Väns­ter­par­ti­et kan in­te jäm­stäl­las med SD

Strömstads Tidning - - FRIA ORD & LEDARE - Jo­a­kim Bro­man Li­be­ra­la Ny­hets­by­rån

“Val­re­sul­ta­tet ger en risk att yt­ter­kantspar­ti­er­na, SD och V, kan ges stor po­li­tisk makt om de ges en våg­mäs­tar­ställ­ning”, sa Jan Björ­klund (L) i sin röst­för­kla­ring, när riks­da­gen rös­ta­de nej till Ste­fan Löfven (S) som stats­mi­nis­ter.

Ti­di­ga­re un­der vec­kan fick just den kopp­ling­en mel­lan V och SD Af­ton­bla­dets po­li­tis­ka chefre­dak­tör Anders Lind­berg att ilsk­na till. “Hur kan det va­ra allmänt ac­cep­te­rat att An­nie Lööf (C) be­skri­ver V som ex­tre­mis­ter och jäm­stäl­ler dem med SD?” skrev han i vec­kan (12/12).

Frå­gan för­tjä­nar att tas på all­var. Som Lind­berg själv på­ta­lar har även Väns­ter­par­ti­et en mörk och skam­lig histo­ria. Man be­hö­ver in­te gå så långt till­ba­ka som till and­ra världs­kri­get – par­ti­et var det en­da i Sve­ri­ge som stöd­de Na­zi­tysklands oc­ku­pa­tion av Po­len, på grund av al­li­an­sen med Sov­jet – ut­an kan hit­ta grova övertramp även i re­la­tiv när­tid. Så sent som på 1980-ta­let tog man emot peng­ar från Sov­je­tu­ni­o­nen, och ha­de tä­ta band med “sys­ter­par­ti­er”, i prak­ti­ken de sty­ran­de dik­ta­tu­rer­na, i kom­mu­nis­tis­ka län­der. Kopp­ling­en till så­da­na ex­tre­ma rö­rel­ser, även om man bort­ser från par­ti­ets stöd till för­tryc­kar­re­gi­mer, är en pa­ral­lell till Sve­ri­ge­de­mo­kra­ter­na, som grun­da­des på ny­na­zis­tisk bas ur den hö­gerex­tre­ma grup­pe­ring­en Be­va­ra Sve­ri­ge Svenskt.

Men histo­ria är in­te allt. Det vo­re orätt­vist att las­ta da­gens par­ti­fö­re­trä­da­re för ställ­nings­ta­gan­den på 1960-ta­let. Det ska ock­så sä­gas att Väns­ter­par­ti­et in­te minst se­dan Ber­lin­mu­rens fall har äg­nat be­tyd­ligt mer tid åt sin histo­ria än vad SD gjort, bland an­nat ge­nom att lå­ta ta fram en vit­bok.

Sve­ri­ge­de­mo­kra­ter­na har dess­utom ska­ki­ga de­mo­kra­tis­ka vär­de­ring­ar än idag. Par­ti­fö­re­trä­da­re dröm­mer öp­pet om Po­len och Ung­ern, där den fria pres­sen ut­sätts för at­tac­ker från re­ge­ring­ar­na, och där grund­läg­gan­de rät­tig­he­ter och rätts­stat­li­ga prin­ci­per sätts ur spel.

Det mo­ti­ve­rar bå­de kri­tik och iso­le­ring från mak­tens kor­ri­do­rer. Men är det verk­li­gen vä­sens­skilt från att väns­ter­par­tis­ter fram till ba­ra för nå­got år se­dan hyl­la­de Hu­go Chá­vez re­gim i Ve­ne­zu­e­la, som cen­su­re­ra­de så­väl den fria pres­sen som so­ci­a­la me­di­er, som at­tac­ke­ra­de ägan­de­rät­ten, och vars eko­no­mis­ka po­li­tik till sist led­de till en kol­laps med svält som följd? El­ler att par­ti­ets fö­re­trä­da­re för­sva­rat dik­ta­tu­ren och för­tryc­ket på Ku­ba?

I sitt par­ti­pro­gram ta­lar Väns­ter­par­ti­et öp­pet om att “ägan­det mås­te be­grän­sas” och “över­gå till ge­men­sam­ma for­mer”. Det vill sä­ga stöd för att av­skaf­fa en grund­läg­gan­de mänsk­lig rät­tig­het och över­gång till en pla­ne­rad eko­no­mi. Rent sak­po­li­tiskt får det­ta sä­gas va­ra den mest ex­tre­ma åsik­ten som finns i ett svenskt riks­dags­par­ti.

Väns­ter­par­ti­et bör trots det­ta in­te jäm­stäl­las med Sve­ri­ge­de­mo­kra­ter­na. Till skill­nad från SD har Väns­ter­par­ti­et i allt vä­sent­ligt gjort upp med sin histo­ria, och be­vi­sat att de är ett par­ti som står på de­mo­kra­tisk grund. Det ar­be­tet har SD fort­fa­ran­de fram­för sig.

Men att det dras pa­ral­lel­ler mel­lan de två par­ti­er­na? Det är var­ken kons­tigt el­ler orätt­vist, ut­an nå­got bå­de V och Anders Lind­berg får le­va med. Vi må va­ra kla­ra med det för­flut­na, men det för­flut­na är in­te kla­ra med oss.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.