Nej till ny giftdeponi i Norge
Strömstad och Bohuslän ligger inte så långt ifrån Langesundsfjorden i Telemark i Norge, där den charmiga kuststaden Brevik ligger. Där vill norska myndigheter lagra farligt avfall! Den norska regeringen och anställda i Klimat- och miljödepartementet och Miljödirektoratet har - tillsammans med et avfallshanteringsföretag - beslutat att ”Norge måste ha ett nytt deponi för farligt avfall”. Denna premiss har svalts helt och fullt av media och de flesta.
När som helst nu kan Norges regering ta beslutet om var i Norge de vill att en ny deponi för farligt avfall skall ligga. En deponi jag menar att vi kan klara oss utan! Mest sannolikt är det Brevik som blir valt, en by nära mitt eget hem. Miljödirektoratet ska ge råd till departement och regering och säger på sin webbsida det samma som företaget gör på sin: Brevik är den utvalda platsen, med sina långa kalkstensgruvgångar under land och sjö efter cementproduktion. Avfallshanterings-företaget fyller upp den långa ön Langøya i Oslofjorden med farligt avfall från Norge och andra länder. Det mesta av avfallet Norge exporterar går till Sverige. Avfallet Norge importerar kommer för det mesta från Danmark och Sverige.
Över 70 norska företag levererar sitt farliga avfall till detta företag. Vi måste se till att inte ännu en plats i Norge förstörs av detta irriterande avfall. Industrin och miljövänlighet kan - och måste - kombineras bättre! Vi måste göra allt så att det inte skall behövas en ny deponiplats för farligt avfall i Norge alls! Det slösas i dag med papper, plast, aluminium, glas och mycket annat. Svenskar och norrmän måste tillsammans protestera mot allt detta skräp som vi själv eller staten betalar för. Då kan båda länder få et nytt emballagesystem. Då kan import och produktion av onödiga produkter som ger farligt avfall stoppas. Biologiskt nedbrytbart material måste ersätta allt som i dag tillverkas av miljöfientligt material. Och då kan planen för en ny deponi i Norge för detta problemfyllda avfall kastas direkt i korgen för returpapper, där den skulle varit ”arkiverad” för flera år sedan!
Trine Ruth Larsen