En lirare som gjort comeback i Strömstad
LÖRDAGSPORTRÄTTET: NAIME MEROVCI TILLBAKA I IFK STRÖMSTAD
Naime Merovci är IFK Strömstads bolltrillande kreatör. För Strömstads Tidning berättar hon om sina ups and downs i karriären och livet.
Hon tog sig till albanska landslaget – men efter en skada tog det stopp och en tuff tid följde för henne.
Hon har spelat fotboll länge. Hon började i IFK Strömstad. Det tog henne ända till det albanska landslaget och nu är hon tillbaka i moderklubben efter en del personliga problem.
Solen skiner som starkast klockan ett på dagen utanför Valemyrskolan. Naime Merovci kommer gåendes på parkeringen iklädd träningsoverall och keps. Med sig har hon en väska.
Hon plockar upp en Fanta som hon bjuder på. Hon kommer direkt från sin kusin Albert Hajzeri, som spelar i IFK Strömstads herrlag, och som bor i området.
I MITTEN AV 90-talet bröt kriget ut i Kosovo. Naime flydde tillsammans med sin familj, mamma, pappa och tre syskon, till Sverige och till slut hamnade de i Strömstad. Då var hon bara fyra år gammal. Hon var bara barnet och har inte några egna minnen från den tiden, men hennes mamma och pappa har berättat historier. Det är mörka historier hon helst inte pratar om.
– Jag har inga minnen från den tiden. Jag tror att det är lika bra faktiskt. Det var svart. Bara krig och sånt. Min mamma och pappa har ju så klart berättat historier men jag vill helst inte gå in så mycket på det.
NAIME HAR BESÖKT Kosovo många gånger för att hälsa på sin släkt. Oftast på sommaren. Senast var bara för några månader sedan då hon spenderade fem dagar i sitt andra hemland.
– Vi hjälper fattiga och folk med dödssjukdomar i mitt hemland varje år och det tycker jag är mycket viktigt. Att alltid komma ihåg vart du kom ifrån och vad du gått igenom. När man har allt så blir man aldrig nöjd, men folk som är fattiga vet värdet av minsta lilla och det tycker jag är så vackert! Du ska alltid ha i baktanke att det där kunde faktiskt vara du, visst hade du velat ha hjälp då? Så tänker i alla fall jag och visst är fotbollen något av det bästa jag vet, men fortfarande slår ingenting ordtrycket:” happiness is helping others” och det är för mig den allra största lyckan.
När hon började skolan fick hon det tufft. Hon tyckte det var kul att vara där och träffa sina vänner, men att vara med på lektionerna var bara något hon var tvungen till, berättar hon. Naime har ADHD och det var något lärarna la märke till.
– Jag kunde verkligen inte koncentrera mig och jag var hyperaktiv. Allt var intressant förutom läraren.
Det skulle ändå dröja tills hon blev 16 år innan hon skickades iväg på en utredning och till slut fick sin diagnos.
Naime tycker inte om att beskriva sig själv. Men hennes vänner brukar säga att hon är snäll och omtänksam. Hon skulle definitivt inte beskriva sig som lugn. Hon är energisk, säger hon och skrattar.
– Jag har svårt att sitta still. Jag vill röra på mig hela tiden så det är tur jag har fotbollen.
PLATSEN ATT MÖTAS har hon fått välja själv. Hon behövde inte tänka
länge innan hon bestämde sig för Valemyrskolan. Där gick hon i skolan som liten och det var där hon för första gången började spela fotboll. Men inte på eget initiativ. Det var en kompis som tog tag i henne och fick ner henne på fotbollsplan, och hon förstod att hon hade talang för sporten.
– Där ligger fotbollsplanen. Det var där jag började kicka boll som liten. Jag började med fotbollen ganska sent faktiskt. Det var när jag gick i fyran. Jag stod och spelade pingis när en kompis kom förbi och tog ner mig på fotbollsplanen, och tydligen kunde jag spela.
Därefter började hon spela matcher på riktigt. Det var samma kompis som tog med henne till IFK Strömstad.
NAIME ÄR EN teknisk spelare. Hon tycker om freestyle. Hon kan stå i trädgården i månader för att lära sig ett nytt trick. Det spelar ingen roll hur lång tid det tar för henne att lära sig det, det ska bara gå.
Hon har lagt ut flera videos på Youtube där hon dels trixar ensam med bollen och även när hon spelar matcher och fintar bort sina motståndare med diverse överstegsfinter och dribblingar. Hennes stör- ta idoler är Marta och Messi. Och ser man henne spela så tänker man mycket på just Messi. Hon är liten i kroppen, snabb och som sagt teknisk. Det är inte många som hänger med henne.
Werder Bremen i den Tyska ligan var intresserade av att värva henne som femtonåring men då blev svaret nej. Hon var inte redo för det just då.
HON HAR VARIT borta i två år från fotbollen men tekniken sitter i. När hon väl kom tillbaka till sin moderklubb IFK var det som om hon aldrig lämnat, berättar hon.
– Tekniken sitter i och konditionen är också bra, men jag tränar en hel del hemma nu för att den ska bli ännu bättre. Det är viktigt att träna hårt. Strömstad spelade i andradivisionen förr men truppen splittrades och tjejerna hamnade i olika lag. Jag vill hjälpa dem att kliva upp igen.
Naime har spelat i flera olika klubbar genom åren. Efter att hon börjat i IFK Strömstad gick hon vidare till IK Rössö, därefter Stångenäs och sedan Sarpsborg.
Som tidigare nämnts har hon lagt upp olika klipp på Youtube när hon spelar fotboll. Det var också tack vare Youtube som hon senare skulle få chansen att spela med det albanska landslaget. Det var Albaniens assisterande tränare som fick upp ögonen för Naime. Han såg potential och kontaktade henne via Facebook.
Naime tog chansen. För att spela i det albanska landslaget krävdes ett albanskt pass som hon fick ansöka om.
DEN FÖRSTA MATCHEN med landslaget var en träningsmatch mot Luxemburg där Naime tog plats i startelvan. De vann den matchen med 2-0. Familjen var på semester i Kosovo och de reste över till Albanien och tog plats på läktaren för att se sin dotter i den albanska landslagsdräkten för första gången.
Senare, när papperen väl var i ordning, åkte hon ner den 29 februari 2016 för att träna med landslaget på ett träningsläger inför Em-kvalet.
– Jag blev väl mottagen. Alla var jättesnälla mot mig där nere. Vi var fyra stycken tjejer från Sverige som blev antagna till landslaget. Vi åkte ner samtidigt och bodde ihop.
ALBANIENS RESA GENOM Em-kvalet blev dessvärre ingen solskenshistoria. De hamnade i grupp 3 tillsammans med Frankrike, Rumänien, Ukraina och Grekland. De tog sig aldrig vidare från kvalet och Naime kom aldrig till spel på grund av skada.
– Jag tycker ändå att det var kul att vara med om det.
Sedan dess har Naime tagit en paus från fotbollen. Inför årets säsong hade hon inte varit på planen på två år. Hon tappade aldrig intresset men det kom andra problem i vägen. Hon hamnade i fel kretsar.
– Jag hamnade snett. Jag tog fel väg i livet. Hade jag inte gjort det hade jag varit fotbollsproffs för längesen. Jag valde spänningen, och åkte aldrig till uttagningen till svenska landslaget, trots att jag blev inbjuden.
Naime hittade som tur var tillbaka till fotbollen och IFK Strömstad.
– Fotbollen gör mig lycklig. Jag blir glad så fort jag kommer ut på planen. Då glömmer jag allt annat runt om. Fotbollen hjälpte mig att komma rätt igen.
NAIME VET INTE hur framtiden kommer att se ut. Med ett leende på läpparna frågar hon sig om det ens finns en framtid.
– Jag vet inte hur jag ska se på framtiden. Det återstår att se. Det blir fotboll i Strömstad och jag jobbar samtidigt på boklagret på Nordby. Det är lite kul för jag har inte läst en bok i hela mitt liv. Men jag tycker det är kul att testa nya jobb och utmana mig själv. Jag har ett nytt jobb varje år.
IFK Strömstad kan iallafall skatta sig lyckliga att de har en sådan skicklig spelare som Naime. Hon är en sådan spelare som kan göra skillnad både på planen med sin bländande teknik, och utanför med sitt glada sätt att vara.
”Jag hamnade snett. Hade jag inte gjort det hade jag varit fotbollsproffs för längesen”