Guidar genom det gamla Strömstad
STRÖMSTAD: LITEN STAD MED MYCKET LOKAL HISTORIA
Strömstad har mycket att berätta. Lokalhistorikern Ulf Hansson tog med oss på en historisk vandring där vi fick ta del av en liten bit av stadens långa, men intressanta historia.
Ulf Hansson är född och uppvuxen i Strömstad, och till vardags arbetar han på Strömstads Museum. Historia, och speciellt Strömstads lokala sådan är något som ligger honom varmt om hjärtat. Om det är någon som kan stadens historia så är det han.
Den historiska vandringen tar sin början vid Strömstads kyrka, en plats där många kända Strömstadsbor i dag har sin viloplats. Ulf Hansson stannar vid en av de större och högre gravstenarna som sticker ut.
– Nu befinner vi oss vid grosshandlaren Adolf Fritiof Cavalliholmgrens grav. Det var han som donerade pengar till byggnationen av vårt stadshus, berättar Ulf Hansson och fortsätter:
– Han var en mycket underlig man. Stadshuset som han byggde är byggt på magiska tal när det gäller längd, höjd, bredd och antal rum, fönster samt trappor. Det är olika talkombinationer som har med hans föräldrar att göra. Där finner man dop- och vigseldatum.
PÅ FÖRSTA VÅNINGEN i stadshuset finns det 27 fönster och dörrar vilket ska motsvara hans faders födelsedag som var den 27 januari. I mittpartiet finns fyra fönster och en dörr. Fyra plus ett blir fem. Ovanför finns det 14 fönster, vilket då ska motsvara hans moders födelsedag den 14 maj.
Efter besöket vid Cavalliholmgrens grav så fortsätter vandringen bort mot Karlsgatan och berättelsen om den stora branden som utbröt där år 1920 och förstörde flera av de byggnader som fanns längs med gatan.
– Branden startade i Jan Smiths hus, han var bror till författaren Emilie Flygare-carlén. Hon föddes här på Karlsgatan 1807. Hon hade då namnet Smith och kom från en handelsfamilj. Tyvärr så strök hennes barndomshem med i branden.
I backen precis ovanför kan man i dag få se Emilie Flygare-carlén i form av en ståtlig byststaty.
– Här står hon i sin egen park, Emilieparken, och blickar ut mot platsen där familjen en gång bodde.
I dag ligger hon begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.
DET FINNS EN plats längs med Karlsgatan som undkom branden, Holmens gård, som fortfarande påminner lite grann om hur en innergård kunde se ut på 1700-talet. Innergården är omgiven av ljusgula trähus med lindblomsgröna dörrar och fönsterkarmar. Marken består till största delen av kullersten.
– Holmens gård är säkert från 1700-talet, men den har byggts om en hel del sedan dess. Att gå in här på baksidan, det är lite som att förflytta sig i en tidsmaskin.
– Här inne fanns det faktiskt en gång i tiden en ladugård med kor, och man kunde ha mellan tre till fyra kor, beroende på om man var tillräckligt rik. Sedan hade man ett stall rakt över för hästar. Intill stallet kan man se gårdens utedass, bekvämlighetsinrättningen.
SLUTMÅLET FÖR VANDRINGEN blir ett gult litet hus på Buktegatan, en plats som Ulf Hansson har goda minnen ifrån.
– Nu har vi kommit till Bukten, och nu är vi vid mina egna barndomsminnens kvarter. Här låg tidigare en mjölkbutik, det var Agnes i Mjölkkällaren. Mina tidigaste minnen var ifrån när jag satt i sittvagnen och fick vara med min mamma nere i stan när hon handlade. Det här var på 60-talet.
– Det här var sista butiken som hon handlade i, och om jag hade skött mig så kunde jag få en liten chokladbit, hon var inte dum hon, min mamma, avslutar Ulf Hansson med ett leende.