”Jag är lite grann som Banarne”
GRATTIS: KLASSE MÖLLBERG FYLLER 70 ÅR I DAG
FYLLER 70. säger han.
Klasse Möllberg har underhållit svenska folket i över ett halvsekel. Åtminstone ett par miljoner tittare har sett honom som reseledaren ”Mackan” i Lasse Åbergs kultförklarade komedi ”Sällskapsresan 2 – Snowroller”, men allra mest förknippas han nog med apan Banarne i tv-serien ”Trazan Apansson och Banarne”. I kölvattnet av detta omåttligt populära barnprogram, som han gjorde tillsammans med Lasse Åberg, bildades 1980 musikgruppen Electric Banana Band som haft hits som ”Banankontakt” och ”Min Piraya Maja”.
– Vi hade underfundiga, mångbottnade och förnumstiga skämt. Det var ett rogivande program som sände värme. I dag har barnpro- gram ett oerhört stressande tempo, vi myste på studsmattan i kojan och kunde vara tysta i 20–30 sekunder medan vi lyssnade på djungelljudet. Vi krånglade inte till det så det var lätt för barn från noll till åtminstone 90 år att ta till sig det, säger han i arbetsrummet hemma, där pappershögen på bordet vittnar om en chosefri inställning till ordning och reda.
ALLA MÄNNISKOR HAR ett barn inom sig, även om vissa kan förtränga det, menar Klasse Möllberg och avslöjar att det bakom tvseriens tittarframgångar fanns en liten hemlighet:
– Lasse och jag pratade aldrig om hur vi skulle vara i våra roller, * Fyller: 70 år den 21 april 2018. * Gör: Artist och festkonsult. * Bor: Strängnäs. * Familj: Gift med Catarina. Sonen Karl, 27, och dottern Cristin, 24 år. Så firar han födelsedagen: Åker skidor med goda vänner i Sälen. * Om att fylla 70: ”Jag tror inte på det, jag fattar inte att jag är 70. När jag tittar mig i spegeln tror jag att jag är 35.” * Så börjar en bra dag: ”Jag tycker inte om att gå upp för tidigt och tycker inte om tidiga flyg. Jag är en tidsoptimist och tycker inte om att packa. Jag brukar vilja ta med saker som kan vara bra att ha. Det är ett problem för det tar tid.” vi hade inget färdigt manus i början. Jag är lite grann som Banarne – snäll, klurig och lite barnslig ibland. Och Trazan är den snusförnuftiga. Det ger bra dynamik i dialogen. Hur är du privat?
– Jag är rätt foglig, generös och väldigt nyfiken. Privat fjantar jag inte runt, men vid kalas blir jag en annan person. Jag är noga med att inte såra folk, jag vill inte att folk ska tycka illa om mig. Generellt är jag inte pedant, men jag är noga med att borsta mina skor och tycker att kläder är viktiga. Jag vill inte se ut hur som helst, för jag vet att folk tittar på mig. Det var ju mitt eget val att vara i den här branschen så jag har bara mig själv att skylla.
TJUSNINGEN MED “BRANSCHEN” upptäckte han tidigt under uppväxten i Katrineholm med en äldre syster, pappa som var vaktmästare och mamma som var gymnastiklärare. Som konferencier för lekskolans julspel skördade fyraåringen många skratt. Denna överväldigande respons ledde så småningom till en dröm som han då tyckte var en utopi: att livnära sig som artist.
MEN VERKLIGHETEN ÖVERTRÄFFADE dikten. Redan som 18-åring kunde Klasse Möllberg försörja sig som en sådan och tio år senare slumpade det sig så att han och Lasse Åberg träffades i Göteborg och spelade tillsammans några kvällar. Det svängde så bra att när Sveriges Television vände sig till Lasse med förfrågan om ett julprogram blev valet av Klasse som parhäst naturligt.
Han verkar inte ha fått nog av Banarne och kan både härma honom och sjunga Electric Banana Bands låtar vid konserter. Som “festkonsult” organiserar han festmiddagar och har gott om tillfällen att både underhålla och sjunga.
”Klasse” Möllberg har uppenbarligen tillräckligt av Banarnes barnslighet, klurighet och snällhet i sig. Trots sina 52 år på scen förmår han inte sluta. Att underhålla är alltför roligt.
ÄNDÅ HAR HAN hunnit med mycket annat än jobb i livet. Klasse Möllberg har flygcertifikat och har flugit både sportplan, amfibieplan och helikopter. Han har varit skidlärare i USA och försitter inget tillfälle till skidåkning. Därutöver har han varit med och startat Fjäderholmarnas krog och givit ut fyra kokböcker som figuren Klassekock. Mat är fortfarande en passion.
– När jag lagar mat tar det uppemot 1,5 timme. Det går inte fort, men det är skojigt. Det viktigaste i livet är att ta hand om kroppen och njuta av att man har fått leva så länge. När himlen är blå får jag en kick.