HÅL­LA DÄC­KET FRAMKOMLIGT

Stora upptäckare - - Upptäckternas Tidsålder Segla Med Columbus -

För att San­ta Ma­ria skul­le kun­na ma­nö­vre­ras och fun­ge­ra var det vik­tigt med fram­kom­lig­he­ten på däck. Det var be­sätt­ning­ens upp­gift att se till att inga lö­sa fö­re­mål bloc­ke­ra­de vägen och att allt som fanns på däck togs hand om. Lö­sa fö­re­mål sur­ra­des, skräp hi­va­des över­bord och ut­rust­ning som ska­dats ef­ter då­ligt vä­der re­pa­re­ra­des. Det var ock­så vik­tigt att däc­ket hölls rent och där­för skul­le det skrub­bas med jäm­na mel­lan­rum.

SLUT PÅ FÖRS­TA VAK­TEN

Förs­ta vak­ten när­ma­de sig sitt slut och nu tog and­ra vak­ten – Gu­ar­di­as – vid. Det in­ne­bar att Cu­ar­tos un­der de föl­jan­de fy­ra tim­mar­na fick en chans att um­gås. Att sjunga, dan­sa och spe­la mu­sik var någ­ra av ak­ti­vi­te­ter­na. Det var även po­pu­lärt med fis­ke ef­tersom färsk mat var en stor de­li­ka­tess och ett väl­kom­met till­skott i kos­ten.

HUNDVAKTEN

Skif­ten mel­lan kloc­kan fem på ef­ter­mid­da­gen och sju på kväl­len var in­de­la­de i två oli­ka ”hund­vak­ter”. Det gjor­de att be­sätt­ning­en kun­de va­ri­e­ra si­na skift så att det blev mer om­väx­lan­de och rätt­vist, och så man in­te stän­digt job­ba­de sam­ma skift. Sär­skilt vil­le man und­vi­ka ”grav­vak­ten” vid mid­natt – ett skift som av up­pen­ba­ra skäl in­te var sär­skilt po­pu­lärt.

BÖNEDAGS

Var­je halv­tim­me vän­de skepps­poj­ken på gla­set (som var for­mat som ett timglas). Me­dan han gjor­de det­ta sjöng han en psalm. Be­sätt­ning­en fick på så sätt ve­ta in­te ba­ra vad kloc­kan var ut­an blev ock­så påmin­da om att det­ta var ett ka­tolskt skepp. Sär­skil­da bö­ner skul­le lä­sas vid spe­ci­el­la tid­punk­ter un­der da­gen. Sal­ve Re­gi­na (häl­sad va­re den he­li­ga drott­ning­en) skul­le ex­em­pel­vis lä­sas vid sol­ned­gång­en.

SÖMN

Ef­ter sitt and­ra ar­bets­skift för­sök­te de fles­ta få li­te sömn någ­ra tim­mar in­nan de skul­le upp och job­ba igen. Co­lum­bus och någ­ra av of­fi­ce­rar­na ha­de eg­na hyt­ter men de fles­ta i be­sätt­ning­en fick för­sö­ka hit­ta en sov­plats så gott de kun­de. Un­der däck fanns lastut­rym­men och där låg även av­trä­de­na. Där­för för­sök­te man und­vi­ka att ha sin sov­plats där.

Be­sätt­ning­en om­bord på San­ta Ma­ria tog sig ige­nom fle­ra hår­da stor­mar på sin väg mot Nya värl­den.

Hur vet vi allt det här?

San­ta Ma­ri­as logg­bok re­dogjor­des dag för dag i de­talj för re­san. Ut­drag ur den har över­levt till vå­ra da­gar ge­nom Co­lum­bus lev­nads­teck­na­re Bar­tolomé de Las Ca­sas. Han fo­ku­se­rar på sär­skil­da hän­del­ser och upp­täck­ter men till­räck­ligt myc­ket finns med om var­dag­li­ga de­tal­jer för att vi ska få en in­blick i vad re­san in­ne­bar för man­ska­pet. En an­nan käl­la till den här ar­ti­keln är Christo­fer Co­lum­bus av Ern­le Brad­ford (1973).

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.