Karavellerna som möjliggjorde det

”De portugisiska karavellerna var de bästa fartyg som någonsin seglat på haven” skrev den italienske upptäckaren Cadamosto. Han färdades ofta under Henriks flagg. ”De kunde ta sig fram var som helst.” Och dessa fartyg var verkligen avgörande för Portugals expansion över haven.

Ett av de största hindren för att utforska den västafrikanska kusten var de nordvästliga vindar som gjorde hemresan besvärlig. Men karavallen kunde kringgå problemet genom att kryssa upp mot vinden. Detta tack vare sitt triangulära latinsegel fäst vid en gaffelrigg som i sin tur kunde ställas in i förhållande till vindriktningen. Därmed kunde karavellen gå längre upp i vind och även utnyttja lättare bris än vad de större, slupriggade segelfartygen kunde.

Det jämna skrovet var byggt i ett stycke till skillnad från tekniken med överlappande timmer och var smalare än på andra fartyg. Karavellen kunde med sitt mindre djupgående ta sig fram även på grunda vatten, som exempelvis i Arguinviken utanför Mauretaniens kust. Det gjorde det också möjligt att ta sig uppför floder och utforska flodsystem. Karavellens snabbhet när det gällde att undkomma fiender, sjörövare och andra fribytare var ännu en fördel med denna båttyp. De flesta av Henriks karaveller hade en vikt på mellan 40 och 50 ton och var bestyckade med kanoner. Tidens skrock och folkliga föreställningar gjorde att det oftast fanns ett öga målat på ömse sidor om stäven. Det påstås att många afrikaner trodde att det var dessa ögon som gav fartygen förmågan att ta sig fram i okända vatten.