Nål och tråd och lite till LOKSTALLET VISAR BRODERI OCH NÄSTAN-BRODERI
STRÖMSTAD:
På skärmen innanför dörren möter verk av Broderakademins skapare Elsa Agélii, den utställare som curatorn Yngve Brothén kalllar Navet – tidigare professor vid Högskolan för Design och Konsthantverk samt Västra Götalandsregionens kulturpristagare 2017. Vid sidan av dem en av regionens senaste stipendiater: Ida Lovisa Rudolfsson.
– Hon är nog den är som närmast följer i Elsas spår, tycker Yngve Brothén.
Till höger hänger ett tunt transparent tyg, också av Elsa Agélii, med tema från Marocko.
– Gjort på marockanska mjölsäckar, förklarar hon själv per telefon.
MED FINNS GIVETVIS även verk från hennes mångåriga projekt i Rajasthans öken.
– Jag kom dit för att studera tekniken att samla vatten vid monsunregnen och så sprang jag på en socialarbetare som drev ett broderiprojekt tillsammans med kvinnorna i byn, berättar hon.
Det ledde till ett samarbete där kvinnorna broderade vattenbärerskor, som såldes i Sverige. Projektet har sedan starten kring 2006 svällt och innebär bland annat svenskt stöd till skolgång för barn, framför allt flickor, i byn.
Elsa hoppas att utställningen väcker ökat intresse. – Vi behöver nya skolstödjare. Nina Bondesons broderier i text och bild, gjorda på gamla handdukar och draglakan, ligger – i alla fall än så länge – på golvet. Skuggorna från spröjsade fönster bildar ett fint nät över hennes travesti på Wittgenstein: ”Worüber man nicht sprechen kann, davon muss man zeichnen” (”om det man inte kan tala, därom måste man teckna”, fast Wittgenstein skrev ”tiga”).
LJUS SILAR ÖVER broderier som för tankarna till anatomiplanscher och operationsrum.
– Text och bild är jämlika, säger Nina Bondesson och berättar att man kan se verken som en sorts dagboksnoteringar. Hon broderar kring saker som gjort intryck på henne, och det är helt upp till betraktaren att se vad hen ser.
Mitt i rummet står Emelie Liljebäcks spegeldörr, där hon med oändligt tålamod karvat bort färg och skapat ett traditionellt spetsmönster. Det är exempel på utställningstitelns o.s.v. – inte broderi men något som växt ur broderi.
Magnus Bärtås ord monterade på vitt mot den gulvita väggen är broderi, men återanvänt sådant: Han har klippt blommor och blad ur gamla broderier och monterat dem på nytt. Gamla broderier och virkade dukar har också skapat som ny klädsel på Emelie Liljebäcks fåtölj, medan Jörgen Svensson helt enkelt lurar betraktaren att se broderi: Han spritsar akrylfärg i former som är förvillande lika stygn.
Broderi o.s.v. – det är titeln på Lokstallets nya utställning som öppnar i dag. Sex konstnärer som på något sätt förhåller sig till broderi ställer ut under en månad.