Blåsmusik hörde till kurortslivet
MUSIK: BOK SKILDRAR HÄLSOBRUNNARNAS ORKESTRAR
De frågorna har sysselsatt musikforskaren Ann-marie Nilsson, som förutom forskning kring medeltida hymner undersökt historien och noterna kring de oktetter och sextetter som underhöll vid kurorter som Medevi, Ronneby och Marstrand.
RESULTATET HAR BLIVIT en omfångsoch innehållsrik bok, Musik till vatten och punsch (Gidlunds förlag), kompletterad med en Cd-skiva. Strömstad hör inte till de orter hon fördjupat sig i, men hon tänker sig att någon kanske blir intresserad av att ta vid.
Musik ska dock inte bara studeras och beskrivas utan praktiseras och Ann-marie Nilsson är själv musikforskare medlem av blåsoktetten Ehnstedts Eftr. som spelar musik från tiden mellan 1870 och 1920 på tidstypiska instrument, som esskornett och tenorbasun.
– JAG TYCKER att man som forskare ska gå i clinch med musiken, säger hon.
Grunden för brunnsorkestrarna var militärmusikens ensembler av professionella musiker, som anlitades för att spela på brunnsorterna. Ann-marie Nilsson påpekar att detta inte på något sätt handlar om musiker som skulle spela när soldater drog ut i krig. Deras uppgift var underhållning.
– Det förnäma gästerna ville nog ha underhållning vid brunnen och tog bland annat dit sina huskapell, säger hon.
Hon har startat sina efterforskningar i efterlämnade noter, där musikerna ofta skrivit sina namn, liksom datum för framföranden och ibland små kommentarer, som att spelningen gick bra eller att det regnade hela tiden.
En del kurorter har också haft egna arkiv, men vad som finns bevarat skiftar.
– Ronneby och Söderköping har mest, medan Medevi en tid eldade sina badhus med en del av materialet.
Brev från musiker till musikledare vid regementena kastar också ljus över historien.
Men vilken musik brunnsgästerna höra? En bred repertoar, visar det sig. – De har bland annat spelat enskilda stycken ur olika operor, karaktärsstycken ur den klassiska repertoaren, som Dvoráks Humoresque, och balmusik, som wienervalser, berättar Ann-marie Nilsson. fick nu
OCKSÅ ANNAN DANSMUSIK framfördes, till exempel polka, polonäs, schottis och mazurka, innan 1900-talet kom med modernare danser, som two-step. Operetterna blev också populära, liksom arrangemang av körstycken.
– Man kan se att musikerna själva var stolta över operamusiken, men att publiken gärna ville höra operettmusik och Bellman, noterar hon.
Sammanfattningsvis kan man säga att brunnsorkestrarna spelade musik som var populär, men inte ”slagdängor”.
– Fast Kväsarevalsen var med och ”folkmusik” i tappning för blåsare var omtyckt på den tiden.
De gamla blåsinstrumenten behölls, även om repertoaren förnyades. Ann-marie Nilsson själv värnar också om dem, för den speciella klangens skull. Själv spelar hon svenskt althorn.
Men de tidstypiska instrumenten är svåra att få tag i och spelar man brunnsmusiken på modernare blåsinstrument blir det inte samma klang.
Strömstad blev en kurort redan på 1780-talet med Lejonkällans vatten. Så småningom byggdes badhus och societetssalong. Till kurortslivet hör musik, men vad spelades vid hälsobrunnarna? Vem spelade?
– DÅ ÄR det bättre att skapa nya arrangemang för moderna blåsinstrument, annars kan det nästan låta som parodi, tycker Ann-marie Nilsson, som också konstaterar att fördomar mot brunnsmusik varit vanliga.
– Jag har hört en pianostämmare bli förvånad över att det lät bra, för han hade trott att det skulle låta falskt...
I dag är det ofta svårt för blåsensembler att överleva. Tillväxten är låg.
– Kulturskolor frågar ofta vad barnen vill spela, men de borde också visa på ett stort smörgåsbord av vad som faktiskt finns och erbjuda möjlighet att spela i orkestrar, tycker Ann-marie Nilsson.
Kulturskolor borde visa på ett stort smörgåsbord av vad som faktiskt finns.
ANN-MARI NILSSON