Tillbaka efter äventyret
NAMN OCH NÄRA: Henrik Norgren föll på målsnöret – det var sånär att han åkte hem från Fiji som segrare och en halv miljon rikare.
Nu är han tillbaka i Strömstad. För tidningen berättar han om hur det var att stå ut med det sociala spelet på Robinson-ön och att bryta ihop i tårar framför kameran.
Strömstadspolisen Henrik Norgren tog sig till final i TV 4:s Robinson. I söndags sändes finalavsnittet, där Norgren blev tvåa. Nu är han lättad över att äntligen få prata om sina upplevelser.
Inspelningen av Robinson pågick under augusti och september och sedan dess har det varit munkavle på för Henrik Norgren. I söndags sändes finalen där det stod mellan Henrik Norgren och Daniel ”DK” Westlund. Makten att avgöra vem som skulle vinna fanns hos de andra deltagarna, under ett traditionellt öråd. Flest röster landade på DK.
– Det var två personer som var rätt så starka, som förde fram sina åsikter och de gillade inte mig, så magkänslan var att DK skulle vinna, säger Norgren.
HAN UNNAR HONOM segern, men tycker ändå att det var lite surt att inte vinna. Han berättar om hur det sociala spelet tog en väldigt stor plats i programmet.
– Jag ville vara så mycket Henrik som möjligt, sedan har jag ju självfallet anpassat mig till spelets regler och självklart har jag varit i olika pakter. Det är oundvikligt. Men jag har inte hittat på rena lögner för att få min vilja igenom, berättar han.
NU NÄR SPELET är avgjort har han fått utstå ett visst mediepådrag. Aftonbladet, TV 4, P4 Väst och Radio Prime är några av dem som sökt honom.
– Och nu har jag precis suttit i en intervju med polistidningen, berättar han vid intervjun på Strömstads Tidning på måndagen.
Det har även tagit honom en hel del tid att svara på alla meddelanden som rullat in på sociala medier.
HUR VAR DÅ livet som Robinsondeltagare på Fiji? Henrik Norgren berättar om alla utmaningar, som att ständigt vara hungrig, att sova på lövade bambugrenar, att inte veta vad som ska hända timme efter timme och att hela tiden stå ut med det sociala spelet.
– Det här sociala spelet var det jobbigaste för mig. För oavsett om det var pakter eller inte, så går folk runt och tror, tänker och tycker saker hela tiden.
Men han minns även nätterna med viss fasa.
– När det är mörkt och kallt och man inte har någon eld. Det är då det blir lite påfrestande. Det spöregnar och man bara ligger där och skakar. Man har ju kläder på sig, men de blir ju fuktiga och kalla och så vet du att klockan är tio på kvällen och att jag ska ligga här i sju timmar. Jag grät inombords.
– Men jag tycker inte synd om mig själv och jag uppskattar att det var så bra som det var. Jag hade inte velat åka dit om vi fick ett tält att sova i eller en Snickers i pausen.
I PROGRAMMET FINNS ett par scener som griper tag i tittaren. Den ena när Norgren går till ett avskilt läge på stranden och ringer sin familj på låtsas. Något han införde som rutin under sina sista veckor på ön.
– I vissa lägen kände jag att jag bara ville prata med vettiga personer, när jag inte orkade prata med mindre socialt anpassade individer.
Den andra scenen var när han efter en lagtävlingsseger fick ringa hem på riktigt.
– Jag visste att det skulle bli jobbigt och hade lovat mig själv att inte gråta, inte för att jag är rädd för att gråta i TV, men jag ville försöka hålla mig, och prata istället. Så när jag började prata med min dotter Lo, så var det första hon sa, ”jag vill att du kommer hem nu pappa”, och då tappade jag det, säger Henrik Norgren.
NÄR HAN SÅ efter nio veckor landade på Landvetter togs han emot av familjen, som hade blommor och fika med sig i bilen. Henrik skrattar åt minnet och berättar att han var väldigt hungrig.
– Jag gick upp halv sex, eller fem, på morgonen dagen efter och stekte pannkakor. Det var så sjukt. Jag var så hungrig. Sen sa jag att nu måste vi ha som ett julbord här hemma, så äter vi bara massa mat och har det gott bara, berättar han och ler.