Socialliberalt parti behövs

När Jan Björklund på tisdagskvällen håller sitt elfte Almedalstal hörs röster som menar att Liberalerna inte längre behövs i svensk politik.

FRIHET. Om nästan alla är socialliberaler, och försvarar en kombination av liberal demokrati, marknadsekonomi och välfärdsstat, vilket utrymme finns då för ett parti som söker sitt existensberättigande i just socialliberalismen?

Det märkliga är att denna diskussion utspelar sig samtidigt som det senaste halvåret bjudit på ett antal debatter som understryker behovet av socialliberalism av det slag som L alltid förknippats med.

Vårens rapporter om konsekvenserna för dem som förlorat sin personliga assistans och förslagen om ytterligare besparingar inom LSS, visar att socialliberalismen är långtifrån så självklar som den ibland framställs.

I BÖRJAN AV 1970-talet ställde filosofen John Rawls upp ett tankeexperiment för att visa hur man i den politiska teorin kan motivera välfärdsstaten: Hur skulle du utforma samhället om du befann dig bakom en slöja av okunnighet om din sociala position eller andra förutsättningar som påverkar livet?

Lss-frågan får sin politiska sprängkraft av just denna anledning. Alla kan föreställa sig hur det skulle vara att få

...en självklar plats som försvarare av individens frihet.

ett barn med funktionsnedsättning och vara beroende av assistans för att klara vardagen. Det är också lätt att tänka sig in i situationen där ens barn tvingas bo på institution, precis som det brukade se ut innan LSS infördes 1994. Att vi återigen är på väg dit har, i takt med att reglerna för assistansersättning stramats åt, blivit en högst befogad rädsla bland föräldrar till barn med funktionsnedsättning.

Det krävs heller inte mycket för att inse hur lätt olyckan kan vara framme. En bilolycka eller otur på cykel- eller skidsemestern, kan oavsett var i livet vi befinner oss eller hur professionellt framgångsrika vi är, slå sönder tillvaron och göra oss helt beroende av andra.

DE SENASTE MÅNADERNA har vi även sett en rad debatter om situationer där religiösa övertygelser och traditioner kolliderat med det sekulära samhället. I början av juni (5/6) publicerade Göteborgs-posten exempelvis en kartläggning som visade hur personalen på många kommunala förskolor i storstädernas utanförskapsområden var beredda att tvinga små flickor att bära slöja om föräldrarna krävde det. Det är en typ av konflikter som kommer att bli allt vanligare när det svenska samhället, djupt präglat av decennier av liberala framsteg, genom invandringen möter människor med helt andra värderingar. Där har ett liberalt parti, med en tradition av att stå upp mot förtryck, en självklar plats som försvarare av individens frihet.

ATT VÄRNA RÄTTEN till personlig assistans handlar om människors möjligheter att leva sina liv i frihet utan att funktionshinder står i vägen. Att sätta stopp för slöjor i förskolan handlar på motsvarande sätt om att föräldrarnas religion aldrig får bli ett hinder för barn att växa upp i frihet.

Eller som det hade kunnat stå på en gammal folkpartistisk valaffisch: det behövs mer Rawls i svensk politik.