Nu­ret­tin Ku­ran­li trivs på sitt Ros­sö

PORTRÄTTET: LANTHANDLARENS FEM­TE SÄ­SONG PÅ ROSSÖBODEN ÄR IGÅNG

Strömstads Tidning - - Sidan 1 - AN­TON KVARNBÄCK 0526-62405 an­ton.kvarn­back@stnb.se

För 100 år se­dan var in­tryc­ket av Ros­sö­hamn an­norlun­da. Må­sar­na seg­la­de över fis­ke­bå­tar och liv­ligt tra­fi­ke­ra­de sjö­bo­dar, och så fanns en lant­han­del för­stås.

Myc­ket har för­änd­rats, men fåg­lar­na finns kvar och det gör lant­han­deln ock­så.

Vid rod­ret står nu Nu­ret­tin Ku­ran­li, 37 år gam­mal från Tur­ki­et.

– Vill du att jag by­ter kaf­fet, den kanske är kall? Jag får kol­la runt li­te och se om han skö­ter sig.

Nu­ret­tin, el­ler Nu­ri som han kal­las, ki­lar snabbt runt hör­net för att se hur det går för ku­si­nen och kol­le­gan Ah­med Ku­ran­li.

Det är strax ef­ter öpp­ning på tors­dags­mor­go­nen.

En jog­ga­re i ro­sa shorts lun­kar för­bi och gru­set knast­rar när en blän­kan­de grå Vol­vo sväng­er runt på par­ke­ring­en. Ne­re vid bryg­gor­na bör­jar någ­ra båt­gäs­ter rö­ra på sig.

Det är 2018 års upp­la­ga av Ros­sö­hamn som vak­nar till liv, stäm­ning­en är li­te söm­ning - se­mester­ti­der.

Nu­ri blic­kar ut över sin var­dag, det som snart ska bli hans hem, med en ci­ga­rett i han­den.

– Vi har fått bygg­lov ock­så här bakom. Jag kom­mer bli en rik­tig Ros­sö­bo nu.

I prak­ti­ken blir det kanske inte så stor skill­nad. Är det inte fa­mil­jen hand­lar det mesta av vad Nu­ri gör, tän­ker och an­das om just Ros­sö. Åt­ta må­na­der var lant­han­deln på ön stängd, sen tog han över in­för sä­song­en 2014. Nu vet al­la på byg­den vem Nu­ri är.

– Det känns som hem­ma, man smäl­ter in. Al­la kän­ner igen en och häl­sar, bar­nen vet vem man är, det gör mig glad.

Han job­ba­de på to­baks­val­vet i Strömstad när en vän tip­sa­de ho­nom om att bu­ti­ken ute på Ros­sö stod tom.

– Allt­så, jag är in­vand­ra­re, först kän­de jag att jag kanske blir ute­slu­ten di­rekt.

Det blev tvärtom - och ett nytt ka­pi­tel i li­vet.

TILL SVE­RI­GE KOM han 2008. – Jag är im­por­te­rad, be­rät­tar han. Då han var i lan­det förs­ta gång­en för att be­sö­ka släk­ting­ar träf­fa­de han näm­li­gen en svensk tjej. Det he­la slu­ta­de med att han flyt­ta­de hit. De gif­te sig, men kom inte över­ens och det äk­ten­ska­pet tog slut. Nu är han om­gift, bo­satt i Strömstad och har tre barn.

In­nan flyt­ten till Sve­ri­ge var det sta­den Mersin i syd­öst­ra Tur­ki­et vid Me­del­ha­vet som gäll­de.

– Jag är kurd. Det var väl­digt lugnt där jag bod­de, men det runt om­kring var inte att le­ka med. Jag stu­de­ra­de på gym­na­si­et och så var jag ba­ga­re. Vi ba­ka­de två sor­ters bröd, det var inte som här i Sve­ri­ge där det finns mas­sa sor­ter.

Som land pas­sar Sve­ri­ge ho­nom an­nars gans­ka bra, även om det för­stås var myc­ket in­tryck när han först kom hit

– Det var kallt. Men som­ma­ren är per­fekt, det är som ut­tryc­ket

När många går på se­mes­ter kav­lar Nu­ret­tin Ku­ran­li upp är­mar­na. Han skyr inte många och långa ar­bets­pass och gör nu sin fem­te sä­song på Rossöboden.

”la­gom är bäst”, sä­ger han och skrat­tar.

– Det är li­te snäl­la­re och li­te lug­na­re – inte li­ka hög­ljutt. För mig pas­sar det ut­märkt, jag är en lugn per­son, även om en säl­ja­re för­stås mås­te hö­ras, sä­ger han och ler.

– Jag har nog bli­vit än­nu lug­na­re sen jag kom hit, men det kan ha med ål­dern att gö­ra.

Språ­ket var en ut­ma­ning, men ing­et som den drif­ti­ge ba­ga­ren inte kun­de tack­la.

– Det var job­bigt i bör­jan, jag läs­te fak­tiskt böcker trots att jag inte för­stod någon­ting, det blev allt möj­ligt.

– Mi­na släk­ting­ar näs­tan hå­na­de mig: ”Du fat­tar ju ing­et av det”. Jag sa ba­ra att det där att för­stå kom­mer se­na­re – och det gjor­de det.

NÄR HAN TOG över lant­han­deln var pla­nen från bör­jan att ar­ren­de­ra och ba­ra ha öp­pet un­der som­ma­ren när det är hög­sä­song och bra om­sätt­ning i kas­san. Men nu har man go­da chan­ser att få se Nu­ri och Ah­med Ku­ran­li i af­fä­ren un­der årets al­la må­na­der. Det höga tryc­ket un­der som­mar­vec­kor­na gör att de kan hål­la öp­pet.

– Det kän­des fel att ba­ra ta peng­ar­na och för­svin­na. Vi ha­de inte så myc­ket för oss och så vil­le ge den ser­vicen till de som bor här. På vin­tern hän­der det inte så myc­ket och man går till och med back - men det hand­lar om öm­se­si­dig tack­sam­het.

Och Ros­sö­bor­na ställ­de upp ef­ter att Rossöboden drab­ba­des av ett in­brott un­der för­ra året. För­säk­ring­en täck­te inte ska­dor­na, men in­sam­ling­en som skra­pa­de ihop 90 000 kro­nor till bu­ti­ken räck­te för att hål­la den vid liv.

– In­brot­tet för­sö­ker vi glöm­ma, men jag är väl­digt tack­sam.

PLÖTS­LIGT ÄR DET nå­gon som hoj­tar från dör­ren till bu­ti­ken. Nu­ri ryc­ker in.

– Jag trod­de du ha­de för­so­vit dig i dag, hörs från sten­trap­pan.

– Det var Andre­as mam­ma, hon är här och häm­tar bi­gar­rå­er, för­kla­rar han snabbt.

Det har fak­tiskt hänt att han för­so­vit sig, med­ger Nu­ri.

– En el­ler två gång­er. En gång ring­de en kund och und­ra­de om det ha­de hänt nå­got ef­tersom jag job­bar så myc­ket.

Och visst job­bar han och Ah­med myc­ket, men det ver­kar som att han fun­nit sin roll. Många och långa pass är inga kons­tig­he­ter för Nu­ri, kanske kan man till och med kal­la det en livs­stil.

– Svens­kar­na är duk­ti­ga, men de tyc­ker inte om att job­ba så myc­ket. Men jag för­står det ock­så, man kom­mer ba­ra en gång till li­vet.

Hit­tills har det an­nars va­rit en bra sä­song. Fak­tiskt den bäs­ta se­dan Nu­ri tog över, väd­ret har va­rit minst sagt gynn­samt. Nu vän­tar brå­da ti­der för lant­hand­la­ren. Sin sista le­di­ga dag tog han runt 25:e maj, näs­ta tror han inte kom­mer för­rän runt sam­ma datum i au­gusti.

– Man mås­te ar­be­ta myc­ket om man ska få det att gå runt. Vi bru­kar skäm­ta om att vi job­bar al­la da­gar, bå­de rö­da, grö­na och gu­la. Men jag gil­lar att job­ba, jag gör det med gläd­je.

Det är inte det lät­tas­te att dri­va lant­han­del och små bu­ti­ker be­ta­lar sam­ma av­gif­ter och skat­ter som stör­re med hög­re om­sätt­ning.

– Det är där­för jag job­bar så myc­ket. Om jag räk­nar min tim­lön så... aa, det är inte myc­ket. Man blir li­te söm­ning ibland på som­ma­ren.

I sann lant­han­dels-an­da hjäl­per de gär­na kun­der­na att bä­ra mat­kas­sar till bi­len och det blir ock­så en hel del ut­kör­ning­ar. Nu­ri har si­na idéer om vad som gör en bra lanthandlare:

– Ord­ning och re­da, ett le­en­de på läp­par­na. Folk be­ta­lar si­na peng­ar och då ska de ab­so­lut ha den ser­vicen.

Me­dan vi sit­ter och pra­tar kom­mer mjölk­bi­len och snart vän­tas frukt och grönt. Det är tätt mel­lan trans­por­ter­na så här års.

– Vi har bör­jat kö­pa in lammkött från Ta­num ock­så, den förs­ta le­ve­ran­sen tog slut in­om två da­gar. Nu be­ställ­de jag dub­belt så myc­ket.

FÖR FRITIDSINTRESSEN FINNS det sen inte myc­ket tid över. Han är näm­li­gen ock­så de­lä­ga­re i bu­ti­ken på Re­sö. Spring­er han inte runt i af­fä­rer så spen­de­ras ti­den med fa­mil­jen i Strömstad. Snart hans två sto­ra fo­kus­om­rå­den i li­vet flyt­ta be­tyd­ligt när­ma­re varand­ra. Fa­mil­jen Ku­ran­li ska som nämnt bli Ros­sö­bor på hel­tid.

– Det blir mind­re kost­na­der från bilå­kan­det. Man mås­te tän­ka på mil­jön ock­så, det kom­mer bli bra. Bra för eko­no­min och bra för mil­jön.

– Bar­nen får ta över, nej man vet inte. Man kan man inte be­stäm­ma nå­got så­dant.

Än så länge är det ing­en tve­kan om att det finns ork för någ­ra år till bland hyl­lor­na i Ros­sö­hamn.

– Så länge man le­ver och or­kar, man mås­te job­ba här i li­vet. Ägar­na in­nan mig var här i fle­ra ge­ne­ra­tio­ner, vi får se om det blir någ­ra ge­ne­ra­tio­ner för mig ock­så.

”Det är li­te snäl­la­re och li­te lug­na­re inte li­ka hög­ljutt. För mig pas­sar det ut­märkt, jag är en lugn per­son, även om en säl­ja­re för­stås mås­te hö­ras.”

Bild: AN­TON KVARNBÄCK

LANTHANDLARE. Nu­ret­tin Ku­ran­li hjäl­per till med mat­kas­sar­na från af­fä­ren på Ros­sö. Snart flyt­tar han från stan till ön.

HAR ROTAT SIG. Nu­ret­tin Ku­ran­li kom till Sve­ri­ge 2008. I dag dri­ver han Rossöboden – och ska snart flyt­ta ut från stan till Ros­sö.

BILD: AN­TON KVARNBÄCK

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.