Om Kvinnan och Havet
Havet, kvinnan, myterna. Ord, form, kostym. I dag torsdag gör Klara Ström från Björnäs norr om Tanumshede sin performance i Konstfacks vårutställning. Med det tar hon sin masterexamen.
Klara Ström från Björnäs gör i kväll en performance vid Konstfack och avslutar därmed sina masterstudier.
Tre framföranden vid olika tillfällen blir det inom utställningens ram, när Klara Ström framför texter från sin poesibok la mer l’amour la mort. Hennes dikter närmar sig sång och i delar av framförandet sjunger Klara à capella i stämmor med sig själv.
DETTA GÖR HON iförd scenkostym och i samspel med ett antal skulpturer, som bildar kulisser i en scenografi men samtidigt själva blir karaktärer.
– Jag arbetar med former som skapar rörelsemönster.
DET LÅTER PÅ många sätt som om hon beskriver en teaterföreställning. Skillnaden är att hon inte arbetar med någon tydlig dramaturgi utan mera som ”ett upphackat narrativ”, förklarar hon.
Poesiboken är början. Den kretsar kring kvinnlig fertilitet och sexualitet och den franska titeln innehåller bland annat en ordlek, eftersom ordet la mer, havet, uttalas likadant som la mère, modern – en ordlek som också sysselsatt den franska författaren Marguerite Duras.
Klara Ström har fortsatt att utforska havet och kvinnan i en essä med litteraturhistoriska utgångspunkter, som mycket kretsat kring myter, som den grekiska kärleksgudinnan Afrodites födelse ut vågorna eller berättelsen om Syndafloden.
TREDJE OCH SISTA steget i hennes examen, efter soloutställning och essä, är den performance som nu kommer, som också kretsar kring kvinnan och havet och har titeln Water cycle: the ocean has lips.
Det tre skulpturerna är gjorda av marmor, koppar, silke och glas. På en har hon ristat in texter: ”With lips like a mouth, devour us. With lips like a vulva, give birth to us.” (Med läppar som en mun, sluka oss. Med läppar som en vulva, föd oss). Skulpturerna får ge intryck av att balansera, som båtar. En består av en marmortrappa, från vilken det hänger silke; i den hon går under sin performance, och hennes scenkläder kommer att hänga på en av skulpturerna när hon inte framträder. Så binds utställning och föreställning samman.
– Materialen är organiska, litet lyxiga, säger hon och gör en koppling till ultramarin, de pigment som brukar användas när man målar havet men också Jungfru Maria och som associeras med något heligt och dyrbart.
ARBETET OMFATTAR MED andra ord alla tänkbara konstnärliga uttryck. Hon talar också om influenser från commedia dell´arte och strävan efter det ”Gesamtkunstwerk” som myntades av den tyske kompositören Richard Wagner.
– Numera talar vi om interdisci-
plinär konst. Jag tycker det känns som något som sker naturligt, säger hon.
Delar av Konstfackutställningen finns det senare i sommar chans att uppleva på Föreningsgatan 2 i Göteborg, med vernissage 20 juni. Klara Ström är nämligen del av ett konstnärskollektiv, med lokaler i kulturområdet Sockerbruket vid Klippan, och har faktiskt redan flyttat från Stockolm till Göteborg, berättar hon per telefon mitt i förberedelserna för vernissagen i Stockholm. Sista terminen av masterutbildningen har hon läst på distans.
– VI ÄR fem unga kvinnliga konstnärer som håller på att etablera oss. De andra har gått på Konsthögskolan Valand i Göteborg.
Själv känner sig Klara litet mera som en norsk än en svensk konstnär, säger hon också, eftersom hon gick hela kandidatutbildningen vid Konsthögskolan i Oslo. Nu arbetar hon vidare med hjälp av ett avgångsstipendium från norska kulturrådet.
MITTEMELLAN HENNES TVÅ orter, Göteborg och Oslo, ligger inte bara hennes barndomshem utan även Strömstad, där hon för två år sedan var curator för Lokstallets peformancefestival Live Art och del av konsthallens konstnärliga råd.
– Det var ett tag sedan jag var där. Jag får snart åka dit och titta, säger hon.