Flo­ri­da – väst ut­ma­nar öst

RE­SOR: MÄNG­DER AV OASER I UPPSTICKAREN TAMPA

Strömstads Tidning - - Resor - MA­LIN HEFVELIN/TT

Tampa har på all­var ta­git upp kam­pen om den sto­ra tu­rist­ström­men till Mi­a­mi. Här er­bjuds stor­stad med kre­a­tiv och lek­full mat­kul­tur och strand­pa­ra­dis med sub­tro­pis­ka pa­ra­di­sö­ar, på en och sam­ma re­sa.

Låt oss slå fast en sak från bör­jan; ing­en kan kal­la Tampa för en vac­ker stad. I cent­rum har mo­der­na skyskra­por stap­lats bred­vid varand­ra ut­an in­bland­ning av nå­got skön­hets­råd, och ga­tor­na är gjor­da för bil­tra­fik. Punkt slut. Med det sagt finns här än­då mäng­der av små oaser och fic­kor av skön­het, och njut­ning. Ba­ra man vet vart man ska le­ta.

Un­der en cy­kel­tur längs strand­pro­me­na­den Bays­ho­re bou­le­vard rå­kar vi på fle­ra av dem. För­u­tom buk­ten själv, där del­fi­ner och ma­na­te­es (sjö­kor) är en van­lig syn, pas­se­rar vi det iö­gon­fal­lan­de Tampa Bay Ho­tel. Med sin rö­da fa­sad och ku­polpryd­da torn var det­ta Flo­ri­das lyx­i­gas­te ho­tell i slu­tet av 1800-ta­let. I dag in­hy­ser bygg­na­den Tam­pas uni­ver­si­tet. Här finns ock­så ett mu­se­um till järn­vägs­mag­na­ten Hen­ry B Plants ära. I det som ti­di­ga­re var ho­tel­lets stall lig­ger nu Ox­ford Ex­change, en be­hag­lig sam­lings­plats med bok­af­fär, kafé, de­signstu­dio och en brunch­re­stau­rang med stop­pa­de skinn­få­töl­jer att sjun­ka ned i.

År ef­ter år rös­tas Cle­ar­wa­ter be­ach fram till USA:S bäs­ta strand. När man en gång lå­tit föt­ter­na grä­va sig ned i den krit­vi­ta san­den som sträc­ker ut sig åt al­la håll kan man in­te an­nat än att hål­la med.

OM­RÅ­DET TAMPA HEIGHTS var ti­di­ga­re ned­gång­et, men har på se­na­re år fått upp­rät­tel­se. I en gam­mal el­sta­tion lig­ger nu­me­ra re­stau­rang Ule­le, upp­kal­lad ef­ter in­di­an­prin­ses­san från Toco­ba­ga­s­tam­men vars livs­ö­de på­min­ner miss­tänkt myc­ket om Poca­hon­tas. Vem som var ori­gi­na­let tvis­tar de lär­de om.

På Ule­le vill man lyf­ta ma­ten som urin­vå­nar­na åt förr.

– Vi vill hyl­la buk­ten, de fris­ka käl­lor­na och ber­gen som gav så rik­ligt med fö­da. Majs, bö­nor och pum­pa, lik­som lo­kalt kött och fisk är åter­kom­man­de in­gre­di­en­ser, sä­ger Keith Wil­li­am­son som är chefskock på Ule­le.

Vi äter fri­te­ra­de al­li­ga­tor­bol­lar, bläck­fiskcar­pac­cio med het sås och stekt ok­ra med li­me. Ostron har va­rit en sta­pel­va­ra i om­rå­det än­da se­dan Toco­ba­ga­ner­nas tid. På Ule­le ser­ve­rar man dem på fle­ra oli­ka sätt, men kol­gril­la­de med grön­mö­ge­lost och vit­lök är ut­an tve­kan den mest po­pu­lä­ra va­ri­an­ten. Allt kom­mer vis­ser­li­gen med ketchup på si­dan, men det får man ba­ra ig­no­re­ra.

Det har hänt oer­hört myc­ket se­dan re­stau­rang­en star­ta­de för fem år se­dan, me­nar Keith.

– Tampa form­li­gen kryl­lar av in­no­va­ti­va re­stau­rang­er och food trucks. Jag vet fle­ra kän­da och duk­ti­ga koc­kar som le­tar lo­ka­ler här, sä­ger han.

Det är tyd­ligt att Tampa hål­ler på att för­änd­ras och man vill lyf­ta fram re­gi­o­nens ur­sprung, histo­ria och kul­tur.

Kväl­len till­bring­ar vi på spea­ke­a­sy­ba­ren Ci­ro´s. Det lig­ger be­lä­get bakom en helt van­lig lä­gen­hets­dörr på förs­ta vå­ning­en i ett hög­hus­om­rå­de i söd­ra Tampa. Med rätt lö­senord släpps du in av dörr­vak­ten. Vi vis­kar ”chum­bles”. Där­ef­ter blir vi hän­för­da av mix­o­lo­ger­nas cock­tail­kun­nan­de, i en mil­jö in­spi­re­rad av 1920-ta­lets för­buds­tids­ba­rer, med hem­li­ga små rum och sam­mets­dra­pe­ri­er.

TROTS DEN BILFRÄMJANDE stads­pla­ne­ring­en är Tampa en gam­mal stad, åt­minsto­ne med ame­ri­kans­ka mått mätt. Re­dan på 1500-ta­let var om­rå­det be­bott. Det tog fart på rik­tigt när järn­vä­gen drogs hit år 1880 och gol­fen mudd­ra­des för sto­ra last­far­tyg. Un­ge­fär sam­ti­digt kom ku­ba­ner­na och slog sig ned i stads­de­len Ybor Ci­ty. Om­rå­det blev ”värl­dens ci­garr­hu­vud­stad” med en stör­re pro­duk­tion än i Ha­van­na in­nan ma­skin­rull­ning, ci­ga­ret­ter och de­pres­sion gjor­de slut på stor­hets­ti­den, någ­ra de­cen­ni­er se­na­re.

I dag är Ybor ett populärt om­rå­de med konst­när­sa­tel­jé­er, gay­ba­rer och ett sju­dan­de natt­liv. På sjun­de ave­nyn lig­ger ci­garr­bu­ti­ker vägg i vägg med ta­tu­e­rings­sa­long­er, re­stau­rang­er och ku­ri­o­sa­bu­ti­ker. Hund­ra­tals vil­da höns strö­var fritt, ätt­ling­ar till de förs­ta ku­bans­ka im­mi­gran­ter­nas med­hav­da mat­lå­dor. De har till och med ett eget in­stagram­kon­to, #ybor­chic­kens.

Det är ock­så till Ybor man ska åka om man vill tes­ta en äk­ta ku­bansk smör­gås. Det me­nar i al­la fall Tam­pa­bor­na. Mac­kan sägs ha upp­fun­nits av to­baks­mag­na­ten Don Vi­cen­te för att kor­ta fa­briks­ar­be­tar­nas lun­cher. Ku­bansk skin­ka, ita­li­ensk sa­la­mi, schwei­zerost, ju­dis­ka pick­les och tysk se­nap på fransk­bröd ger oss en in­blick i den smält­de­gel av na­tio­ner som Tampa var re­dan vid sek­lets bör­jan.

Ybor Ci­tys mest kän­da eta­blis­se­mang är Co­lum­bia, en av de där re­stau­rang­er­na som har en egen pre­sent­bu­tik vid ut­gång­en. Re­dan år 1903 slog man upp por­tar­na, och är Flo­ri­das älds­ta re­stau­rang. Hit kom­mer man i ge­ne­ra­tio­ner och fi­rar dop, fö­del­se­da­gar och sil­ver­bröl­lop i de ha­ci­en­dain­spi­re­ra­de rum­men. Vid mid­dags­tid bjuds det på fla­men­coshow, men även en lunch är en upp­le­vel­se utö­ver det van­li­ga. San­gria och sig­na­tur­sal­lad mix­as di­rekt vid bor­det i en mi­nishow. Det giv­na va­let av lunch är gi­vet­vis en ”Cu­ban sand­wich”.

ATT JÄM­FÖ­RA TAMPA med strand­sta­den Mi­a­mi blir li­te orätt­vist om man in­te räk­nar med Cle­ar­wa­ter be­ach. Så då gör vi det. Cle­ar­wa­ter är en halvö med mils­långa stän­der, som upp­gra­de­rar Tampa till en kom­plett se­mester­des­ti­na­tion. I ham­nen lyf­ter pe­li­ka­ner och häg­rar från bro­räc­ket för att kas­ta sig i vatt­net med ett plask, in­nan de sve­per upp igen med en fisk i näb­ben. För­u­tom att spa­na in kän­di­sar – fle­ra av dem knut­na till sci­en­to­log­rö­rel­sen som har ett stort cent­rum här – finns det ock­så fle­ra mi­kro­bryg­ge­ri­er väl vär­da ett be­sök. År ef­ter år rös­tas Cle­ar­wa­ter be­ach fram till USA:S bäs­ta strand. När man en gång lå­tit föt­ter­na grä­va sig ned i den krit­vi­ta san­den som sträc­ker ut sig åt al­la håll kan man in­te an­nat än att hål­la med.

BÄST. Cle­ar­wa­ter be­ach har fle­ra år i rad ut­setts till USA:S bäs­ta strand.

KLAS­SISKT HAK. Spea­ke­a­sy­ba­ren Ci­ro´s ser­ve­rar cock­tails i 1920-tals­mil­jö.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.