Doris och Nolhôtten på boksläpp
Skriver man en bok ska man slå på trumman så det hörs. Det vet bland andra Mikael Nabrink, förläggare i Strömstad. Så han såg till att det blev releasefest för Bengt Wedins färska bok, som vi skrev om häromdagen.
Så kom det sig att det nya kulturhuset i tisdags kväll fick pröva hur det är att fungera för parallella evenemang.
I Stora Salen var det mingel och boksläppsfest. I Svarte Daniel högskoleinformation. Det gick bra. ”Leffe” Gunnarsson, alias Nolhôtten, välkomnade på både svenska och nolhôtt och läste en liten dikt till kvällens författare.
LUGNET BRÖTS AV allas vår Doris, som intog scenen med sin berättelse om samme författares eskapader tillsammans med henne. Det behöver väl knappast sägas att Helen Mattssons tant, numera en institution i scen-strömstad, väckte en del förnöjelse.
Men sedan hon rasslat ner från scenen med Dra-maten och allt återtog Leif Gunnarsson befälet för författarintervju. Också han lade tonvikt på humor, med vitsar och småprat om både skrivandet i sig och livet i stort.
– Boken spänner över 140 år. Hur kan du minnas så långt tillbaka, undrade Leffe.
INTRESSANT FRÅGA, EFTERSOM författaren själv bara levt under ungefär halva den tiden.
– Det jag inte minns har jag kollat upp. Jag levde med min morfar under 25 år. Han har berättat mycket, förklarade Bengt Wedin, som tar avstamp i morfars, farfars och farmors födelseår 1876 när han skriver sin biografi.
Minglet på golvet innan Leffe äskat tystnad var förväntansfullt, förmodligen både inför vad som skulle ske på scenen och inför den nya boken.
Familj, vänner och samarbetspartners av olika slagmötte upp och fick givetvis också chans att köpa ett exemplar av den nya boken. Det är ju inte minst det releasefester går ut på.