han­te­rar si­na va­pen bätt­re al­la storm­troo­pers, vil­ket i och för sig kanske in­te är en stör­re be­drift. Men fil­mer­na har in­te ska­pats med ett uns av ge­nustänk i bak­hu­vu­det. Ge­or­ge Lucas har till och med sagt att Star wars rik­tar sig till 12-åri­ga poj­kar, tack för den dis­sen, häls­ning­ar mil­jo­ner av fans.

Men det finns guld­korn i den sex­is­tis­ka rym­dök­nen. He­la prin­ses­san Lei­as ka­rak­tär, och små okom­men­te­ra­de glim­tar av otra­di­tio­nel­la köns­rol­ler, som att Leia hjäl­per till och mec­kar på År­tu­sen­de­fal­ken el­ler att Pad­mé som po­li­ti­ker slip­per va­ra nå­gon slags järn­la­dy. Men jag får nog ta lär­dom av Sa­ra Berg­mark El­f­grens ord. Det är vik­tigt att kun­na ifrå­ga­sät­ta de ka­rak­tä­rer och verk som man äls­kar. Och det är ock­så vik­tigt att få äls­ka det man ifrå­ga­sät­ter.

Foto: PRI­VAT

Re­bec­ca Un­ne­rud, jour­na­list och film­ve­ta­re.

(Ewo­ker­na var gans­ka jäm­ställ­da med 41 män mot 26 kvin­nor. Av de and­ra kvin­nor­na har en ing­et namn ut­an be­nämns ba­ra ”fat dan­cer”)

Foto: JER­KER IVARS­SON

’’Star wars är ett tyd­ligt ex­em­pel på ty­pen av fil­mer där det ba­ra får va­ra en en­da cool tjej med på även­ty­ret’’, sä­ger för­fat­ta­ren Sa­ra Berg­mark El­f­gren.

FOTO:SCANPIX

El­len Ripley (Si­gour­ney We­a­ver) – för­mod­li­gen den hår­das­te kvinn­li­ga ka­rak­tä­ren hit­tills på film­du­ken. En tuff brud. Sa­rah Con­nor i ”Ter­mi­na­tor 2” (Linda Ha­mil­ton). Kat­niss (Jen­ni­fer Law­rence) i ”Hung­er ga­mes” re­pre­sen­te­rar en ny ge­ne­ra­tion av...

Kathleen Ken­ne­dy, pro­du­cen­ten som vill in­fö­ra kvo­te­ring.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.