Sjöng in ju­len

Strömstads Tidning - - Sidan 1 - Ma­ri­ta Adams­son

Kul­tur: Publi­ken i Stads­hu­sets trapp­hall hän­för­des av Vev och fa­sa­kon­sert med bland and­ra Tho­mas Flo­din, Jen­ny Gustafs­son och Jo­nas Bleck­man.

Det blir ba­ra bätt­re och bätt­re för var­je år, tän­ker jag me­dan livs­an­dar­na vak­nar och dan­sar un­der Vev- och Fa­sa­kon­ser­tens gång. Många vi­sar sig tän­ka det­sam­ma.

Det blir för ett ögon­blick all­de­les tyst i trapp­hal­len i Stads­hu­set när sis­ta to­nen av O Hel­ga Natt kling­at ut. Så hörs som en dju­pand­ning av lyck­lig be­fri­el­se. Se­dan bry­ter jublet ut.

Ut­an att kun­na se al­la som sit­ter tätt, tätt i stads­hust­rap­por­na vå­gar jag på­stå att här ock­så rin­ner tå­rar. Det är mäk­tigt. Spe­lar ing­en roll att vi har hört det förr. El­ler det gör det väl. Det för­hö­jer käns­lan.

Men in­nan vi är där, vid Tho­mas Flodins bravur­num­mer, har vi ju va­rit med om myc­ket, myc­ket an­nat, som Sol­vän­dets lov, folk­lig vi­sa för mid­vin­ter­ti­dens hyll­ning till lju­set, så pre­cis på sin plats nu ett knappt dygn ef­ter själ­va vänd­punk­ten.

– Är igen­kän­nings­fak­torn hög, und­rar Tho­mas Flo­din ef­ter Klang, min vack­ra bjäll­ra. – Jaa, sva­rar publi­ken. Det är in­te ovä­sent­ligt vid så­da­na här till­fäl­len. Ri­ter, som jul och sol­vän­da, hand­lar ju om upp­rep­ning, om årets gång. Och så finns det ju en gläd­je i att så många kän­ner igen så myc­ket att sam­spel upp­står. Tho­mas Flo­din di­ri­ge­rar igång publi­ken med li­tet hej­san, hopp­san och får med fler rös­ter i Staffans­vi­san.

Men Vev och Fa­sa är långt myc­ket me­ra än en trev­lig­het kring väl­kän­da julsång­er. Det är ett kre­a­tivt och fan­tas­tiskt mu­si­ka­liskt mö­te på folk­mu­sik­grund, som loc­kar fram sug­ges­tion, gläd­je, hög­stämd­het, rytm, bur­les­ke­ri och hän­fö­rel­se och vad ni nu vill ploc­ka in för käns­lor.

Plat­sen gör det in­te säm­re. Stads­hu­sets trapp­hall är ju ock­så sug­gestiv, hög­stämd och hän­fö­ran­de och det är fan­tas­tiskt ro­ligt att hu­set verk­li­gen bör­jar kän­nas som Strömstads­bor­nas.

– Ett häf­tigt stäl­le, en häf­tig aku­stik, sä­ger myc­ket rik­tigt Jo­nas Bleck­man, cel­list från Stock­holm som är här för förs­ta gång­en. Han ser ut att tri­vas li­ka bra som al­la and­ra och ger oss bland an­nat en fin upp­le­vel­se i sam­spel med riks­spel­man­nen Jen­ny Gustafs­son.

Näs­tan väl häf­tigt kän­des det nog vid soundcheck, när den höga sten­hal­len var tom, be­rät­tar han. Skill­na­den är stor mot nu, när folk trängs i trap­por­na.

– Men de and­ra har ju va­rit med förr, så de vet. De gick nog mest på käns­la, sä­ger Jo­nas Bleck­man.

Den hål­ler. Här upp­le­ver vi mu­sik som känns som li­vet självt. Man är på osä­ker mark, vad som helst skul­le kun­na hän­da, det vi­bre­rar och bubb­lar, var­je se­kund fylld av när­va­ro.

Fylld ock­så av öm­sint hu­mor, som när Tho­mas Flo­din tar emot sam­tal från Ha­waii och sjö­mannen med hem­läng­tan. Lå­ten skrevs i mit­ten av 40-ta­let, te­le­fo­nen ver­kar va­ra sam­ti­da, men fak­tum kvar­står: Man kan läng­ta hem när ju­len kom­mer. Sen­ti­men­talt el­ler in­te, så­dant är fak­tiskt li­vet.

Bild: Ma­ri­ta Adams­son

Andre­as Wen­del­holt; sax­o­fon, Jen­ny Gustafs­son; fi­ol, Jo­nas Bleck­man; cel­lo, An­ders Ådin; gi­tarr och vev­li­ra samt sång­so­lis­ten Tho­mas Flo­din gav en be­jublad kon­sert i Stads­hu­sets trapp­hall.

Tho­mas Flo­din tog ton – ”O hel­ga natt” var som all­tid en mäk­tig upp­le­vel­se.

Publi­ken träng­des i Stads­hu­sets trapp­hall.

Jo­nas Bleck­man på cel­lo var ett nytt in­slag i Vev och fa­sa.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.