Kri­mi­nal­tek­ni­ker som hyl­las i Nor­ge

Strömstads Tidning - - Insidan -

Mys­tis­ka Pro­fi­len. Har du hört ta­las om ”Locards prin­cip”? Den är döpt ef­ter den frans­ke kri­mi­no­lo­gen Ed­mond Locard.

Locards prin­cip sä­ger att en brotts­ling all­tid läm­nar någ­ra spår ef­ter sig. Det kan hand­la om så­dant som hårstrån, fin­gerav­tryck, tex­til­fib­rer, blod­fläc­kar, sper­ma el­ler fotav­tryck. Det gäl­ler ba­ra att upp­täc­ka dem. Då kan man kanske lö­sa fal­let.

Det här var nå­got som verk­li­gen in­tres­se­ra­de vår Pro­fil. Han dröm­de om att bli kri­mi­nal­tek­ni­ker. Men hur skul­le det gå till? Ed­mond Locard fanns i Lyon ne­re i Frank­ri­ke och vår Pro­fil bod­de i Sve­ri­ge.

Vår Pro­fil mås­te få ett namn. Låt oss kal­la ho­nom för Cop. Han ha­de tur. Un­der en fjäll­vis­tel­se blev han in­snö­ad un­der fle­ra da­gar i en li­ten stu­ga, till­sam­mans med tre and­ra vand­ra­re. En av dem var en frans­man som rå­ka­de va­ra god vän med Locard!

Cop ha­de re­dan en viss tek­nisk ut­bild­ning. Han ha­de stu­de­rat ke­mi bå­de i Sve­ri­ge och i Tyskland. Den in­snö­a­de frans­man­nen in­såg att han ha­de mött en eldsjäl som brann för äm­net och skrev ett re­kom­men­da­tions­brev till Locard.

VÅR PRO­FIL BLEV an­ta­gen. Han res­te till Lyon. Där stu­de­ra­de han se­dan kri­mi­nal­tek­nik i fle­ra år. Det gjor­de ho­nom till en ex­pert i äm­net.

Det var så det bör­ja­de. Cop kom in på det rät­ta spå­ret. Ti­di­ga­re ha­de han syss­lat med li­te av var­je. För­u­tom si­na ke­mistu­di­er ha­de han va­rit ute och rest i värl­den. Bland an­nat ha­de han cyk­lat från Sve­ri­ge till Istan­bul! Där­i­från ha­de han se­dan fort­satt sin re­sa via Per­si­en och In­di­en än­da bort till Ki­na.

Men nu ha­de han bli­vit kri­mi­no­log och ex­pert på att sö­ka ef­ter näs­tan osyn­li­ga spår från miss­tänk­ta gär­nings­män.

Vår Pro­fil kav­la­de upp är­mar­na och bör­ja­de job­ba. Han skrev en bok om hur man skul­le bä­ra sig åt. Den kom ut 1930 och fick ti­teln ”Hand­bok i kri­mi­nal­tek­nik”. Med si­na 675 si­dor blev den tjock som en te­gel­sten.

VI­DA­RE ÖPP­NA­DE HAN en li­ten de­tek­tiv­by­rå i Stock­holm. Där äg­na­de han sig mest åt att fast­stäl­la äkt­he­ten av oli­ka do­ku­ment.

Men fram­för allt så res­te han ut till and­ra län­der och höll fö­re­drag, främst i USA och Eng­land. Över­allt vil­le man dra nyt­ta av hans sto­ra kun­nan­de.

År 1939 in­såg Cop att han be­höv­de en sek­re­te­ra­re som tog hand om hans sto­ra kor­re­spon­dens. Han hit­ta­de en dam som han tyck­te pas­sa­de bra. Hon het­te Astrid och kom trak­ten av Vim­mer­by ne­re i Små­land.

Astrid blev myc­ket im­po­ne­rad av vår Pro­fil och lär­de sig ock­så en hel del om hans verk­sam­het. Det gav hen­ne upp­sla­get till en se­rie böc­ker som hon bör­ja­de skri­va någ­ra år se­na­re.

Den förs­ta het­te ”Mäs­ter­de­tek­ti­ven Blom­kvist” och kom ut 1946. Bo­ken hand­lar om hur den 13-åri­ge Kal­le Blom­kvist till­sam­mans med någ­ra kam­ra­ter lö­ser ett klu­rigt myste­ri­um med hjälp av ett fin­gerav­tryck.

År 1939 grun­da­des ock­så Sta­tens Kri­mi­nal­tek­nis­ka La­bo­ra­to­ri­um i Stock­holm. Vår Pro­fil blev dess förs­ta chef.

Cop syss­la­de emel­ler­tid in­te ba­ra med tek­nis­ka frå­gor. Han var ock­så en iv­rig de­mo­krat, som av­skyd­de Hit­ler och na­zis­ter­na. Där­för fun­de­ra­de han of­ta på hur han skul­le kun­na hjäl­pa vå­ra grann­län­der, Nor­ge och Dan­mark, som oc­ku­pe­rats av tys­kar­na.

Chan­sen kom 1942. Då blev han kon­tak­tad av den nors­ka ex­il­re­ge­ring­en i Eng­land. Där undrade man om han in­te kun­de hjäl­pa till att star­ta en ”po­lis­ut­bild­ning” bland de nors­ka flyk­ting­ar­na i Sve­ri­ge.

Vår Pro­fil blev eld och lå­gor. Med myn­dig­he­ter­nas go­da min­ne sat­te han ge­nast igång att or­ga­ni­se­ra ett an­tal ”häl­so­hem” – som egent­li­gen be­drev en ren po­lis­ut­bild­ning.

VERK­SAM­HE­TEN VÄX­TE med re­kord­fart. Po­li­ser­na för­vand­la­des till sol­da­ter. När kri­get när­ma­de sig sitt slut fanns det en norsk mi­li­tär styr­ka på 15 000 man i Sve­ri­ge! I ja­nu­a­ri 1945 skic­ka­des en del av dem upp till Kir­ke­nes i nor­ra Nor­ge, som be­fri­ats av rys­sar­na.

I bör­jan av maj 1945 gjor­de Cop nå­got som var helt i hans stil. Då tog han tå­get till Oslo. Där sök­te han upp Gestapo­che­fen och för­kla­ra­de att kri­get var över.

Gestapo­che­fen in­såg att vår Pro­fil ha­de rätt och gick med på att släp­pa al­la de po­li­tis­ka fång­ar­na. I Nor­ge hyl­las Cop fort­fa­ran­de som en hjäl­te.

Vår Pro­fil var en myc­ket hand­lings­kraf­tig per­son. Han var en även­ty­ra­re och ha­de många vän­ner. Men han var sär­skilt in­tres­se­rad av kri­mi­nal­tek­nik, fram­för allt bal­listik och skjut­va­pen. Det har gett ho­nom ett spe­ci­ellt ”smek­namn” som för tan­kar­na till det va­pen som många cow­boys bru­ka­de an­vän­da i Vil­da väs­tern.

Vem var han?

FÖR­RA VECKANS PRO­FIL: Peng Liyu­an. Född den 20 no­vem­ber 1962 i Linyi i pro­vin­sen Shan­dong i öst­ra Ki­na. Ki­ne­sisk folk­sång­ers­ka Hon är gift med Ki­nas pre­si­dent Xi Jin­ping och är således lan­dets ”First La­dy”.

FÖR­RA VECKANS VIN­NA­RE: Eli­sa­beth Martin­dahl, Myräng­s­vä­gen 21, 452 31 Strömstad

TÄV­LING

Vinn en triss­lott. Vi vill ha ditt svar se­nast ons­dag 5 de­cem­ber kl 17 till Strömstads Tid­ning, Ud­de­valla­vä­gen 3, 452 31 Strömstad. En­ligt Svens­ka Spels reg­ler mås­te vin­na­ren ha fyllt 18 år.

Pro­fi­len är:

LÖS VECKANS SU­DO­KU

Fyll i siff­ror­na som fat­tas. Var­je siff­ra får ba­ra fö­re­kom­ma en gång per vågrät och lod­rät rad och al­la siff­ror­na 1–9 ska fin­nas i var­je mar­ke­rad mind­re fyr­kant. Skic­ka in din lös­ning se­nast ons­dag 5 de­cem­ber kl 17 till Strömstads Tid­ning, Ud­de­valla­vä­gen 3, 452 31 Strömstad och du kan vin­na en Ti­a­lott. Märk ku­ver­tet ”Su­do­ku”. En­ligt Svens­ka Spels reg­ler mås­te vin­na­ren ha fyllt 18 år.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.