Tack för al­la år med god grann­säm­ja

Strömstads Tidning - - Namn & Nära -

Ibland hin­ner man näs­tan in­te med – ibland ru­sar ti­den ba­ra för­bi – det känns overk­ligt.

För någ­ra da­gar se­dan, tors­da­gen den 18 ok­to­ber, var ”Tant An­na” hem­ma på Val­leng­a­tan och häl­sa­de på so­nen Bos­se och Han­ne. So­len sken, det var re­la­tivt varmt och skönt och vi ”gam­la gran­nar – mitt emot”, var ute och gjor­de i ord­ning i träd­går­den för den kom­man­de vin­tern. Bos­se ha­de häm­tat mam­ma i hen­nes lä­gen­het och ta­git med hen­ne hem på en fi­ka. Vi fick för­må­nen att då, det vi­sa­de sig bli den sista gång­en, få ta­la med och kra­ma om vår gran­ne se­dan många, många år – ”Tant An­na” Jo­hans­son.

Hon kom över ga­tan vi tog varand­ra un­der ar­mar­na och vi sat­te oss i sto­len och njöt av so­len – även om hös­ten tem­pe­ra­tur­mäs­sigt gjor­de sig påmind. Vi pra­ta­de om gam­la ti­der, jag (Bos­se – flyt­ta­de till Val­leng­a­tan 1962 – Åsa flyt­ta­de in 1973) och då bod­de An­na och Thu­re Jo­hans­son tvärs över ga­tan, jät­te­fi­na om­tänk­sam­ma gran­nar. De ha­de byggt sitt hus med om­sorg i slu­tet av 1950-ta­let och käm­pa­de till­sam­mans ge­nom li­vet – snäl­la och god­hjär­ta­de – jät­te­tack­samt att få ha så­da­na fan­tas­tiskt fi­na gran­nar. Tu­re job­ba­de då på Electro­lux, som han gjort se­dan fa­bri­ken star­ta­de, jag tror mig ve­ta att han var den fem­te i ord­ning­en som fick an­ställ­ning på fa­bri­ken, då Ori­gi­nal Od­h­ner.

THU­RE JOB­BA­DE OCH käm­pa­de på me­dan An­na för­u­tom att skö­ta hem­met, an­sva­ra­de för markser­vicen och som van­ligt var på 60-ta­let hyr­de man ut rum i vil­lor­na i om­rå­det. Som­rar­na med ”bad­gäs­ter” var det sär­skilt högt tryck. De var bäg­ge två, ar­bets­sam­ma och plikt­trog­na.

THU­RE FICK EF­TER någ­ra år ont i si­na ax­lar. Tro nu in­te att ”far­bror Thu­re” slog sig till ro och lät ”ti­den lä­ka ska­dan” – Nej, Thu­re, som den upp­fin­na­re han var, kon­stru­e­ra­de med hjälp av en kläd­häng­a­re i trä och två liv­rem­mar, ett hjälp­me­del som gjor­de att han med den­na hjälp – häng­de upp ar­mar­na på lämp­lig höjd över ar­bets­bän­ken – och så fort­sat­te han att job­ba för Electro­lux, men nu hem­ma i ett rum i sin käl­la­re, som han ock­så ord­nat till. För ar­be­ta det skul­le bå­de far­bror Thu­re och tant An­na.

Se­dan an­vän­de sig, vad jag tror, Electro­lux av Thu­res upp­fin­ning och pro­du­ce­ra­de lik­nan­de ”upp­häng­nings­hjälp” för and­ra ar­be­ta­re med sam­ma pro­blem.

När vi ut­ö­kat fa­mil­jen till fy­ra, Mar­tin och Sti­na ha­de fötts, så var all­tid Tant An­na och Far­bror Thu­re snäl­la och be­hjälp­li­ga med ”barn­pass­ning” när vå­ra för­äld­rar av nå­gon an­led­ning in­te kun­de stäl­la upp. Det är tack va­ra Mar­tin och Sti­na som även Åsa och jag kal­la­de dem för just ”Tant An­na och Far­bror Thu­re”.

MAR­TIN OCH STI­NA tyck­te ock­så myc­ket om de två på and­ra si­dan ga­tan, på nr 14.

Ty­värr blev Thu­re sjuk och dog år 1980, då en­dast 68 år gam­mal.

An­na käm­pa­de på och sköt­te bå­de hem, hus och träd­gård, fli­tens lam­pa lys­te all­tid där. Blom­mor och träd­gård var hen­nes pas­sion.

Ef­ter någ­ra år träf­fa­de Bos­se sin Han­ne från Hal­den och de bå­da gif­te sig och över­tog då ”hu­set” på Val­leng­a­tan 14 och Tant An­na flyt­ta­de till en lä­gen­het.

Han­ne och Bos­se fick ef­ter ett tag dot­tern Elin. Elin blev och var far­mors verk­li­ga fa­vo­rit. An­na ha­de myc­ket stor om­sorg om ”sin” Elin och om­sor­gen var öm­se­si­dig. Ef­ter sko­lans slut på da­gar­na tog Elin vägen om far­mor el­ler så kom far­mor i bi­len och såg till att Elin ha­de det bra.

MEN SOM SAGT in­led­nings­vis, lör­da­gen den 20 ok­to­ber 2018 slu­ta­de ”Tant An­na” sitt liv här på jor­den.

Vi som haft för­må­nen att ha hen­ne och Far­bror Thu­re som gran­nar i många år sak­nar hen­ne re­dan MEN vi kom­mer all­tid att min­nas den­na snäl­la om­tänk­sam­ma gran­ne så länge vi le­ver.

Så här i ef­ter­hand fun­de­rar vi li­te på om det var ett av­sked vi fick ta den 18 ok­to­ber 2018.

Tack tant An­na och även far­bror Thu­re för al­la år och all hjälp samt go­da grann­säm­ja – Vi­la i frid!

Åsa, Bos­se, Mar­tin och Sti­na

Tal hölls av många vän­ner till Jo­han­nes

ut­an Grän­ser från bland an­nat Säll­ska­pet Eb­ba Lin­dqvists vän­ner ha­de äg­nats Jo­han­nes min­ne av fa­milj, släkt och vän­ner.

Värd i kyr­kan var ent­re­pre­nör Kent Karls­son och han vi­sa­de fram till av­sked i kyr­kan, un­der ti­den spe­la­des still­sam mu­sik.

Tal i kyr­kan hölls av Kar­lax­el Wik­ström ord­fö­ran­de i Säll­ska­pet Eb­ba Lin­dqvists vän­ner.

Ef­ter ak­ten in­bjöds till min­nes­stund i för­sam­lings­hem­met. So­nen Sver­ker häl­sa­de al­la väl­kom­na.

Tal hölls av många vän­ner till Jo­han­nes.

Ma­kan Gun­hild och he­la fa­mil­jen tac­ka­de al­la som kom­mit och hedrat Jo­han­nes med sin när­va­ro vid be­grav­nings­guds­tjäns­ten och min­nes­stun­den.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.