Om följare och efterföljelse

Internet är en fantastisk uppfinning och en tillgång för alla dess användare. När det gäller datorkommunikation har Internet erövrat hela världen på bara några få årtionden. Vem som helst av oss kan med en dator nå i stort sett vart vi vill på denna jord. Tyvärr kan ju denna möjlighet också missbrukas. Det vet ju alla. Ett mycket populärt användningsområde är bloggandet. I en blogg kan den som vill profilera sig själv, skriva oftast harmlösa vardagligheter eller tycka snart sagt vad som helst.

Har man öppnat en egen blogg kan man också få det som kallas följare, och de kan bli många till antalet. Av följare finns det två slag: sanna och falska. Har du kanske en egen blogg eller bara läst andras? Kanske brukar du också twittra eller chatta? Möjligheterna är många för den som har tid.

Morgondagens texter i det svenska kyrkoåret har temat efterföljelse, och just det ordet ledde till tankarna jag nämner i början av denna krönika.

”Följ mig”, sade Jesus vid många tillfällen. Också han ville, precis som bloggaren, ha efterföljare.

”Kom och se”, manade han dem som hörde honom. Hans vädjan gäller ännu, och kallelsen att bli en sann följare är lika aktuell nu som då. Du och jag bär ansvaret för ställningstagandet för eller emot Jesus - efterföljelse eller avståndstagande.

När hans kallelse bejakas att följa honom, så händer det något i oss. Sann efterföljelse leder till en levande relation med Jesus Kristus. Och han ger oss sin frid. Vårt liv och våra tankar får skydd i honom.

Till sist ett citat av kyrkofadern Augustinus (354 -430) ”Mitt hjärta var oroligt i mig tills det fann vila i dig, min Gud”. En sann efterföljares bekännelse. Den erfarenheten kan också bli din och min.