Stresskola – en slags navigationskurs
”Det sa bara PANG. Jag gick rakt in i väggen, jag som trott att det bara var att skärpa sig”.
Citatet kommer från ett samtal mellan två män på pendeltåget, på väg till jobbet. Mannen som var i 50-årsåldern berättade att han varit sjukskriven i tre år och hur vardagen tett sig när han kämpat med att komma tillbaka till livet och så småningom också till jobbet, om än på deltid.
Jag kände igen många delar, från patientberättelser jag fått återberättade i mitt jobb på Institutet för stressmedicin. Inte minst att det kan ta lång tid, egentligen i alla faser.
Om det tagit lång tid innan jag förstått, eller kanske inte anat alls vad som var på väg att hända, utan ”det säger pang” en dag, som mannen så målande beskrev, då är det kanske inte så konstigt att det lång tid att läka heller.
Mannen på tåget beskrev den berömda väggen, som om den faktiskt fanns på riktigt, och just så kan det nog upplevas. När du plötsligt inte kommer ihåg vilken avfart du skall svänga in på för att komma hem. När det bara tar stopp. Det är förstås en oerhört skrämmande upplevelse. Ofta leder det till en lång sjukskrivningsperiod, där vägen tillbaks är som en lång bergoch dalbana.
Det handlar ofta om att återerövra de basala vanorna som att äta och sova på regelbundna tider, men också att röra på sig, fast i lagom dos. Man kan också behöva hjälp med att göra förändringar av det som var orsaken till att du blev sjuk. Då kan stresskolan vara en utmärkt hjälp.
Blinkar det rött i ”min vardagsfarled”, så kan det vara dags att dämpa farten...
Det bästa är förstås att få hjälp att navigera om innan man ”gått på grund”. När du söker vård på närmaste vårdcentral för sömnsvårigheter, magproblem, ja till och med ryggont, så kan det vara stress som ligger bakom. Det är lättare att se bakom dessa olika symptom som behandlare, om man också har verktyg att erbjuda.
Stresskolan kan vara en sådant. Den kanske borde heta navigationskurs istället? Det finns nog många läsare som, precis som jag, känt av hur det i vissa skeden i livet blivit för mycket av allt. Ofta klarar du riktigt tuffa perioder, bara du ges tillfälle till återhämtning.
Om det är extra pressat i nära relationer, med barn, partner eller annan nära anhörig, så kan arbetsgemenskapen och ett arbete jag trivs med väga upp, eller tvärtom. Men om vi serveras ”hela paketet” och måste tänja oss till bristningsgränsen både hemma och på jobbet under alltför lång tid, då får det som regel konsekvenser för hälsan.
Som med många kriser kan det komma något gott ur det, om det hjälper mig att göra viktiga förändringar. Och om jag lärt mig att lyssna till min kropp lite bättre. Blinkar det rött i ”min vardagsfarled”, så kan det vara dags att dämpa farten och kanske till och med lägga till i en lugn hamn ett tag. Det stundar ju semestertider.