Ett livaktigt samhälle format
KROKSTRAND: NY BOK BERÄTTAR OCKSÅ VAD SOM HÄNDE SEDAN
– Utan dem som minns och kan berätta hade det inte gått, säger Karin Askberger, stark drivkraft i projektet och en av dem som flitigast bidragit med text i den kommande boken.
DE SOM MINNS är döttrar och söner till dem som när det begav sig utvann gatsten ur Krokstrands berg och såg den skeppas ut till stora delar av världen från kajen vid Idefjorden.
Cirka 700 stenhuggare jobbade här under industrins glansdagar, men bakom högarna av huggen sten fanns också kvinnor, de som i hög grad höll samhället och livet igång.
EFVA-MARIA JOHANSSON ÄR återflyttad till sitt barndomshem och bidrar med flera texter, även på sitt modersmål från Björneröd.
Hon har spännande minnen som hur det var att som barn få följa med pappa och hämta dynamit i en gömma i skogen.
– Det här är mitt paradis på jorden. Man kan inte bo vackrare, säger hon.
Hon önskar sig innerligt att Krokstrand ska bli än mer levande än det är och tänker med visst vemod på när det fanns fyra livsmedelsbutiker i samhället.
SAMHÄLLET, JA. SÅ benämndes municipalsamhället, medan gröna-vågarna från Stockholm som bosatte sig i de övergivna ”brackera” på 70- och 80-talet sade ”byn” och gav Bracka 1, 2 och 3 namn som Sörgården, Mellangården och Norgården.
– Vi var romantiker, säger Karin Askberger, själv del av denna inflyttningsvåg som gav nytt liv åt det tynande samhället, där stenindustrin somnat in i slutet av 70-talet.
BOKEN TAR VID där Strömstadsfotografen Uno Karlssons Krokstrand 1870-1940: skärvor av en stenhuggarepok slutar.
– Men vi fick ju teckna en bakgrund också, säger Karin Askberger och visar hur den nya boken tar sig än ett decennium i taget, med start i slutet av 1800-talet.
Själv började hon intervjua gamla stenhuggare redan på 1990-talet och har efter det varit del av studiecirklar med skiftande antal medlemmar och teman, som tålmodigt grävt fram berättelserna, ordstäven, människorna och historien.
Ett tjugotal skribenter gör sina röster hörda i den kommande boken, som tar läsaren med från livet som kretsade kring stenbrotten, till sammanhållningen mellan ”nybyggarna” som kämpade för att få dagis, skapade Hindens kulturförening och gjorde Krokstrands anrika Folkets Hus till ett centrum för barnkultur.
Vidare tas läsaren till dans- och kulturfestivalen som knöt an till stenhuggartidens tangotradition och in våra dagars spökvandring i skogen bortanför Idefjordsvallens granitläktare.
Med verktyg, skurade mattor, godisbryderi i affären, troll och dynamitlåda i skogen träder livet i stenhuggarsamhället fram – och i det Krokstrand som kom sedan.
DET BETYDER SKRIBENTER med minnen och barndom i stenhuggarepoken men också unga författare och