Första resan genom Nordvästpassagen
Innan kapplöpningen mot Sydpolen ledde Amundsen den första expedition som lyckades ta sig igenom den mytomspunna Nordvästpassagen.
År 1903 begav sig Roald Amundsen tillsammans med en besättning på sex män ut på en tre år lång resa. De färdades längs den berömda sjörutt som förbinder Atlanten med Stilla havet, men som ingen ännu hade lyckats ta sig igenom utan dödsolyckor och katastrofer.
Amundsens båt var en liten fiskebåt, den 47 ton tunga Gjøa, som med sin förmåga att kunna gå i grundare vatten passade perfekt för uppdraget. Planen var att hålla sig nära kusten.
Man avseglade från Kristiania (nutida Oslo) den 16 juni och satte kurs mot Grönlands västkust. Därifrån seglade de över Baffin Bay i Nordatlanten innan de lade för ankar utanför Beechey Island i norra Kanadas skärgård. På samma plats hade den brittiske sjöfararen Sir John Franklin slagit läger med sin besättning flera år tidigare på 1800-talet under sitt mindre lyckosamma sökande efter Nordvästpassagen. Efter ett par dagar fortsatte Amundsen genom Franklinsundet, uppkallat efter den olycksalige sjöfararen, och lade för ankar vid ön King William Islands sydöstra udde.
Amundsen och besättningen döpte den lilla hamnen till Gjöahavn och den är än idag känd som Gjöa Haven. Här stannade de i nästan två år, genom vintrarna 1903 och 1904, utförde experiment med magnetism och gjorde utfärder.
En slädexpedition gick till outforskade områden norrut vintern 1905, en resa på drygt 128 mil. På denna resa lyckades Amundsen lokalisera den magnetiska Nordpolen, men han nådde inte fram till den.
Under de långa vintrarna på ön lärde de känna de lokala inuiterna och lärde sig mycket om hur man överlever i det extrema arktiska klimatet, hur man färdas med lätt packning och använder hundsläde. De här kunskaperna blev värdefulla för Amundsen under hans framgångsrika expedition till Sydpolen senare.
Till sist lämnade ändå Gjøa med besättning hamnen och ön. Det var i augusti 1905 och de gick förbi Cambridge Bay väster om kanadensiska ön Victoria Island för att sedan fortsätta segla söderut. Den tredje och sista vintern under expeditionen tillbringade de vid King Point på Kanadas nordkust innan de frös inne utanför Herschel Island i nästan en hel månad. I augusti 1906 lyckades de ta sig ut och seglade i flera veckor innan de så småningom, den 31 augusti samma år, nådde de fram till staden Nome i Alaska. Deras ankomst dit markerade den första lyckade seglatsen genom Nordvästpassagen.
Amundsen skrev: ”Min pojkdröm – i det ögonblicket hade jag uppfyllt den. Jag fick en underlig känsla i halsen, jag kände mig både överspänd och trött – jag kände mina svagheter – och jag hade tårar i ögonen.”