LI­VET TILL SJÖSS

Hur var det att fär­das på världs­ha­ven på 1400-ta­let?

Stora upptäckare - - Upptäckternas Tidsålder Christofer Columbus -

Fält­skär om­bord

Li­vet om­bord på ett 150-tons­far­tyg var fullt av fa­ror. Ka­no­ner kun­de gå av av miss­tag, man kun­de bry­ta ar­mar och ben i mas­ter och rig­gar el­ler kros­sas av fal­lan­de skot och bom­mar och sjuk­do­mar gras­se­ra­de om­bord. Mitt i allt det­ta fanns skeppslä­ka­ren vars upp­gift det var att se till att be­sätt­ning­en var i till­räck­ligt gott skick för att kun­na ut­fö­ra sitt ar­be­te, hur för­fär­lig be­hand­ling de än mås­te ut­stå.

Båts­man

Båts­man­nen var en av de vik­ti­gas­te per­so­ner­na om­bord och hans jobb till­hör­de de far­li­gas­te. Båts­man­nen, van­ligt­vis tred­je- el­ler fjär­destyr­man, var an­sva­rig för att hål­la skepps­däc­ket i skick och se till att se­gel och rig­gar var i så bra kon­di­tion som möj­ligt. I nödsi­tu­a­tio­ner som elds­vå­da (så­da­na var van­li­ga på grund av de krut­kag­gar som för­va­ra­des om­bord och som kun­de an­tän­das vid tor­ra och var­ma tem­pe­ra­tu­rer) och vid då­ligt vä­der och stor­mar var båts­man den förs­te som skul­le va­ra på plats.

Sjö­man

Ka­non­skyt­tar och in­ten­den­ter i all ära, men ut­an sjö­män som ut­för­de allt det hår­da ar­be­te som li­vet till sjöss in­ne­bar kun­de ing­et se­gel­far­tyg fun­ge­ra. Kän­da un­der det mind­re smick­ran­de till­tals­nam­net ”svab­ba­re”, var det ung­män och ma­tro­ser som gjor­de de värs­ta job­ben om­bord på San­ta Ma­ria. Att pum­pa upp och av­lägs­na slag­vat­ten (vat­ten som an­sam­las i se­gel­far­ty­gets läg­re re­gi­o­ner) var de­ras upp­gift lik­som att re­da upp tåg­vir­ke som trass­lat till sig och att sku­ra däc­ket. Men de ha­de många fler ar­bets­upp­gif­ter än så.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.