Köp­man på Si­den­vä­gen

Att tjä­na peng­ar på re­san längs den forn­ti­da han­dels­vä­gen i Takla­ma­ka­nök­nen i Ki­na år 629.

Stora upptäckare - - Innehåll -

Hur såg var­da­gen ut för en köp­man längs den be­röm­da han­dels­rut­ten?

Si­den­vä­gen sträc­ker sig he­la vägen från den över­då­di­ga ki­ne­sis­ka sta­den Chang’an i ös­ter till Kash­gar. Där­i­från än­nu läng­re väs­terut till In­di­en, Iran, Kon­stan­ti­no­pel, Da­mas­kus och – till sist – Rom. Än idag är Si­den­vä­gen en av de mest stor­slag­na han­dels­vä­gar som nå­gon­sin fun­nits. Trots nam­net var si­den ba­ra en li­ten del av allt gods som fär­da­des med de stor­slag­na ka­ra­va­ner­na. Vägen sling­ra­de sig ge­nom ut­tor­ka­de ök­nar och snötäck­ta berg. Ju­ve­ler och äd­la ste­nar och me­tal­ler, kryd­dor och rö­kel­se var van­li­ga va­ror längs han­dels­vä­gen. De re­san­de köp­män­nen ris­ke­ra­de över­fall av ban­di­ter, då­ligt vä­der och till och med de­mo­ner längs sin väg.

DYRKA DIN UTVALDE GUD

Det var in­te ba­ra vär­de­ful­la va­ror som fär­da­des längs Si­den­vä­gen. Även re­li­gi­o­ner och tros­sy­stem gjor­de den långa re­san. Budd­hism, ju­den­dom och kris­ten­dom blan­da­des med zo­ro­astri­a­nism, ma­ni­chaeism och nesto­ri­a­nism. Var­je re­li­gi­on ha­de si­na be­stäm­da ri­ter och pro­ce­du­rer för till­bed­jan. Re­se­nä­rer som möt­tes kun­de pre­di­ka den eg­na trons för­de­lar för dem som ha­de en an­nan tro.

LASTA KAMELERNA

Att va­ra fram­gång­rik längs Si­den­vä­gen in­ne­bar att ut­by­ta va­ror. Va­ror som man köpt bil­ligt i sitt hem­land kun­de by­tas mot va­ror från and­ra län­der som var säll­syn­ta. In­nan da­gens re­se­tapp bör­ja­de skul­le kamelerna las­tas. Si­den­rul­lar, säc­kar med kryd­dor och and­ra dyr­ba­ra va­ror som skul­le trans­por­te­ras skul­le på ett sä­kert sätt fäs­tas på dju­rens ryg­gar.

AVVÄRJA RÖVARATTACKER

Röv­ar­ban­den var ute ef­ter dyr­ba­ra va­ror längs he­la res­vä­gen och där­för var många köp­män be­väp­na­de. Va­pen i brons var ett van­ligt han­dels­ob­jekt och an­vän­des av köp­män­nen själ­va. Det stän­di­ga ho­tet om över­fall gjor­de att vägar­na för­gre­na­des med ti­den ef­tersom ka­ra­va­ner­na för­sök­te und­vi­ka röv­ar­ban­den.

Var­da­gen för en

GÖ­RA AVTRYCK

Re­se­nä­rer­na längs Si­den­vä­gen gjor­de avtryck i län­der­na de fär­da­des ige­nom med oli­ka slags konst. De in­do-eu­ro­pe­is­ka sog­di­a­ner­na högg i sten i Pa­kis­tan, re­san­de köp­män må­la­de på väg­gar­na i grot­tor­na i Mo­gao och mag­ni­fi­ka grottem­pel bygg­des i Su­bei. Många av grot­tor­na har bil­der som fö­re­stäl­ler Budd­ha och mål­ning­ar­na är färg­star­ka och de­talj­ri­ka.

TRÄFFA ÖKENDEMONERNA

Ökenstor­mar­na gjor­de en re­dan ogäst­vän­lig mil­jö än­nu far­li­ga­re. Sand­dy­ner­na pis­ka­des av vin­dar­na så att det blev omöj­ligt att se fram­för sig. Där­för märk­tes vägen ut så att man skul­le kun­na und­vi­ka att gå vil­se och hit­ta till­ba­ka när stor­men be­dar­rat. Lju­det av öken­vin­den trod­de man var öken­de­mo­ner­nas röst. De vil­le plå­ga dem som fär­da­des ge­nom ök­nen.

HANDELSMÖTE

Längs vägen ge­nom ök­nen fanns oa­ser och sam­lings­punk­ter som ex­em­pel­vis Dun­hu­ang, där Mo­ga­o­grot­tor­na lig­ger och land­mär­ken som sten­tor­nen i Tash­kur­gan. Där fanns lo­ka­ler där köp­män­nen kun­de träf­fas – un­ge­fär som ett slags ser­vicesta­tio­ner. Här ut­byt­tes vik­tig in­for­ma­tion om vil­ka det gick att hand­la med i när­he­ten och vil­ka fa­ror som lu­ra­de längs vägen.

KÖPSLÅ

Om man hör­de vid en mö­tes­plats att en grupp som kom väst­i­från vil­le köpslå och fanns i när­he­ten, kun­de rikt­ning­en änd­ras och ett mö­te av­ta­las. Grup­pen möt­tes på en of­fent­lig plats, med han­dels­va­ror­na mel­lan sig för in­spek­tion. Om han­deln var fram­gångs­rik, byt­te man va­ror – sil­ke kun­de by­tas mot guld, sil­ver och ju­ve­ler.

SÄNGDAGS

Ef­ter att ha fär­dats he­la da­gen val­de man ut en rast­plats och tän­de el­dar för att vär­ma ka­ra­va­nen un­der nat­ten. Man åt en en­kel kvälls­mål­tid be­stå­en­de av ris och kött och drack vat­ten. Om det var ont om vat­ten var det ran­so­ne­rat och kamelerna fick dric­ka sist ef­tersom de be­höv­de det mind­re än män­ni­skor­na. Köp­män­nen var på sin vakt mot an­fall och sov med ett öga på sin last och på si­na va­pen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.